fredag 30 november 2018

Bokstunder lider

Lidande (Källa)

Överlag så tycker folk att Sömnernas sömn är mycket svartare och mindre lustig än de tidigare böckerna i serien. Det var ingenting jag ö.h.t. tänkte på när jag skrev, för jag skrev ju bara fortsättningen på den historia som pågick i mitt huvud, liksom. Men så är det i alla fall.

Bokstunder, t.ex., skriver att hon lider med Tilda:

Det här är en otroligt mysig serie där jag blir både som tonåring på nytt och njuter av den inte helt verkliga världen. Mitt i ett väldigt verkligt Stockholm. En tid då man är mitt emellan barn- och vuxenvärlden.

De två tidigare böckerna har varit mer glada och humoristiska än den här. Här handlar det mycket om hur utanför en tonåring kan känna sig och att alla är emot en. Mer eller mindre medvetet.

Tilda saknar sin mormor och försöker axla hennes roll som väktare helt. Det går inte så bra när hon saknar stöd och inte blivit upplärd. Inte minst från sin egen mamma som gör allt för att Tilda inte ska vara en del av den världen. Av väldigt goda skäl. Men så dyker Loke upp. Vem är han egentligen? Kan hon lita på honom trots att han verkar vara rätt dryg?

Åh, jag lider verkligen med Tilda i den här boken. Det gör ont att sen hennes smärta och utanförskap. Där hela världen vilar på hennes axlar och hon inte kan prata med någon som verkligen kan förstå.

Trots allt läser jag boken hyfsat snabbt. Jag läser till och med lite på vardagskvällarna. Och när jag är klar med boken vill jag inget hellre än att få ytterligare en del i mina händer. Jag hoppas att det kommer att ske.

Betyg 4 av 5.

Jag blir glad både över fint betyg och förhoppning om ny bok (vilket inte är på gång just nu, men man ska aldrig säga aldrig).