söndag 24 juni 2018

Agnes listar fem fantasyböcker

Föreställ er att En väktares bekännelser är en av dessa stjärnor (Källa)

Fantastiska Agnes Lindholm listar idag ett gäng topp-5-böcker inom olika kategorier, och - hör och häpna! - jag får vara med på ett hörn. Hon listar En väktares bekännelser bland de fem bästa fantasyböckerna. Och det är ingen pissfantasy man hamnar med heller! Så här ser listan ut:

PAX Maran 
PAX Näcken 
En väktares bekännelser av Elin Säfström
Harry Potter och Fången från Azkaban av J.K Rowling
Övergångarna av Andreas Kundler och Lisa Linder

Alltså, fatta! Och Agnes har läst en del böcker, kan man säga ... Troligen fler än jag, fast hon bara är 16 år gammal.

Tack, Agnes! Du rockar fett! (Som vi medelålders brukar uttrycka saken.)

onsdag 13 juni 2018

Monika skulle visserligen inte dräpa ett lejon ...

Monika skulle inte gå så långt som till att dräpa exempelvis detta lejon (Källa)

... men ändå! Sömnernas sömn hamnade trots allt på hennes Top Tuesday-lista på temat "Böcker jag skulle dräpa ett lejon för att få tidigt". (Sömnernas sömn är alltså tredje delen i En väktares bekännelser-serien.)

Hela listan ser ut så här:

1. En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson (20/6)
2. Marvatten av Ann Rosman (11/9)
3. Sömnernas sömn av Elin Säfström (5/9)
4. Harris tweed av Peter May (10/8)
5. Den lilla bistron i Bretagne av Nina George (7/5)
6. Lånat silver och krossat glas av Ewa Klingberg (14/5)
7. Under ytan av Gilly Macmillan (6/7)
8. Mittvatten av Arne Dahl (17/8)
9. Hon tackade gudarna av Jussi Adler-Olsen (5/6)
10. Den mörka ängeln av Elly Griffiths (5/9)


Och det här var 1 maj, så möjligen kan listan ha ändrats sedan dess. Men, som sagt, ändå!


måndag 14 maj 2018

Agnes förväntningar överträffas

Överträffade förväntningar (Källa)

Unga, redan oerhört etablerade bokbloggaren Agnes Lindholm som tidigare recenserat En väktares bekännelser har nu även haft vänligheten att läsa Visheten vaknar. Och hon gillar den! Det jag gick igång på så oerhört i hennes tidigare recension - nämligen att hon tyckte att det nästan blev lite väl vardagligt ibland - tycks hålla i sig, även om hon formulerar sig på ett annat sätt denna gång.

Förstår ni hur spännande det skulle vara att leva i en värld fylld av tomtar som tar hand om oss, troll som hittar på hyss och älvor som dansar? Fast enligt Tilda verkar det ganska jobbigt också. Hon har ett stort ansvar på sina axlar och mycket att stå i. Jag tycker verkligen att Elin Säfströms böcker om Tilda sticker ut från mängden. Det är varken en fantasybok eller en vanlig ungdomsbok utan en ungdomsbok med fantasyinslag vilket gör den unik. Ingen annan bok jag läst liknar En väktares bekännelser och Visheten vaknar. Jag gillar verkligen blandningen mellan vardag och väsen. Man får både ta del av Tildas vardag gällande att hålla kolla på alla rådare,men också i skolan där det handlar om plugg, kompisar och kärlek. Jag kan känna igen mig mycket i Tilda samtidigt som hon har en helt annan vardag än mig och jag uppskattar verkligen att läsa om henne. 

Jag rekommenderar verkligen En väktares bekännelser-trilogin till alla från 12 år ungefär. Många skulle gilla dem och dessutom är den lätt att läsa. Kapitlen är korta och det går snabbt att ta sig fram i böckerna. De är aldrig tråkiga och man vill hela tiden fortsätta läsa. 

När jag fick Visheten vaknar hemskickad hade Elin Säfström skrivit i boken att hon hoppades att jag överraskades även av den här boken. Det gjorde jag sannerligen! Hon överträffade mina förväntningar än en gång och jag gillade verkligen boken! Det är så coolt att Elin Säfström lyckats få med både fantasy, vardag, tonårsliv, vänskap, kärlek och humor i en och samma bok. Jag ger Visheten vaknar 4 av 5 ugglor!

"En ungdomsbok med fantasyinslag", liksom. Fråga mig inte varför, men jag blir överlycklig över det sättet att uppfatta boken.

Tack, Agnes!

onsdag 9 maj 2018

Rapp och fyndig tycker Anna

Rapp urban fantasy (Källa)

Anna på Annas bokblogg har läst En väktares bekännelser - och hon gillar. Rapp och fyndig, tycker hon att den är minsann. Jojo:)

Rådare. Hört det förut? Det är ett samlingsbegrepp för älvor, tomtar, troll och allehanda andra varelser vi känner till från vår nordiska folktro. Sagoväsen som gemene man inte ser och kanske därför inte heller tror på. Men Tilda vet att alla dessa varelser existerar och faktiskt lever mitt ibland oss människor. Tilda är nämligen en väktare och som väktare är det också Tildas uppgift att se till så att alla dessa sagoväsen uppför sig och inte blir upptäckta av människorna. Det är liksom bäst så för allas parter. Fast det är klart att det sker överträdelser och varje gång detta händer är det Tildas uppgift att dels se till så att rådaren straffas på något vis och dels se till så att den människa som råkat ut för en överträdelse snabbt glömmer alltihopa. Enda sättet att få en människa att glömma vad hon varit med om är att ställa sig ansikte mot ansikte och sedan sjunga glömskevisan. Tilda avskyr denna bit av väktaruppdraget, varje gång är lika pinsam, men det måste göras.

I vanliga fall är det Tilda och hennes mormor som håller koll på rådarna i Stockholmsområdet, men för tillfället så är Tildas mormor på ett uppdrag i Norrland och därför har Tilda själv ansvaret att se till så att rådarna inte begår några överträdelser och avslöjar sig för människorna. Tilda, som går i nian, och samtidigt har skolan att sköta borde utan vidare kunna hinna med sitt väktaruppdrag på egen hand, men av nån anledning passar Stockholms rådare på att begå allt fler och allt grövre överträdelser just nu när mormor är borta. Att Tildas egen skola blir invaderad av jordvättar är egentligen hennes minsta problem för uppenbarligen så pågår det någon form av magiskt utövande ute på stan som tycks ligga bakom flera personers försvinnande. Lägg där till att Tildas bästa kompis börjat tröttna på henne, att Hakim, killen Tilda har en crush på, plötsligt börjar dyka upp när Tilda befinner sig i de mest pinsamma situationer och att mormor inte längre går att få tag på när Tilda behöver henne som mest. Läget har med andra ord börjat urarta, på alla håll och kanter, men för Tildas del är det bara att bita ihop och försöka kombinera sin tonårsvardag med väktarjobbet.

En väktares bekännelser är Elin Säfströms debutroman och det är en rapp och fyndig urban fantasy, späckad med humor, rolig dialog och tonårspinsamheter samt mysterier att lösa. Jag läste på kort tid och med mycket nöje ut En väktares bekännelser. Och kan man inte få nog av Tilda, hennes urgamla jycke, Dumpe, som dessutom kan spåra sig fram till överträdelser, samt alla hennes tomtekompisar/informatörer, så kan man även läsa fortsättningen Visheten vaknar.

Tack, Anna!

fredag 4 maj 2018

Hälften har läst

Hälften har nu läst Visheten vaknar (Källa)

Nu har hälften av dem som läst En väktares bekännelser också läst Visheten vaknar - det är inte fy skam! Hur vet jag det då? Ja, host, det vet jag ju inte förstås, utan jag baserar detta på antal rejtings på Goodreads (jag baserar all statistik på Goodreads!). I skrivande stund har En väktares bekännelser 108 betyg med ett snitt på 3,70 och Visheten vaknar har 54 med ett snitt på 4,15.

Har varit inne och kollat varje dag på sistone, eftersom jag sett att detta var på väg att hända. Inte helt sunt kanske.

fredag 20 april 2018

Missat Boktycke?!


Boktycke flinar (Källa)

Alltså, hur har jag kunnat missa detta? Eller har jag sett det, skrivit om det här och bara glömt? Kan i alla fall inte hitta någonting på denna blogg. Det rör sig om en recension av Visheten vaknar från oktober 2017 på bloggen Boktycke och den är så fin att jag möjligtvis fått någon slags mental blockering som handlar om att jag inte kan ta in så mycket positivitet på en gång.

Så här skriver Anna:

För lite mer än ett år sedan var jag på bokmässan och blev tipsad av en författare att jag skulle läsa En väktares bekännelser om jag tycker om fantasy. Givetvis så blev jag intresserad och ett ex av boken fick följa med mig hem. Det var den första bekantskapen med Elin Säfströms urban fantasy som utspelar sig i Stockholm, och jag blev helt fast.

Visheten vaknar är alltså uppföljaren och mellanboken i en planerad trilogi. För min del får Säfström gärna skriva tio böcker till om Tilda och hennes äventyr med troll, tomtar, älvor och vittror. I min recension av första boken så skrev jag att detta är den sortens berättelse som jag saknar i svenska ungdomsböcker, den ståndpunkten håller jag fortfarande. Humor, äventyr, vardag och härliga karaktärer, det är en blandning som är perfekt för mig.

Tilda är en karaktär som är lätt att tycka om och heja på. Dessutom gillar jag många av bikaraktärerna som Vide (han är så gullig mot Tilda haha), Natta och Grumpe. Mysteriet är spännande och givetvis gissade jag rätt, fast det beror på att jag under berättelsens gång har typ misstänkt varenda karaktär för att vara boven/offret. Handlingen är med andra ord inte förutsägbar vilket är ett stort plus.

Under läsningens gång satte sig min man ner bredvid mig och konstaterade “Du gillar boken du läser.”
Jag: “Ja… hur vet du det?”
Han: “Du sitter och flinar hela tiden.”

Japp, den här boken fick mig att le nästan konstant. Om man läser den här boken utan att dra på läpparna en enda gång så måste det vara något fel på ens humor.

Finns egentligen inte så mycket mer att säga. Elin Säfström har blivit en av mina favoriter när det kommer till svenska författare. Har du inte läst böckerna i denna serie än så rekommenderar jag starkt att du plockar upp dem på direkten!

Men liksom, hallå!! Det är världens finaste recension! Tack, Anna!!!

onsdag 18 april 2018

Barnboksprat eftersöker mer vardag

Mer vardag, tack! (Källa)

Sofie Utahs skriver om En väktares bekännelser på bloggen Barnboksprat.

Tildas viktiga uppgift är superhemlig: Hon är väktare över tomtar, troll och andra varelser, med uppgiften att hålla dem borta från människorna. Vanligtvis hjälper Tildas mormor till,  men i samband med att trubbel hopar sig är hon såklart bortrest. Jordvättar flyttar  i skolans källare och det går rykten om en stor överträdelse. Samtidigt tar uppdraget mycket tid från vänner, skolan och snyggingen Hakim. Hur ska Tilda hinna med allt?
Tomtar, troll och andra övernaturligheter är sällan något som lockar mig, men den här boken blev jag ändå nyfiken på. Och jag gillar den! Jag gillar att det övernaturliga kommer in i vår verkliga, väldigt oövernaturliga, värld. Eftersom vi vanliga människor inte ser de där figurerna, känns det mer trovärdigt att de faktiskt skulle kunna smyga omkring utan att vi vet om det. Jag dras med i den där stämningen. Dessutom är boken fylld av humor, det är ett plus!
Jag tror boken blir ännu mer trovärdig och spännande för dem som bor i eller känner till gatorna i Stockholm. Flera gånger står det väldigt detaljerat, vilket fick mig som icke Stockholms-kännare att tröttnat och skumma igenom texten.
Utöver sin speciella uppgift är Tilda en vanlig tonåring med en deppig mamma, ett komplicerat förflutet, en väldigt bra vän och en person som tar upp hennes tankar extra mycket. Det finns en bra trovärdighet i att Tilda inte är särskilt tillrättalagd, utan klumpig och snurrar till det. Särskilt eftersom hon inte får berätta om sitt uppdrag för någon. Inte ens bästisen Imane, och vad händer med vänskapen när Tilda kommer med undanflykter gång på gång?
Är du sugen på ett spännande, roligt, övernaturligt äventyr som utspelar sig i vardagen? Då tror jag du kommer gilla den här. Den är väldigt händelsetät, vilket ibland fick mig att vilja ha mer vardag, men i sin helhet tycker jag ändå om boken. I höstas kom även en uppföljare, Visheten vaknar, och serien planeras bli en trilogi.
Jag tänker osökt på Agnes som i sin recension tyckte att det ibland blev lite väl mycket vardag. Det är så himla roligt (ja, faktiskt!) att folk uppfattar saker och ting så olika.

Hursomhelst blir jag så klart superglad över att boken tipsas om på Barnboksprat! Tack, Sofie!