Pepparkakshuset smakar av

Sara Pepparkaka ger en smakbit ur boken (Källa)

För några veckor sedan så gav Boklysten en smakbit ur En väktares bekännelser och nu har det hänt igen. Denna gången är det Bokhyllan i pepparkakshuset som har gjort detsamma. Dock är själva smakbiten inte exakt samma - vilket ju är vettigt. Den här gången handlar det om Tildas hund Dumpe.

Det är någonting lite off med Dumpe. Att han är hund, åtminstone till största delen, är jag hyfsat säker på, men vilken ras går inte att säga. Han har korta ben och hans gråbruna päls är raggig och sträv och han ser ut att när som helst vara på väg att falla ihop av ålderdom. Och egentligen borde han verkligen lägga sig på rygg med alla fyra benen i vädret vilken dag som helst. mormor har haft honom ända sedan hon var ung, men hon vet inte hur gammal han är eller vad han har för ursprung. Hon fick honom av sin mamma, som är död sedan länge. Men att han måste ha någon form av rådarblod i sig är uppenbart.

Det fina med det här är att det gör ett antal andra bloggare nyfikna - förra gången fick jag iväg ett gäng recex till folk som blivit intresserade av Boklystens smakbit.

En annan oerhört intressant grej - tycker jag som är sjukligt språkintresserad - är Saras svar på en av kommentarerna som smakbiten fått.

Tack för smakbiten. Ny bok/författare för mig. Låter lite rolig? (kommentar från Bokdamen)

Svaret från Sara Pepparkaka lyder: Jo, lite nog.

För en svensktalande från Sverige kan ju det låta lite väl reserverat, men jag råkade läsa nyligen i Språktidningen (som jag f.ö. varmt kan rekommendera) att "nog" på finlandssvenska (vilket det rör sig om i det här fallet) har en annan, mer "bekräftande" betydelse. Jag tolkar det därför som att hon säger ungefär så här: "Jo visst är den lite rolig." Inte alls omöjligt att jag har fel, men jag väljer nu officiellt att tolka det så tills någon som vet vad hon pratar om rättar mig.