söndag 26 februari 2017

Lotten med dotter gillar

Bra trots övernaturlighet (Källa)

Ibland känns det verkligen fantastiskt roligt att bli recenserad. I synnerhet när recensenten inte bara gillar, utan varit skeptisk från början och sedan blivit positivt överraskad. Det har inte varit något helt ovanligt inslag hos bloggare som läst boken, men det gör mig alltid lika glad. Den här gången är det Lotten som läst och gillat - och dessutom har hennes sjuttonåriga dotter gjort detsamma, vilket gör mig extra lycklig.

Jag fick ett mejl i höstas från författaren om den här boken. Nog för att den lät trevlig, men jag brukar inte vara rätt målgrupp för böcker som innehåller övernaturliga fenomen, som jag uppfattade att den här gjorde. Men så började recensionerna komma, och jag funderade på om jag missbedömt det hela, så jag kontakade författaren igen som var vänlig nog att ordna ett exemplar.

En väktares bekännelser är en humoristisk och mycket välskriven debut. Det här är ungdomslitteratur med hög kvalitet! Det som charmar mig och drar med mig in i historien är den fullkomligt obetalbara tonen i berättandet. Jag brukar säga att jag inte gillar ”jag-formen” men här passar det utmärkt. Stundvis skrattar jag högt, och jag har inte tråkigt en sekund. Dessutom är boken lättläst, vilket var vad jag behövde. Skämmas över mina fördomar får jag också – övernaturligt funkar hur naturligt som helst i den här boken.

Tilda är på många sätt en helt vanlig tonåring, men också högst ovanlig. Just hennes humor, och Elin Säfströms förmåga att blanda in det övernaturliga i Tildas tonårsvardag (med tonårsbekymmer) är en styrka i boken. Den typen av fantasy är den som jag lättast rycks med i och gillar. Jag brukar vara högst tveksam till övernaturliga, men här dras jag fullständigt med.

Själva spänningsfaktorn är inte jättestor, men jag är hela tiden nyfiken på hur det ska gå och hur det ska sluta. Till skillnad från en del andra som läst boken så listade jag inte ut alla delar av upplösningen utan blir överraskad av vissa detaljer. Däremot så förstod jag innan Tilda några viktiga detaljer om andra personer.

Målgruppen är 12-15 år och jag ville absolut att vår 17-åriga dotter skulle läsa den då hon brukar uppskatta fantasy med humor. Hon gillade den väldigt mycket – hennes omdöme är att den är underbar med en bra blandning mellan en urban miljö och en övernaturlig värld.

Jag blev glad av att läsa En väktares bekännelser och skulle verkligen vilja läsa mer av Elin Säfström. Och gärna mer om Tilda!

Omdöme: Lättläst och mycket humoristisk ungdomsfantasy.
Betyg: 4+

Tack, Lotten + dotter! Jag uppar lite och ger er båda betyg 5:)

torsdag 23 februari 2017

Skrämmande? Knappast!

Bibblobloggen tycker att boken är rolig! (Källa)

Här har jag fått ett fint omdöme som jag blev väldigt glad över på Bibblobloggen. Så här står det:

Tänk dig en korsning mellan 70-tals deckaren Columbus, Arkiv X och Trolltyg i Tomteskogen, föreställ dig sedan att det utspelar sig i Stockholms innerstad och att huvudpersonen är 15 år – då har du en ganska god bild av Elin Säfströms bok En väktares bekännelser.

Tilda Modigh är en 15-årig tjej som har ärvt väktarblodet. Tillsammans med sin mormor ser hon till att rådisarna (tomtar, troll, mylingar m.fl. svenska väsen) inte hittar på några dumheter vilka skulle riskera den sköra balans som råder mellan människornas- och väsendenas värld. Tyvärr blir Tildas mormor kallad till Norrland för att hjälpa väktaren där att stävja ett uppror bland trollen och Tilda blir ensam att vakta Stockholm – samtidigt smider någon mörka planer … Behöver jag säga att hon får händerna full?

Säfströms ungdomsroman är en underhållande ungdomsbok med jargongen och tempot hos en deckare – skrämmande? Knappast! Men rolig – läs den!

”Men det är bara att bita ihop och ta itu med jobbet. För någon måste göra det.”

Trevlig Läsning
Carin Blom

Tack, Carin! Det här är på något sätt exakt vad jag var ute efter, helt utan att kunna formulera det så väl för mig själv:)

onsdag 22 februari 2017

P4 Västmanland tipsar

Radio, fast ändå inte (Källa)

Igår tipsades det om En väktares bekännelser här, på P4 Västmanlands sajt, som bra sportlovsläsning. Det tycks dock inte, vad jag förstår, ha förekommit i radio (tyvärr), men jag tar vad jag får. 

Tack till Mimmi Söderlund (kulturpedagog i Hallstahammar) som var den som tipsade.

måndag 20 februari 2017

Tematrio barn- och ungdomsböcker

Bland tre utvalda barn- och ungdomsböcker (Källa)

Men alltså, oj vilken grej jag hittade så här lite sent omsider. Lyrans Noblesser har visst haft en tematrio som handlade om barn- och ungdomsböcker och det visar sig att min bok kvalat in på två bloggares listor! Det rör sig om Boklysten och Bokföring enligt Monika. Boklysten har tidigare recenserat boken och det har även Monika, som dessutom haft med mig på en annan åtråvärd listplats.

söndag 19 februari 2017

Som en blixt från klar himmel


En oväntad recension (Källa)

Okej, nu tog jag i lite kanske, men jag var i alla fall inte beredd på den här recensionen. Den kommer nämligen från en av de få regelbundna läsare jag har på min andra blogg. Det rör sig om Bara hittepå (som jag varmt kan rekommendera). Jag visste att hon läst min bok, men jag hade inte en tanke på att hon skulle säga någonting om den på sin blogg, trots att hon har för vana att recensera böcker. Främst är hon dock författare (om än ännu ej utgiven) och jag tror stenhårt på henne.

Nå, så här skriver hon om En väktares bekännelser:

Jag har funderat ett tag på om jag borde skriva någonting om En väktares bekännelser. Det känns ju lite underligt att diskutera en bok av någon jag faktiskt interagerat med upprepade gånger här i cyberspace (förresten används det här ordet över huvud taget längre? Känns väldigt nittiotal). Nåväl, efter att ha sovit på saken i cirka två månader kom jag fram till att det är klart jag borde. En väktares bekännelser är nämligen en riktigt trevlig bok som förtjänar all uppmärksamhet den kan få. 

Huvudpersonen Tilda bor i Stockholm och är en så kallad “vanlig tonåring” (mer om detta nedan), med den enda skillnaden att hon och hennes mormor är ansvariga för att diverse sagoväsen håller sig på mattan. Och det är ingen liten uppgift för på Stockholms gator trängs tomtar, vättar, älvor och andra så kallade rådare, som ställer till med både det ena och det andra. När mormor åker iväg på uppdrag till Norrland blir det Tilda som får försöka hålla ordning i en allt mer kaotisk stad, där människor dessutom plötsligt börjar försvinna.

Jag har, som jag nämnt här på bloggen ett otal gånger, alltid haft lite svårt för uttalade tonårsböcker (medan jag däremot älskar böcker för en något yngre målgrupp). Kanske är det för att typiska “unga” teman som uppror och uppslukande förälskelse inte är mina favoriter, vem vet. Jag nämner det här eftersom ett av de vanligaste omdömena om karaktären Tilda är att hon är en sådan verklighetstrogen tonåring och jag var därför tveksam till om detta skulle vara något för mig. Men jag måste säga – jag gillar Tilda. Hon är sympatisk när hon försöker ordna upp situationen efter bästa förmåga och är samtidigt trovärdig i sin frustration när allt börjar gå åt pipan. Och hon har humor. Faktiskt en hel massa av den varan, utan att det för den sakens skull går överstyr och blir flamsigt.

Den största behållningen för mig blir dock språket. Jag skulle klassificera En väktares bekännelser som lättsam underhållning (jag sträckläste den på två dagar), men det är underhållning med finess, med ett språkbruk som lyckas vara både ungdomligt och ganska avancerat. Det var med varm hand som jag rekommenderade boken till en svensklärare i min närhet, just för språkets skull.

Och ingen press nu Elin, men det är nog fler än jag som väntar på tvåan.

Och jag känner mig inte pressad, bara glad:) Särskilt som hon ser precis det jag själv har vinnlagt mig om: språket och den lättsamma underhållningen. Det är de två saker jag främst hade i sinnet när jag skrev boken.

torsdag 16 februari 2017

Lotten tar en smakbit

Lotten smakar av (Källa)

I söndags var det Lottens tur att ge en liten smakbit från En väktares bekännelser på sin blogg. Hon hade valt det här stycket:

Det jag kan göra är att få rådare (de flesta, alltså – självklart inte älvor och så) att tillfälligt, om än högst motvilligt, lyda tydliga kommandon och säga sanningen när jag frågar någonting. That’s it. Jag kan aldrig få dem att uppföra sig längre än jag konfronterar dem. Så det är dessvärre ingen mirakelkur. Lika lite som schampon i den typ av reklamfilm där folk har vita rockar och ser allvarligt vetenskapliga ut, och som utlovar tjockare, friskare och mer glansigt hår.

Jag vet att Lotten känt sig skeptisk till boken, så vi får väl se hur domen ser ut så småningom.

måndag 13 februari 2017

44 betyg på Goodreads

Ett fyrtiofjärde betyg (Källa)

Jag fick en rar kommentar på Instagram häromdagen av en person som gillade boken och nu har denna person avgivit sin dom på Goodreads också - en fyra, passande nog. Han skrev faktiskt en hel liten recension, som gjorde mig mycket glad.

Fantastiskt nöjsam bok med bra tempo. I slutet höjs farten till hysteriskt, men det funkar bra ändå. Också kul att läsa en bok som inte tar sin genre på så stort allvar. Det finns en härlig vardaglig ton i språket, rejält kryddat med svordomar (vilket jag uppskattar), och så kan författaren sitt Stockholm (trots att omslagsbilden visar ett övergångsställe i Lund). Jag kommer på mig själv att gärna vilja läsa mer om Tilde, och hennes mormor.

Men svär jag verkligen så mycket? Jag vet att jag gör det i verkligheten, eftersom min två-och-ett-halvt-åring har plockat upp ett och annat, men i En väktares bekännelser försökte jag verkligen hålla det till ett minimum. Nå, jag är glad att det uppskattades!

söndag 12 februari 2017

Bokattack

Emelie attackerar (Källa)

Det här var ju en alldeles charmerande sida jag hittade: Emelies bokattacker. Så här står det på den.

På Lerbäckskolan i Lund utsätts alla klasser i år 4-9 varje vecka för en bokattack. Det innebär att bibliotekarien, Emelie, kommer ut i klassrummet, oftast i början av en svensklektion, och tipsar om en ny bok. En bokattack tar cirka fem minuter, inklusive högläsning ur boken. På ett läsår får varje klass 30-35 titlar presenterade för sig på det här sättet.

Det är väl en alldeles fantastisk idé! Otroligt schysst service.

Så här sammanfattar Emelie min bok.

Tilda är väktare. Hon har ärvt förmågan att kunna se andra väsen än människor av sin mormor. Troll, vättar, tomtar etc . Stockholm är fullt av dessa varelser och väktarens uppgift är att se till att de håller sig i styr, att de inte ställer till problem för människor eller för varandra och att människorna inte får veta deras existens.

Oftast är det ganska harmlösa grejer som Tilda får rycka ut och avstyra. Troll som är hungriga och vill äta upp någons hund eller tomtar som busar och förtrollar ungars skateboards så att de ramlar och slår sig. Den typen av saker. Mestadels tråkigt och störigt och inget hon tycker är speciellt kul. Men en väktares ansvar kan man inte avsvära sig, det är bara att gilla läget. Just nu är dessutom mormor bortrest, så Stockholm är helt och hållet Tildas ansvar. Så vitt hon vet finns där inga andra väktare.


När vanliga människor, barn och unga män, börjar försvinna och polisen står maktlös börjar Tilda misstänka att det är ett omänskligt väsen som står bakom och hon förstår att hon är den enda som kan stoppa det. Men det visar sig snart att det är något mycket mäktigt som härjar i Stockholm denna höst, något mycket mäktigare och farligare än Tilda någonsin tagit sin an tidigare. Hur ska hon klara det alldeles själv?

Jättekul att bli pitchad på detta sätt, tycker jag.

fredag 10 februari 2017

Wow, riktigt bra!

Tummen upp! (Källa)

Och så kommer det här fina omdömet från Boktycke när man just gett upp hoppet om att någon mer ska läsa boken:

Denna bok är vad jag har saknat i svenska ungdomsböcker. Jag kände redan på baksidestexten att jag skulle gilla den och den visade sig till och med vara bättre än vad jag hade hoppats på. Älskar humorn och alla tomtar och troll som Tilda (sam)arbetar med för att lösa olika problem. Samtidigt så känns hon som en vanlig tonåring med problem både hemifrån och i kärlek.

Det enda jag har att klaga på är att mysteriet var uppenbar och man som läsare satt bara och väntade på att polletten ska trilla ner för Tilda. Jag gillar ju smarta karaktärer och jag önskar att Tilda hade sett sambanden tidigare. Men utöver den tycker jag att boken är väldigt bra och håller hoppas verkligen på att det kommer en uppföljare!

Så även Boktycke sluter sig till lägret som tycker att allt är alltför uppenbart. Folk är smartare än jag överlag. Jag fattar aldrig någonting förrän i slutet av böcker/filmer när allt uppenbaras. Och det märks ju när jag skriver, tydligen. Men jag fick ändå en fin stämpel i slutet där det står: Wow, riktigt bra!



torsdag 9 februari 2017

Överraskande bra

Bokpool är överraskad (Källa)

Hos Bokpool (läs Bokpools recension här och se även en fin listplacering från 2016 här) hamnade jag bland tre "överraskande bra" titlar! En hel del fina saker sägs om min bok i kommentarerna till detta inlägg också.

Mest överraskad är nog ändå jag. Eller möjligen katten på bilden.


måndag 6 februari 2017

Blickstilla

Absolut stillestånd (Källa)

Jaha ja. Jamen så att ... Och bilen går bra? 

Nja, den går inte alls. Nu är det kanske slut på allt vad recensioner heter. Sista Goodreadsbetyget sattes för en vecka sedan. Resultatet ser ut så här nu f.ö:

Fyrorna drar ifrån, vilket ju är himla roligt!

Men långsamt är det överlag. Fast så kan det ju vara. Jag är mitt i redigeringsprocessen av del två. Hoppas någon läser den så småningom.