lördag 25 mars 2017

Road men skeptisk

Boel är skeptisk, men också road (Källa)

Jag hittade idag en recension av Boel på bloggen Böcker emellan. Hon tycker att boken är underhållande, men hon känner sig skeptisk framförallt till att Tilda och mormor ska klara av hela Mellansveriges eventuella rådarbekymmer. Och det är ju helt befogat. Exakt så känner både Tilda och mormor emellanåt (fast hela sanningen är det ju bara jag som känner till än så länge - stay tuned!).

I början är jag road men ändå lite skeptisk. Road är jag framförallt av huvudpersonen, väktaren Tildas befriande självklara framåtattityd, men skeptisk till tillståndet att hon och mormor är de enda väktarna i hela Mellansverige. Det ska tydligen räcka trots att det händer saker med rådare på var och varannan gata, var och varannan dag. Något Stockholmsfokuserat. Min skeptism vänder sig alltså mot sanningshalten i en urban fantasy full av tomtar, troll och älvor...?  Hm. Men mot slutet av boken knyter Elin Säfström snyggt ihop hela berättelsen och jag inser att jag tycker riktigt bra om det hela. (Det där med resten av Mellansverige får passera.) Och till råga på allt inser jag att Tilda skulle gått riktigt bra ihop med Percy Jackson. Jag tror det skulle gillat hänga med varann. De har i allfall helt klart sin attityd gemensamt. Det finns mer att skriva om för Elin Säfström i den här världen, som hon skapat, om hon vill... Riktigt roligt med ännu en författare som skriver fantasy där det är våra nordiska väsen som gäller.

Jag är glad över att hon var road, för det är hela tanken med boken att läsaren ska vara!

torsdag 23 mars 2017

Bokprovning

Provad på Svenska Barnboksinstitutets bokprovning (Källa)

Och vad fick jag se på Instagram av en ren slump igår, om inte detta? Provad! Hjälp! Det står visserligen så här på deras hemsida:

I Bokprovningen görs ingen bedömning av de enskilda böckernas kvalitet. Syftet är i stället att se till hela utgivningen och bredden i utgivningen. Den som är intresserad av kvalitetsbedömningar av utgivningen av barn- och ungdomslitteratur hänvisas till dagstidningarnas kritikerverksamhet och de enskilda böckerna för egen bedömning.

Och det var väl tur. Blev nervös för eventuellt skrivförbud.

onsdag 22 mars 2017

Litet lästips på Minabibliotek.se

Det tipsas! (Källa)

Man ska inte ropa hej, eller vad man ska säga. Jag menar, det händer - trots bokens framskridna ålder (sex månader och en dag i skrivande stund) - att folk upptäcker den. Och tipsar! Så här har Lina Westermark skrivit på minabibliotek.se.

En spännande, rolig och originell berättelse om Tilda, som har ett tufft och hemligt uppdrag.

Tilda är en väktare. Det betyder att hon måste se till att inga rådare begår överträdelser. Det är ett mycket hemligt jobb och hon får varken berätta för sin mamma eller sin bästa kompis Imane. Förutom Tilda är det är det bara mormor som vet.

Nu är mormor på ett hemligt uppdrag i Norrland så Tilda måste beskydda hela Stockholm själv.

Utöver det vanliga trubblet med Grummegänget har det dykt upp ett fall där barn har försvunnit mitt framför sina föräldrars näsor. Är det en rådare eller något helt annat?

Jag gillar den här boken för att den är spännande, rolig och väldigt originell. Tror att den passar för den som gillar böcker med fantasiväsen, från 9 år och uppåt.

Jag gillar det här med "från 9 år", för om jag ska vara ärligt så vet jag så lite om barn i den åldern, så jag har svårt att avgöra huruvida boken kan tänkas funka för dessa. Även om jag känner till ett antal fall av både läsning och uppskattning från ålderskategorin strax under den avsedda (som ju är 12-15).

Tack, Lina!

tisdag 21 mars 2017

Grattis på halvårsdagen!

Grattis, min lilla bok! (Källa)

They grow up so fast, som man brukar säga. Idag är det ett halvår sedan En väktares bekännelser kom ut. Det är ju inte klokt. Jag har varit officiell författare i sex månader. Eller, ja, inte i Författarförbundets ögon, men det ordnar sig i och med nästa bok - som ju faktiskt är på väg! Titel är spikad och jag fick ett första förslag på omslag idag. Det var så himla fint!

Fast nu var det ju faktiskt En väktares bekännelser vi höll på att fira här. Tyvärr är ju det här med att fylla ett halvår för en bok lite som för en Hollywoodskådespelerska (för det gäller väl bara kvinnor ... *himlar med ögonen åt ålderstrams vad gäller just kvinnokönet*) att fylla fyrtio: Det är lite kört, liksom. Har man inte slagit nu, så kommer det aldrig att hända. Bokhandeln plockar undan överblivna exemplar och returnerar i värsta fall till förlaget.

Men, hey! Den lever fortfarande! Folk läser faktiskt. Den lånas på biblioteket och det dyker upp små betyg på Goodreads och en och annan taggad bild på Instagram. Kanske finns det rentav folk som köper den? Jag vet inte om vi sett den sista recensionen än - det får tiden utvisa.

Det jag vill ha sagt - och som inte kom fram så bra här, känner jag - är att jag är himla lycklig! Lycklig över att vara utgiven författare. För det är precis det jag vill vara.

måndag 20 mars 2017

Ett snabbt svar

Instagram hörsammar mitt "ho ho?" (Källa)

När jag nu la upp en Instagramlänk här vid sidan av, för att man ska kunna gå in och kolla på #enväktaresbekännelser-taggade bilder så hittade jag en skinande ny post. @grondalsbibblan säger så här:

Vilken suverän bok! En väktares bekännelser. I Stockholm finns det rådare (tomtar, troll, vättar o älvor) De här ställer till med rätt mycket stök. De som ska hålla koll på dem är 15 åriga Tilda o hennes mormor. Det är humor och spänning. En urban fantasy i nordisk folktrotappning. Läs den!

Shit, vad glad jag blir! Tack, Gröndalsskolans bibliotek!

Ho ho?

Lite öken just nu (Källa)

Det är inte så många som tycker så himla mycket just nu om den där boken ni vet, som jag tjatar om hela tiden. Det är inte så konstigt om det står lite stilla - i synnerhet som det i morgon är exakt ett halvår sedan officiellt utgivningsdatum. Rimligen plockas den nu bort från bokhandelshyllorna, för det är så det går till, har jag förstått. Ett halvår är livslängden på en bok bokhandels- och recensionsmässigt.

Men det betyder ju inte i sig att allt som är boken är dött. Det kommer ju fler delar gudbevars. Och folk kommer ju (förhoppningsvis) att hitta den även i fortsättningen och den kommer att läsas här och var. Då och då plingar det ju till på både Goodreads och Instagram och jag blir alltid lika glatt överraskad.

På det hela taget har jag det helt ok, här i öknen.

torsdag 16 mars 2017

Betyg nr 50 på Goodreads

Femtio betyg på Goodreads (Källa)

Yay! Jag har fått mitt femtionde betyg på Goodreads! Att det sedan var en trea är mindre intressant. Överlag så dominerar fyrorna fortfarande, men treorna ligger inte långt efter. Så finns det ju en tvåa också, och en handfull femmor (varav åtminstone några är från kompisar till mig, så de gills liksom inte). Men hur det än står till med ratingen så kvarstår faktum att åtminstone femtio personer har läst boken (med all sannolikhet fler än så, eftersom långt ifrån alla går in på Goodreads och berättar vad de tycker). Det är bevisat, liksom. Och det är så himla långt ifrån hur min läsekrets sett ut under de tio år av skrivande då jag inte var utgiven.