tisdag 27 december 2016

Mer fint på Instagram

Bokföring enligt Monika - igen! (Källa)

Och så har vi snälla Monika igen, som på Instagram skrev så här när det begav sig:

En bok jag egentligen inte hade tänkt läsa, men jag ändrade mig. Tack och lov. Är Tilda årets mest oemotståndliga karaktär? Det kan vara så. Recension på bloggen i dag.


Hur rar får man vara?

Instagram igen

Enskede läser (eller ska det tolkas som "Enskede-laser"?) (Källa)

Apropå förra inlägget: En annan instagrammare (@enskedelaser) har skrivit jättefint om boken och hoppas på fler böcker av mig och allt. Hon kallar genomgående Tilda (min huvudperson) för Tindra, vilket jag tycker är ganska fint. Kanske att hon skulle ha hetat Tindra i stället?

Ännu en stark debut! Den här gången av Elin Säfström, som är programmerare till vardags. Hon har skrivit en urban fantasy som utspelar sig i Stockholm. Tindra är väktare och ska skydda staden mot de rådare som kan hitta på besvär för stockholmarna. En rådare är till exempel en tomte eller en älva. Det är inte helt lätt för Tindra, särskilt inte när det börjar gå rykten om en ond häxa som härjar i staden och löpsedlarna skvallrar om att folk försvinner spårlöst. Jag gillar verkligen Tindra och tycker att hon är en bra karaktär som känns trovärdig, hon vill göra sin Plikt men det är så jobbigt att balansera med vardagslivet. Jättebra att författaren har använt sig av de nordiska myterna om olika väsen, det finns mycket att ta av där. Hon har skapat en riktigt skarp magisk värld mitt i vår vardag. Särskilt i slutet är det genuint spännande! Får vi hoppas på fler böcker av Elin Säfström?

På Instagram

Omnämnd på Instagram (Källa)

Okej, det är väl ingenting nytt att jag är omnämnd på Instagram - det finns ett trettiotal bilder med taggen #enväktaresbekännelser. Men den här gången har någon (@kreativasagor) lagt till taggen #grummegänget och det är garanterat en first. Hon verkar gilla boken som helhet - så himla kul!

Ser Grummegänget överallt tack vare Elin Säfströms fantastiskt fina bok med tomtar, troll, vättar, älvor och väktare i En väktares bekännelser. Den här boken har faktiskt allt. Övernaturliga väsen, grym humor, sorgliga familjeöden och vänskap allt i stockholmsmiljö som gör det lätt att tro att de sitter där även i Göteborg på spårvagnen - trollen och älvorna. De är liksom bara en förtrollning bort. Perfekt läsning över jul, bara gå och låna genast! Eller köp i julklapp till dig själv, en bok en vill ha i hyllan.


Ljudbok på Legimus

Inläst och uppläst! (Källa)

Alltså, något mer absurt än att höra sin egen bok uppläst av en okänd människa ... Ja, det får man leta efter, helt enkelt. Här finns möjlighet att provlyssna.

onsdag 21 december 2016

Anna Lagerqvist i Tidningen K

Den fantastiskt rara Anna Lagerqvist (Källa)

Det var visst 22 november det här publicerades, men jag har missat det, trots ständig, tvångsmässig googling. Se särskilt sista stycket!

Tidningen K’s fantasytema fortsätter, och den här gången tänkte vi utforska den svenska fantasygenren. Vad utmärker svensk ungdomsfantasy och vad finns det för framstående författare? Tidningen K intervjuar Anna Lagerqvist som jobbar på Sci-fi bokhandeln i Stockholm.


Hur är svensk fantasy?
Svensk ungdomsfantasy är rätt så präglad av nordisk folktro och väsen – två exempel som kommit på senare tid är Elin Säfströms En väktares bekännelser och Madeleine Bäcks Vattnet drar. Svensk fantasy är också ganska litterär och politisk med fokus på fint språk och att föra vidare bra värderingar eller att kritisera saker i samhället. Jag tänker på till exempel Anders Björklunds Ondvinter som är väldigt uppenbart samhällskritisk i och med att bokens onda personer inte känner någonting, utan har blivit drabbade av en kyla som gör dem likgiltiga inför allt. I övrigt är dystopier och postapokalyps stort, vilket ju också helt passar in under samhällskritisk litteratur.

Hur skiljer sig svensk fantasy från brittisk eller amerikansk, som de flesta kanske känner till mer?

Den största skillnaden ligger väl kanske i stämning och tempo – svensk fantasy är ofta lågmäld och lite långsammare. Den är inte lika intensiv och saknar himlastormande kärlek som vi hittar i amerikansk fantasy. Däremot finns det ofta erotiska inslag i svensk fantasy, vilket de är betydligt räddare för i USA – medan vi i Sverige är räddare för blod, våld och förluster.

Hur ser den svenska fantasy-scenen ut idag jämfört med typ 10 år sedan?

Jag själv är ganska ung, men när 13-åriga jag lånade fantasy på biblioteket för tio år sedan upplevde jag att svensk fantasy knappt fanns alls, vi läste mest Philip Pullman och Brian Jacques. Jag tror att genren mår bättre nu än vad den gjort på många år. Dock är just ungdomslitteraturen lite bortglömd, det ges ut betydligt mer fantasy för barn och äldre. En av orsakerna till det tror jag är för att många ungdomar hellre läser på engelska. Frågan är om ungdomar läser på engelska för att de tycker svensk fantasy för dålig, eller om det ges ut så lite svensk fantasy för ungdomar för att efterfrågan inte finns?

Hur tror du att genren kommer utvecklas i framtiden?

Trendmässigt inom den närmsta framtiden hoppas och tror jag att vi kommer få se mer high fantasy (det vill säga fantasy som helt utspelar sig i andra världar än vår egen). Dystopierna börjar avta bland amerikanska böcker och det är mer och mer high fantasy som gäller. Efter att Johan Egerkrans bok Nordiska väsen kom ut för några år sedan har just nordiska väsen letat sig in i flera ungdomsböcker. Tidigare i höstas kom han ut med en ny bok om nordiska gudar, vilket också till exempel Rick Riordans och Neil Gaimans senaste böcker spelat på.

Sista frågan, finns det någon bok du vill tipsa om lite extra?

Elin Säfströms bok som jag nämnde tidigare är grym. Om en bara ska läsa en enda svensk fantasybok i år borde det vara den.


Anna har en blogg som heter Sagan om Sagorna, dit ni kan vända er om ni vill ha mer recensioner, tips och åsikter om ungdomsfantasy och scifi!



tisdag 20 december 2016

Petras bokfångst

I bokfångsten

Petra har fått En väktares bekännelser av snälla Jamie, som råkade få två exemplar när det blev lite strul med posten och recex. Hon skriver så här:

En väktares bekännelser har jag varit nyfiken på länge, och fick ett ex av Jamie eftersom hon hade två. Tack så mycket!

Låt oss hoppas att hon inte blir djupt besviken.


söndag 18 december 2016

MsHisingen gillar

Göteborgare(?) gillar (Källa)

Jag har hittat ytterligare en recension som jag själv inte provocerat fram på något sätt (det finns faktiskt ett helt gäng sådana nu!). Jag gissar att denna tjej är från Göteborg eftersom hennes blogg heter MsHisingen. Hon gillar boken! Hon köper dock inte riktigt att huvudpersonens mamma är så blind inför vad som pågår framför näsan på henne. Helt berättigat, skulle jag vilja säga.

En väktares bekännelser handlar om väktaren Tilda som lämnats ensam att ta hand om alla Stockholms rådare när mormodern akutinkallats för att hjälpa till med jättarna i norrland. För jepp, det är inga vanliga väktare vi pratar om, Tilda och hennes mormor har nämligen synen. De kan se sådant som vi vanliga döda bara går förbi, som jordvättar, tomtar, älvor och troll. Rådarna lever bland oss människor och det är väktarnas jobb att se till att de inte avslöjar sig för oss.

Det är första gången Tilda lämnats ensam att ta alla beslut och som 15-åring är man inte alltid så pigg på att erkänna att man kanske inte riktigt klarar av situationen, vare sig det gäller jordvättarna som bosatt sig i skolans källare eller att man misstänker att de personer som försvunnit det senaste har något med stadens rådare att göra - åtminstone inte så länge man inte har några konkreta bevis. Så Tilda kämpar på så gott hon kan samtidigt som hon har sitt vanliga liv vid sidan av. Ett liv som innehåller en tablettmissbrukande apatisk mamma, skuldkänslor över pappans död och en crush på fine Hakim.

Tankar: Så bra! Älskar hur varelserna från nordisk mytologi fått liv och placerats i nutida stadsmiljö och jag faller motståndslöst för Tilda, en femtonåring som känns äkta med sin blandning av kaxighet, osäkerhet och sinne för humor. Det är en bok där läsningen flyter som en varm kniv genom smör och där man fnissar allt som oftast (blickarna man får på bussen!) för lösningarna på rådarproblemen är oftast hejdlöst underhållande. Men boken har också mycket allvarligare lager med besvikelsen på mamman, bästisen som börjar tröttna på alla ursäkter och bortförklaringar och farmoderns alzheimer. Skurken var väntad, men jag hade inte räknat ut drivkraften bakom handlandet. Enda saken som jag hade svårt att tro på (jag köper alltså värstingtomtegäng och hundätande troll rakt av) är mammans vägran att se vad som pågår.

Det här är första boken där jag efter läsningen mejlat ett förlag för att hoppfullt fråga om en uppföljare är planerad och jag fick följande svar: Tack för ditt mejl! Det finns planer på en fortsättning, men det kommer att dröja ett bra tag innan den är aktuell för utgivning. Men kul att du gillade den första! :) Så Yay! Det kommer åtminstone en till. Gillar omslaget också, med rådare i guldkontur. Och är du lika vuxen som mig så bortse från den angivna åldersgruppen, en bra bok är en bra bok!

Tack snälla, Helena, för denna fina recension!

Dessutom blir man ju extra glad när folk vill läsa mer om Tilda. Och till och med kontaktar förlaget! Det blir ju en uppföljare - om inte förlaget plötsligt gör en tvärvändning - och manuset finns faktiskt redan, även om det behöver redigeras några vändor. Minst sagt.

onsdag 14 december 2016

Bild från 4 augusti

Jag hämtar boken 

Här är jag när jag hämtar boken på förlaget, precis när den hade kommit från tryck 4 augusti. Det är ganska roligt, för jag hade exakt samma kläder och hårband på Bokmässan (jag vet att jag nämnt det tidigare), så de som eventuellt såg mig där och som eventuellt också sett denna bild måste föreställa sig att jag ständigt går omkring i just denna outfit. Det gör jag faktiskt inte, men jag kanske ska börja med det. Det kan bli min signatur. Liksom Batman har sin mask och sin mantel så kan jag ha grått hårband och crazy byxor.

Dessutom ser jag väldigt smal ut här! Det är jag inte i verkligheten.

Bokpärlan

Bokpärlan (Källa)

Så här fint stod det på Bokpärlan idag.

En väktares bekännelser av Elin Säfström är författarens debutbok och handlar om femtonåriga Tilda: ung väktare i hela Mellansverige. En väktares jobb är att se till att rådare inte gör några överträdelser, det vill säga inte gör något dumt eller något som kan upptäckas av människor. Rådare är allt från tomtar och troll till älvor, och det är faktiskt så att världen kryllar av sådana varelser! De flesta ser det bara inte, men väktare gör vilket ger dem ett stort ansvar. Ett stort hemligt ansvar. Tildas mormor är också väktare, och den Tilda brukar förlita sig på. Men när mormor ger sig av till Norrland för att hjälpa en annan väktare med ett gäng bråkiga jättar blir Tilda ensam. Det ska nog gå bra, hon behöver bara hålla staden under kontroll. Till hjälp har hon hunden Dumpe som verkar ha ett sjätte sinne för rådare och överträdelser. Men samtidigt som märkliga saker börjar hända, barn och ungdomar som försvinner spårlöst, börjar Tilda få problem i skolan med kompisen Imane och snygga killen Hakim och mammor som inte är intresserade av sina barn och pappor som är döda. Inget är längre under kontroll och Tilda undrar verkligen var mormor har tagit vägen… 

En väktares bekännelser är en unik och härlig ungdomsbok för både er som gillar fantasy och ni som inte gör det! Bokens blandning av realism och nordisk mytologi känns väldigt trovärdig (om man kan säga så). Tilda är en helt vanlig femtonåring, förutom då just den här väktargrejen som hon egentligen inte alls är speciellt road av. Men jag som läsare är väldigt road av tomtar som hittar på bus, jordvättar, älvor och alla andra varelser som dyker upp i boken! Det blir en väldigt skön kontrast till de vardagliga tonårsproblem som Tilda också brottas med. En underhållande bok och jag hoppas att det kommer fler om Tilda och de andra. Läs genast, boken är superlätt att dras in i!


Amanda, bibliotekarie Virginska

Tack så mycket, Amanda!

Det är så himla roligt när det nu börjat ramla in flera recensioner där jag absolut inte har varit med och pressat fram någonting - liksom ovanstående.

Världens bästa bok

Världens bästa bok (Källa)

Alltså, inte min, dessvärre. Det vore ju sannerligen att förhäva sig. Men bloggen där jag hittade det här heter så.

Jag gillar tanken på att hela Stockholm skulle vara fullt av vättar, tomtar, älvor och troll. Inte bara i Stockholm för den delen, de finns överallt. Men det är i Stockholm som Elin Säfströms bok En väktares bekännelserutspelar sig. Kanske är det för att det är jul snart som jag gillar boken extra mycket. Det behövs lite magi i en grå vardag då julkänslan inte riktigt vill infinna sig.

Tilda Modigh är femton år och bor med sin mamma i en lägenhet i Stockholm. Mamman är mest intresserad av att knapra tabletter, äta dumlekolor framför olika dokusåpor på Tv:n och inte alls av Tilda. Tildas pappa tog sitt liv när hon bara var ett foster i sin mammas mage och hon har alltid undrar varför. Men hon har ingen att fråga eller prata med, mamman vill inte, farmor är dement och sedan har hon ingen släkt på pappans sida. I skolan är Tilda ingen speciell (enligt henne själv), hon har vänner, en bästis och hon är kär i Hakim. 

Men Tilda är oerhört speciell, hon är en väktare i rakt nedstigande led genom hennes släkt. Nu är det Tilda och hennes mormor som är väktare i Stockholmstrakten. Det brukar vara en ganska lugn trakt. Men samtidigt som hennes mormor måste åka och hjälpa en annan väktare i Norrland med ett jätteproblem (läses: problem med jättar) så börjar det hända grejer i Stockholm. Unga män och barn försvinner och det går rykten om att det är svartmagi i görningen. Tilda får inte tag i sin mormor och måste därför försöka lösa det själv och allt blir bara värre och värre.

Dessutom, Hakim som alltid lyckas dyka upp när Tilda gör någon väktargrej. Som när hon ligger på alla fyra i parken och samlar in älvsnö eller säger hej till älvorna. Hakim kan såklart inte se älvorna och tycker att Tilde är en ganska spännande person.

Tilda får absolut inte berätta för någon om att hon är väktare eller att alla sagoväsen finns på riktigt. Det är hennes jobb att hålla människor och rådare (väsen) isär. Hennes mamma och vänner vet inte heller något och det börjar bli riktigt krångligt när Stockholm verkar vara på väg att explodera. 


Särskilt detta fäste jag mig vid: "Det behövs lite magi i en grå vardag". Så sant! Och det var precis så jag tänkte när jag satte mig ned och började skriva En väktares bekännelser.

tisdag 13 december 2016

Fem blommor från Bokpool

Fin recension på Bokpool (Källa)

Se här vilken fin recension jag har fått på bloggen Bokpool.

En väktares bekännelser är en charmig, rolig och spännande ungdomsroman. Den är välskriven med ganska korta kapitel som gör att den blir snabbläst. Man vill bara läsa mera hela tiden för att få veta hur det ska gå. 

Tilda gillar jag, hon har en skön humor och är en mycket modig tjej. 

Boken är författaren Elin Säfströms debutroman och en mycket bra sådan, jag vill gärna läsa flera böcker av samma författare. Målgruppen för boken är ungdomar 12-15 år men jag tycker den också passar utmärkt för vuxna. 

Betyg: 

Betyg fem blommor måste ju vara bra! Tack, Benita!

måndag 12 december 2016

Powerpointpresentation

Måste Läsas på Instagram

Här är en bild som lades upp för länge sedan på Instagram. Jag skulle tro att den är från en Powerpointpresentation för något bibliotek, när boken var alldeles ny och bibliotekarierna skulle få en liten inblick i det nyutgivna. Någonting i den stilen måste det nästan röra sig om i alla fall.

Jag måste f.ö. skaffa mig ett Instagramkonto. Vet knappt vad det är för någonting.

söndag 11 december 2016

I Underbara Kungsholmen

Underbara Kungsholmen nr 6 2016, sid 108

Det här har jag förresten glömt att skriva om här: Jag fick en sida i lokaltidningen Underbara Kungsholmen! Man har valt min mest dramatiska författarbild, när tåget kommer in på perrongen så att håret blåses i ansiktet på mig.

Boksnack

Recension på Boksnack (Källa)

Detta är något så ovanligt som en recension som jag fått utan att själv ha ett finger med i spelet. Plötsligt fanns den bara där när jag googlade. Och den är jättefin!

Intressant och annorlunda! Enligt baksidan en modern fantasy uppblandad med nordisk folktro - full av trolldom och mystiska väsen. Och precis så är det! Dessutom mitt i Stockholm!

Tilda är berättaren, som med en skön humoristisk ton försöker få läsaren att förstå allt det sanslösa hon är satt att lösa. Eller nej, egentligen inte lösa, för hennes mormor som gett henne uppdraget att vara hennes stand-in medan hon själv åkt till Norrland för att lösa en massa rådarproblem som uppstått, trodde nog inte att Tilda skulle behöva lösa någonting. Utan egentligen bara fortsätta att vara väktare, och därmed hålla Stockholms sagoväsen under tukt och förmaning och inte hitta på jäkelskap, som t ex att visa sig för människor. För väktare är de, Tilda och hennes mormor - de ser, kommunicerar med, och håller ordning på alla tomtar och troll, jordvättar och älvor och allt annat oknytt som lever sina liv parallellt med oss människor, mitt ibland oss. Fastän vi inte kan se dem. Häxor och svart trolldom vill de helst inte veta av, men nu när Tilda är ensam på täppan börjar förstås ett rykte gå bland olika rådarfolk - något skumt är på gång, någon med extra starka förmågor verkar få folk att försvinna! Två barn har gått upp i rök, sedan några tonåringar... och sen Tildas bästis Imane! 

Samtidigt blir hon oerhört störd av tjejen Natta i skolan - som hon bara inte vill gilla eftersom hon har en känsla av att killen Hakim, som Tilda är smått förtjust i, är fascinerad av henne - för Natta är som ett plåster på Tilda, vill ta kontakt, vara vän.. Vad är hon för skum en, egentligen? Och vad är det för märklig killälva som dyker upp i tid och otid och som inte beter sig som de skygga älvorna brukar göra? Det är mycket som vilar på Tildas axlar just nu, och inte får hon kontakt med mormor i Norrland heller... och hennes egen mamma lever i sin pillervärld... så hon besöker sin dementa farmor mitt i alltihopa för att försöka få klarhet i varför hennes pappa valde att ta livet av sig innan hon ens var född... Ja, det är många förvecklingar som otroligt nog hänger ihop.. inget är som det synes vara!

Riktigt trevlig läsning, av en ovanligare sort. Och språket, tonen, gillar jag mycket!

/Tuija

För miljonte gången fascineras jag av tanken på att folk läser min bok! Det känns så himla surrealistiskt efter så många års strikt privat skrivande.

onsdag 7 december 2016

Godkänt bokslut

Jag får godkänt trots förutsägbarhet och Lundaomslag

Nu har det kommit en recension på Bokföring enligt Monika. Hon gillar boken, men tyckte, liksom ett antal andra bloggare (se bl.a. här och här och här), att handlingen var alltför förutsägbar och liksom en annan Lundabo så irriterade det henne att omslaget är från Bangatan i Lund. Trots detta så har hon ju faktiskt med mig på sin "Top Ten New-To-Me Authors I Read For The First Time In 2016"-lista (se mitt inlägg om detta) och jag fick betyget 4,0 (hon kör med skalan 0,5 - 5,0).

Egentligen så hade jag inte tänkt att läsa den här boken, men när det kom ett mejl från författaren så kollade jag runt lite på vad andra tyckte och insåg att det här kunde nog trots allt vara något för mig. Det finns på tok för lite tomtar och troll i min läsning.

Det är onekligen lite speciellt med allehanda olika mytologiska varelser som rör sig på Stockholms gator och torg. Jag får en bra känsla för miljön, men det hade nog varit ännu mer speciellt om jag hade känt till Stockholm bättre. Dock stör det mig lite, som Lundabo, att omslaget är från Lund, inte Stockholm. I alla fall så befinner vi oss i vår verkliga värld, men med knorr skulle man kunna säga.

Boken är väldigt snabbläst, det tog bara några timmar att läsa ut den, mest tack vare att det var spännande och intressant, men de korta kapitlen hjälpte till. Det fanns liksom alltid tid för bara ett kapitel till. Språket är väldigt rappt och utan onödiga krusiduller. Det finns inga onödiga utsvävningar. Precis i min smak. Jag gillar hela tonen i boken.

Tilda är en mycket speciell person och något så ovanligt (i böcker skrivna av vuxna) som en trovärdig 15-åring. Jag gillar henne. Mycket. Hon är modig (hon heter ju till och med det) och lite lätt cynisk (min favorittyp när det gäller humor). Hon har en stor portion integritet, något som annars verkar vara ovanligt nu för tiden, och trots att hon hela tiden oroar sig för att göra bort sig så bryr hon sig egentligen inte. Tilda ser sig dessutom överhuvudtaget inte som ett offer, trots att hon skulle kunna ha anledning att göra så. Först reagerade jag på hennes vuxna språk och ordval, men när jag fick veta att hon älskade svenska så köpte jag det också. Jag kan verkligen känna igen mig i Tilda, som 15-åring, minus den magiska delen då förstås.

Det som möjligtvis drar ner betyget något är förutsägbarheten. Efter bara några kapitel hade jag listat ut alltihop, planteringarna var väldigt tydliga. Lite irriterad blir jag över att Tilda inte ser allt det som är uppenbart, men hon är ju bara femton och har huvudet fullt av massor av annat. Nu är det inget som stör i det stora hela, för detta är ändå mycket spännande. Speciellt imponerad blir jag över författarens fantasifulla namn på alla varelser.

Detta är inte bara en fantasy utan även en sorts uppväxtskildring och jag tycker Elin Säfström gjort ett riktigt bra jobb med balansen här. Jag tycker det är på tiden att nordiska väsen får vara med i en bok. Vem gillar inte tomtar, troll och älvor liksom. Jag hoppas verkligen att det kommer minst en bok till om Tilda för jag vill veta hur det går för henne.

Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 4,3 (beräknat på 6 betyg).
På Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 25 betyg).
Jag ger den 4,0

Jag blir så klart mycket glad över denna recension och särskilt glad blir jag när folk - liksom Monika i detta fall - vill läsa mer om Tilda. Och jag har faktiskt i dagarna avslutat andra delen i serien (alltså, den behöver redigeras till förbannelse, men det finns ett fullständigt manus i alla fall).

tisdag 6 december 2016

Årets charmigaste recension!

Rödaste ros till Bokhuset för årets charmigaste recension (Källa)

Men nu vet jag inte vad jag ska säga riktigt. Det här var liksom alldeles för mycket. Så här skriver Bokhuset:

En väktares bekännelser – Årets charmigaste bok

Jag var väldigt skeptiskt till den här boken och hade bestämt mig för att inte ens läsa den. Den innehåller flera element jag normalt har svårt för i fantasy, nämligen urban fantasy och folktro. Tomtar och troll och sådant är liksom inte min grej. Men så läste jag alla hyllningar och en intervju med författaren och kände att nja, kanske ändå? Och det var ju en jäkla tur, för det här är faktiskt helt underbart bra.

Det blir liksom aldrig fånigt trots att det så lätt hade kunnat svänga över. Jag är själv förvånad över hur genuint allt känns. Att Tilda åker runt på sina inlines i Stockholm om kvällarna och haffar bråkande tomtegäng känns liksom inte ett dugg märkligt. Säfström lyckas hålla knasigheterna och språket på en sådan lagom nivå att det är charmigt, roligt och fantasirikt utan att det någonsin känns för mycket. Jag sitter och flinar mig igenom stora delar av boken. Som när Tilda ska försöka hitta en tomtetjej som heter Brålledunka. Eller kanske möjligen Bralledrimma, om det nu inte är Brilledracka? Något sådant.

Samtidigt finns det ett djup eftersom en vanlig tonåring alltid har sina problem. Tilda har dessutom inte bara de vanliga tonårsgrejerna att fundera på, utan även sina väktargrejer och familjehemligheter som kommer allt närmare ytan. Jag som inte är speciellt förtjust i diskbänksrealism tycker att Säfström även här balanserar det hela fantastiskt bra. Allt är lagom utan att vara lagom. Ingen mellanmjölk här inte.

En väktares bekännelser är kreativitet och charm rakt igenom. Jag föll totalt och för mig är det här årets charmigaste bok.

Tack, Katja! (Känns inte riktigt tillräckligt, men jag vet, som sagt, inte vad jag ska säga.)

Nummer tio på tio i topp

Jag är med på en tio-i-topp-lista igen!

Idag är jag minsann med på en tio-i-topp-lista igen. Den här gången på bloggen Bokföring enligt Monika. Ämnet är tydligen "Top Ten New-To-Me Authors I Read For The First Time In 2016". Jag förutsätter att det finns en inbördes ordning i detta fall och jag hamnade alltså på plats 10. Men ändå!! Monika skriver så här:

Detta är de tio som jag kände att jag absolut måste ha med på den här listan och alla fick minst en fyra i betyg.

Som hon ABSOLUT MÅSTE ha med. Jo jo! (Och det har säkert ingenting att göra med att hon läste min bok alldeles nyss så att hon har den färskt i minnet ...)

måndag 5 december 2016

Femton positiva kommentarer

Så här glad blir jag! (Källa)

Apropå gårdagens inlägg om smakbiten på Bokpool: Nu har den fått inte mindre än femton positiva kommentarer. Vissa har läst boken, vissa är intresserade av att göra det. Alla är snälla och rara. Tänk, vad folk är mysiga ändå!

söndag 4 december 2016

Ytterligare en smakbit

Bokpool tar sig en smakbit (Källa)

Här har Bokpool lagt ut ännu en liten smakbit från En väktares bekännelser. Det rör sig om detta lilla stycke:

"Vad heter du?"

Jag snurrar runt och dunsar ned med rumpan i marken och blir sittande i det kallvåta gräset med blodet dunkande i huvudet. Älvan som tittar ned på mig ser helt oberörd ut. Säkert har han inte ens uppfattat hur rädd jag blev. För det är väl en han? Svårt att avgöra med de här varelserna. De ser så androgyna ut och man hör inte riktigt på rösten om det är en man eller kvinna. De låter bara allmänt milda och nästan lite som om de sjunger. Jag har svårt att skilja på enskilda individer också. För mig ser de alla ungefär likadana ut med sin vita hy, sitt albinoblonda, långa hår och gråa, konstiga ögon. Jag har ingen aning om ifall jag sett just den här älvan förut.

"Jag heter Tilda" Det är, som sagt, inte läge att göra någonting annat än att svara hövligt."

I vanlig ordning - alltså, liksom det varit förr när bloggare lagt ut små smakprov från boken - så är det flera som kommenterat och tycker att den verkar intressant. Vilket ju är helt fantastiskt!

Fina midnattsord

Midnatt gillar Tilda (Källa)

Jag hittade just en jättefin recension av boken här. Bloggaren tycker mycket om den! Tänk, så glad jag blir, varenda gång någon gillar det jag skrivit. Hon hade dessutom hittat till bokens hemsida!

Så otroligt förtjust jag blev i Tilda! En tjej med skinn på näsan och massa humor, hon är en helt underbar karaktär och jag älskar hennes listor! Dessutom så känns Tilda som sin ålder, hon är femton år, olyckligt kär i Hakim och tråkig skolgång. Ibland blir det lätt att författaren missar att hålla reda på sin karaktärs ålder så att de antingen känns för vuxna eller för barnslig men här blir det helt rätt tycker jag.

Det är minsann inte lätt att vara ensam rådare i stan och försöka hålla reda på alla oknytt som ställer till besvär. Jag är extra förtjust i urban fantasy som utspelar sig här i Sverige och där författaren tar vara på och använder sig av den rika flora av oknytt och väsen vi faktiskt har här i Sverige. En väktares bekännelse är en smart och uppkäftig urban fantasy som verkligen tar vara på just detta men samtidigt bygger författaren upp något helt nytt. Författaren har skapat en väl sammansatt handling fylld med intressanta och fascinerande folk och varelser.  Det är en genomtänkt berättelse där det faktiskt känns helt trovärdigt att det springer runt både tomtar och troll på gatorna i Stockholm.

En väktares bekännelse är en smart, underhållande och humoristisk urban fantasy som jag varmt kan rekommendera! Kika även in på författarens hemsida som bjuder på mycket fina extra detaljer som tex en karta över Stockholm och de platser där boken utspelar sig. Kika in Här!

Hon tycker att jag har lyckats med min jag-gestaltning av en femtonåring, och hon är - tro det eller ej - långt ifrån den enda som tycker det. Och om jag nu lyckats med detta, så är det faktiskt en slump. Eller, det är helt enkelt eftersom jag väl stannade i växten i någon mening när jag var femton. Tur att det är just en femtonåring jag skriver om!