Nollåttigt igen

Stocholms gator - inte så kul för icke-Stockhomaren (Källa)

Här har jag fått en jättefin recension på Sofies bokblogg. Hon gillar boken, men inte det ständiga tjatet om Stockholm, och det kan man väl förstå. Även hon tycker att jag klumpar ihop Norrland på ett nollåttigt sätt. Och visst gör jag det (även om Tilda - min femtonåriga huvudperson - gör det ännu mer än jag själv). Jag tar till mig denna kritik inför framtiden.

Tilda är väktare, med uppgiften att se till att alla tomtar, troll och andra varelser inte stör människor. I vanliga fall har hon sin mormor till hjälp, men just nu är hon bortrest, så Tilda får ta hand om allt själv. Självklart blir det en hel del trubbel, som jordvättar i skolans källare, rykten om en stor överträdelse och dessutom en massa andra vardagsproblem att ta tag i, som skola, vännen Imane och snyggingen Hakim.

Jag var lite tveksam till att läsa denna bok, eftersom jag sällan läser om tomtar, troll och andra övernaturliga varelser. När jag fick en förfrågan från författaren blev jag dock mer nyfiken och tackade jag till en bok. Det var tur, för jag gillar boken! Jag gillar att det övernaturliga kommer in i vår verkliga, väldigt oövernaturliga, värld. Eftersom vi vanliga människor inte ser de där figurerna, känns det mer trovärdigt att de faktiskt skulle kunna smyga omkring utan att vi ser. Jag dras med i den där stämningen.

Att boken utspelar sig i Stockholm är det ingen tvekan om. Det nämns ofta vilka gator Tilda väljer och vilka parker hon och hunden Dumpe håller till. Det bidrar förmodligen till en ännu mer stämningsfull spänning för dem som bor i Stockholm eller känner till staden. Eftersom jag inte är en av dem kände jag mig dock exkluderad ibland. Jag struntade i gatunamnen, jag hängde ändå inte med. Det kändes tråkigt emellanåt. (I kontrast till detta nämns det att Tildas mormor är Norrland. Plötsligt är författaren väldigt diffus i beskrivningen.)

Huvudpersonen heter alltså Tilda. Hon är en helt vanlig tonåring med en deppig mamma, ett lite komplicerat förflutet, en väldigt bra vän och en förälskelse. Dessutom har hon alltså ovanliga förmågor. Jag gillar att hon är lite klumpig, har svårt att se vad som verkligen händer och att hon snurrar till det. Det är kul att läsa om en "udda" tonåring som inte är så tillrättalagd. Jag gillar också Tilda inte får berätta om sitt uppdrag, vilket komplicerar det med vännen Imane. Plötsligt måste Tilda lägga väldigt mycket tid på sitt uppdrag, och ni kan nog gissa vad som händer med vänskapen då.

Det här är en spännande, verklighetstrogen fantasyberättelse. Det övernaturliga får ta stor plats, samtidigt som det utspelas i ett helt vanligt Stockholm. Under läsningens gång hade jag gärna läst lite mer om vardagen, men jag tycker att slutet följer upp allt på ett bra sätt. Rekommenderas till den som vill läsa en mysig, spännande, övernaturlig vardagsberättelse.