onsdag 30 november 2016

Hyllan gillar!

Boken går hem i hyllan

Denna bloggare gillar boken trots att hon tydligen inte är någon fantasymänniska. Det tycker jag är extra roligt. Och extra, extra roligt tycker jag det är att den tioåriga avkomman också läser och gillar! Så himla kul! Jag vet så lite om större barn, och ändå är det dem jag skriver för (även om den formella målgruppen för En väktares bekännelser är 12-15-åringar).

Fantasy ÄR inte min grej. Det har jag sagt många gånger, men lika många gånger har jag överraskat mig själv genom att läsa fantasy som jag faktiskt gillar. Jag hade nog aldrig läst En väktares bekännelser om det inte var för att Elin Säfström frågade om jag ville ha ett ex, och jag är glad att jag tackade ja. Det här nordisk folktro, urban fantasy, och helt vanliga tonårsproblem mixade med humor och spänning till en fartfylld och underhållande historia.

Egentligen är kanske själva historien sekundär - det är karaktärerna som gör historien. Jag gillar speciellt Tilda - som är alldeles supervanlig och superovanlig på samma gång. Hon är en femtonåring med allt vad det innebär - men är samtidigt en väktare med pondus som håller ordning på de allehanda udda figurer som befolkar Stockholm. Och däribland finns några oförglömliga karaktärer som Knappeman och Grummegänget som är en samling sköna typer.

Den är satt som 12-15 år, men jag skulle nog vilja sänka den gränsen och se den som lika läsvärd även för 9-12-åringarna. I alla fall läser min 10-åring den med förtjusning just nu. (Tanken var att vi skulle läsa den ihop, men tja.. enligt devisen "if you snooze, you lose" så råkade jag läsa ut den på egen hand, jag kunde inte sluta när jag börjat...) Så ja, den är läsvärd även för oss betydligt äldre läsare. Och för oss som inte gillar fantasy...

Shit, vilken fin recension och så himla glad jag blir!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar