torsdag 20 april 2017

Visheten vaknar


Nya boken

Jodå, här har vi det, titel samt omslag till uppföljaren till En väktares bekännelser. Boken finns upplagd på några av nätbokhandlarna, så nu är det väl knappast någon hemlighet. Och när den väl är ute (september någon gång) får Författarförbundet svårt att neka mig inträde:) Då är man fanimej författare med stort F.

måndag 10 april 2017

Än finns det liv

Fortfarande i Akademibokhandlens hylla

Än är det liv i skrället, sa kärringen och drämde brödkaveln i gubbtjyven. Eller hur det nu brukar heta. Min bok är i alla fall inte stendöd än, trots att det där ödesdigra halvåret är till ända. Här är en bild från Akademibokhandeln vid Fridhemsplan tagen häromdagen. Där står den, inklämd mellan inga mindre än Våra kemiska hjärtan och Golden Boy. Jojo, sa kärringen som pissade i snuskoppen.

måndag 3 april 2017

Författarbesök i Karlstad

Min bok och jag ska vara litteraturlägerföremål (Foto: Ola Kjelbye)

Jomenvisst. Vi ska besöka ett litteraturläger i Karlstad, jag och min bok, i sommar. Här kan man läsa mer om det och - om man tillhör målgruppen ungdomar 13-16 år - anmäla sig till lägret.

fredag 31 mars 2017

Det ska bokcirklas i Haninge

Biblioteket i Haninge kulturhus (Källa)

Jag såg på Instagram idag att det ska bokcirklas om En väktares bekännelser. Hoppas någon vill vara med. Annars kommer det att kännas snopet. Om jag nu får reda på det. Ni fattar.

Som sagt, hoppas att någon vill vara med och att denna någon (eller dessa några?) gillar boken!

onsdag 29 mars 2017

Enligt O rycks inte med

Enligt O tycker att tolv verkar vara en lämplig ålder för att läsa boken (Källa)


Jag har ju vetat ett tag att Enligt O har läst men inte varit jätteimpad, eftersom jag sett hennes trea på Goodreads, men för några dagar sedan kom även en recension. Den ser ut så här:

Visste du att det finns väktare som inte vaktar varuhus eller kör värdetransporter, utan skyllar oss vanliga dödliga från troll, tomtar, vättar, älvor och andra figurer? Om detta berättar Elin Säfström i boken En väktares bekännelse. Vi får träffar Tilda som är just väktare och hennes mormor som har samma yrke. Nu jobbar Tilda inte heltid, utan oftast är hon en helt vanlig skolelev, men hon kan se alla övernaturliga väsen som vi andra inte ser. Det gör att hon också får en hel del uppdrag att rädda oss från dem, som t.ex. att få ett gäng jordvättar att flytta från skolans källare.

Det här är Elin Säfströms debutbok och det jag gillar är hennes humoristiska sätt att skriva. Däremot är jag helt klart fel person för den här boken. Jag har nämligen väldigt svårt för att köpa den parallella världen som Säfström målar upp. Egentligen tycker jag att det är kul att våra klassiska svenska väsen får ta plats i en fantasybok, men som fantasyskeptiker blir det lite för osannolikt. Kanske för att jag inte riktigt rycks med i intrigen.

Men gillar du fantasy med en stor portion humor och är sisådär tolv år tror jag att du skulle gilla En väktares bekännelser. Och det är ju just den målgruppen boken är skriven för.

Allvarligt talat, det är egentligen lite konstigt att inte fler tycker precis som hon. Liknande åsikter har förekommit, men förvånansvärt sällan.

Tack, Linda, för att du läste och tyckte till!

lördag 25 mars 2017

Road men skeptisk

Boel är skeptisk, men också road (Källa)

Jag hittade idag en recension av Boel på bloggen Böcker emellan. Hon tycker att boken är underhållande, men hon känner sig skeptisk framförallt till att Tilda och mormor ska klara av hela Mellansveriges eventuella rådarbekymmer. Och det är ju helt befogat. Exakt så känner både Tilda och mormor emellanåt (fast hela sanningen är det ju bara jag som känner till än så länge - stay tuned!).

I början är jag road men ändå lite skeptisk. Road är jag framförallt av huvudpersonen, väktaren Tildas befriande självklara framåtattityd, men skeptisk till tillståndet att hon och mormor är de enda väktarna i hela Mellansverige. Det ska tydligen räcka trots att det händer saker med rådare på var och varannan gata, var och varannan dag. Något Stockholmsfokuserat. Min skeptism vänder sig alltså mot sanningshalten i en urban fantasy full av tomtar, troll och älvor...?  Hm. Men mot slutet av boken knyter Elin Säfström snyggt ihop hela berättelsen och jag inser att jag tycker riktigt bra om det hela. (Det där med resten av Mellansverige får passera.) Och till råga på allt inser jag att Tilda skulle gått riktigt bra ihop med Percy Jackson. Jag tror det skulle gillat hänga med varann. De har i allfall helt klart sin attityd gemensamt. Det finns mer att skriva om för Elin Säfström i den här världen, som hon skapat, om hon vill... Riktigt roligt med ännu en författare som skriver fantasy där det är våra nordiska väsen som gäller.

Jag är glad över att hon var road, för det är hela tanken med boken att läsaren ska vara!

torsdag 23 mars 2017

Bokprovning

Provad på Svenska Barnboksinstitutets bokprovning (Källa)

Och vad fick jag se på Instagram av en ren slump igår, om inte detta? Provad! Hjälp! Det står visserligen så här på deras hemsida:

I Bokprovningen görs ingen bedömning av de enskilda böckernas kvalitet. Syftet är i stället att se till hela utgivningen och bredden i utgivningen. Den som är intresserad av kvalitetsbedömningar av utgivningen av barn- och ungdomslitteratur hänvisas till dagstidningarnas kritikerverksamhet och de enskilda böckerna för egen bedömning.

Och det var väl tur. Blev nervös för eventuellt skrivförbud.