lördag 24 september 2016

Bokmässan

En utgiven författare på bokmässan

Här står jag framför hyllan med En väktares bekännelser, i Lilla Piratförlagets/Gilla böckers monter påbokmässan i Göteborg. Man kände sig rätt liten i detta enorma sammanhang, måste jag säga. Man fattarliksom på allvar hur svårt det är att synas som okänd debutant.

Notera f.ö. att bilden på mig här är skrämmande lik den som finns i detta inlägg. Det är som om jag inte rört mig i tid och rum.

Det nyps i boken!

Det var inte speciellt många som köpte boken (tror jag). Kvinnan som håller i den på bilden såg länge ut att faktiskt vara på väg med den till kassan, men i sista sekund backade hon och la tillbaka den där hon hittat den. Det hjälpte inte med aldrig så intensiv telepati.

En som faktiskt köpte boken (och också var vänlig nog att vilja få den signerad) var en tjej som hette Marie. Jag vet ingenting mer om henne och jag har ingen bild, men jag kommer aldrig att glömma henne. Tack Marie, var du än befinner dig!

onsdag 21 september 2016

Recenserad!

Jag gillar Anna Lagerqvist!


Idag är dagen D och nu är jag officiellt utgiven författare (yay!!!). Dessutom har jag redan fått en fin recension! Anna Lagerqvist heter recensenten och Sagan om Sagorna heter hennes blogg. Här är själva recensionen:

Om inte en kollega till mig hade petat på mig och sagt att "Hallå, den här borde du läsa" hade jag nog ärligt talat sett förbi den här. Till att börja med för att (sårri) nordisk mytologi inte riiiiiktigt är min grej. Alltså troll och sånt, känns det inte jävligt ospännande och osexigt? Faktum är dock att den här boken förhåller sig till just det på ett ganska roligt och intressant sätt, vilket gör att även jag kan acceptera att det springer runt små tomtar på Stockholms gator.

Boken handlar om Tilda som är 15 år och väktare. Det innebär att hon ska hålla koll på alla Stockholms rådare. I vanliga fall har hennes mormor huvudansvaret, men hon är för tillfället i Norrland. Därför måste Tilda själv deala med ett gäng jordvättar som flyttat in i skolans källare - samtidigt som barn försvinner ett efter ett runt stan. Hur ska hon klara av allt, och samtidigt se värdig ut inför Hakim - som är killen med stort K? För att inte tala om hennes betyg som definitivt ligger i farozonen. Okej, kanske inte lika mycket i farozonen som hon själv.

Allvarligt talat, jag streckläste verkligen den här boken. Läste kanske 30 sidor förra onsdagen. Resten av boken läste jag i ett enda svep i torsdags. Förutom att boken är himla rolig har den dessutom ett så behagligt drivigt tempo - jag hinner aldrig bli uttråkad, samtidigt som saker inte går för fort fram. Det är alltså urban fantasy med någon typ av deckarberättelse - full av planteringar och ledtrådar från början till slut. Jag förstod nog ganska tidigt vem den skyldiga var, men det kändes ändå roligt att försöka få pussla ihop hur det hela låg till.

Samtidigt som Säfström alltså har skrivit en spännande, intressant och väldigt rolig urban fantasy-berättelse finns det också utrymme för annat som jag tycker är viktigt: Det vill säga den sociala tonårsbiten. För hey, hur svårt är det inte redan att vara tonåring - utan att en bär på en skitstor hemlighet som påverkar ens liv jättemycket, men som en verkligen inte kan berätta för någon? Det faktum att Tilda försvinner ibland och att det är uppenbart att något konstigt pågår i hennes liv gör henne rejält osams med bästa vännen Imane.

Alla delar är kanske inte mästerliga, men tillsammans skapar berättelsens olika lager en skön balans mellan urban fantasy, nordisk mytologi och coming of age. Behöver jag ens säga att det är jävligt läsvärt?

Tack, Anna!! Och tack Uffe Hässelbäck, som jag misstänker är kollegan som fick henne att läsa en bok som hon uppenbarligen kände sig skeptisk till från början.

tisdag 20 september 2016

Dan före dan

  Karl Modig är en raring!

Jaha ja. I morgon kommer boken ut officiellt. Det är dessutom recensionsdatum. Det sannolika är väl att det inte händer så mycket, men jag är ändå nervös. Tänk om alla hatar boken. Jag försöker intala mig själv att en dräpande recension är bättre än ingen recension alls. Men, som sagt, att recensionsdatum inträffar lär väl inte betyda att alla recensenter och bloggare kastar sig över sina tangentbord för att risa eller rosa mitt lilla alster.

Nå, när jag återigen självupptaget googlade "En väktares bekännelser" fick jag idag upp
Karl Modigs inlägg i Debutantbloggen, där han bl.a. nämner att jag kommer att förekomma en snabbis tillsammans med honom på scenen på bokmässan i övermorgon och där han även uttalar sig om min bok.

[...] den förträffliga boken En väktares bekännelser. En rolig och spännande urban 
fantasy som sätter nordisk folktro i storstadsmiljö, jag älskar't. Kommer ut imorn!! 21/9

Så rart av honom! Vi har träffats vid två tillfällen på förlagets fester, men jag visste inte ens att han läst boken (bara att jag signerat ett exemplar åt honom, men det i sig utgör ju ingen garanti).

Läs för övrigt Kalles debutroman Superkrafter - på gott och ont! Spånga kommer aldrig att te sig på samma sätt igen.

Jag hittade också min bok omnämnd i en annan blogg, The World I Live In. Denna bloggare skriver:

En väktares bekännelser av Elin Södström
Omslaget är trollskt och det är paranormal/nordisk mytologi. Jag är hooked.

Jag blir mycket glad och har egentligen ingenting emot att bli kallad för Södström.

fredag 16 september 2016

I bokhandeln!

På en hylla i Akademibokhandeln! OBS! Ej fotomontage!

Min förläggare hade förberett mig på att detta kunde hända: att boken kunde komma att stå i bokhandelns hyllor lite före officiellt releasedatum. Det var mina svärföräldrar som gjorde mig uppmärksam på detta. Har varit inne i affären ett antal gånger, eftersom jag inte riktigt kan tro mina ögon.

tisdag 13 september 2016

Barnens bokklubb gillar mig!

En hel sida i Barnens bokklubbs medlemstidning!

Det börjar ju bli pinsamt att jag googlar mig själv så mycket - det kan förefalla lite väl narcissistiskt. Till mitt försvar vill jag bara säga att jag ju aldrig någonsin släppt en bok förut och det är så himla nytt för mig att min bok liksom "finns", på riktigt. Tidigare har alla mina manus bara varit privata filer i min dator - ingen har brytt sig, liksom. Utom jag ...

Men nu är man plötsligt varmt rekommenderad i Barnens bokklubbs medlemstidning. Hurra!

lördag 10 september 2016

Lite smått och gott från nätet

Boken är efterlängtad! 
OBS! Fotomontage för att framhäva mig själv!

Det här hittade jag faktiskt för ganska länge sedan. Det kändes fantastiskt att någon såg fram emot mitt boksläpp, trots att jag är en helt obeprövad debutant - tack för det C.R.M. Nilsson! Ett bortsprunget pluralis är ingenting att gnälla över i sammanhanget.

Jag får vara med!

Hittade även detta nu när jag rutingooglade. Läs mer här och här!

 Man planerar att läsa boken!

Och då var jag ju bara tvungen att googla lite till och hittade faktiskt ytterligare en bloggare, vid namn Anna Höglund</a>, som snappat upp boken på något sätt. Ni förstår att jag blir mallig. Och sedan, vid närmare eftertanke, extremt nervös.


fredag 9 september 2016

Efter releasefesten


Blommor från förlag, vänner och familj

Igårkväll var den gemensamma releasefesten på Magnolia. Fantastiskt roligt och trevligt, med bara strålande rara, positiva människor - vad jag kunde upptäcka i alla fall. Det berodde väl också delvis på att många av dem var love-bombande vänner och släktingar till mig. Till och med min make var med, eftersom mormor varit omtänksam nog att frivilligt ta på sig att ta hand om vår dotter denna kväll.

Dock ska sägas att jag drack åt helvete för mycket. Bubbel, se det är min stora svaghet - jag kan liksom inte sluta. Det får jag rundligen betala för idag. Dottern har naturligtvis rätt att utkräva sin gamla vanliga, något så när orkesfulla mamma ändå.