Agnes förväntningar överträffas

Överträffade förväntningar (Källa)

Unga, redan oerhört etablerade bokbloggaren Agnes Lindholm som tidigare recenserat En väktares bekännelser har nu även haft vänligheten att läsa Visheten vaknar. Och hon gillar den! Det jag gick igång på så oerhört i hennes tidigare recension - nämligen att hon tyckte att det nästan blev lite väl vardagligt ibland - tycks hålla i sig, även om hon formulerar sig på ett annat sätt denna gång.

Förstår ni hur spännande det skulle vara att leva i en värld fylld av tomtar som tar hand om oss, troll som hittar på hyss och älvor som dansar? Fast enligt Tilda verkar det ganska jobbigt också. Hon har ett stort ansvar på sina axlar och mycket att stå i. Jag tycker verkligen att Elin Säfströms böcker om Tilda sticker ut från mängden. Det är varken en fantasybok eller en vanlig ungdomsbok utan en ungdomsbok med fantasyinslag vilket gör den unik. Ingen annan bok jag läst liknar En väktares bekännelser och Visheten vaknar. Jag gillar verkligen blandningen mellan vardag och väsen. Man får både ta del av Tildas vardag gällande att hålla kolla på alla rådare,men också i skolan där det handlar om plugg, kompisar och kärlek. Jag kan känna igen mig mycket i Tilda samtidigt som hon har en helt annan vardag än mig och jag uppskattar verkligen att läsa om henne. 

Jag rekommenderar verkligen En väktares bekännelser-trilogin till alla från 12 år ungefär. Många skulle gilla dem och dessutom är den lätt att läsa. Kapitlen är korta och det går snabbt att ta sig fram i böckerna. De är aldrig tråkiga och man vill hela tiden fortsätta läsa. 

När jag fick Visheten vaknar hemskickad hade Elin Säfström skrivit i boken att hon hoppades att jag överraskades även av den här boken. Det gjorde jag sannerligen! Hon överträffade mina förväntningar än en gång och jag gillade verkligen boken! Det är så coolt att Elin Säfström lyckats få med både fantasy, vardag, tonårsliv, vänskap, kärlek och humor i en och samma bok. Jag ger Visheten vaknar 4 av 5 ugglor!

"En ungdomsbok med fantasyinslag", liksom. Fråga mig inte varför, men jag blir överlycklig över det sättet att uppfatta boken.

Tack, Agnes!

Rapp och fyndig tycker Anna

Rapp urban fantasy (Källa)

Anna på Annas bokblogg har läst En väktares bekännelser - och hon gillar. Rapp och fyndig, tycker hon att den är minsann. Jojo:)

Rådare. Hört det förut? Det är ett samlingsbegrepp för älvor, tomtar, troll och allehanda andra varelser vi känner till från vår nordiska folktro. Sagoväsen som gemene man inte ser och kanske därför inte heller tror på. Men Tilda vet att alla dessa varelser existerar och faktiskt lever mitt ibland oss människor. Tilda är nämligen en väktare och som väktare är det också Tildas uppgift att se till så att alla dessa sagoväsen uppför sig och inte blir upptäckta av människorna. Det är liksom bäst så för allas parter. Fast det är klart att det sker överträdelser och varje gång detta händer är det Tildas uppgift att dels se till så att rådaren straffas på något vis och dels se till så att den människa som råkat ut för en överträdelse snabbt glömmer alltihopa. Enda sättet att få en människa att glömma vad hon varit med om är att ställa sig ansikte mot ansikte och sedan sjunga glömskevisan. Tilda avskyr denna bit av väktaruppdraget, varje gång är lika pinsam, men det måste göras.

I vanliga fall är det Tilda och hennes mormor som håller koll på rådarna i Stockholmsområdet, men för tillfället så är Tildas mormor på ett uppdrag i Norrland och därför har Tilda själv ansvaret att se till så att rådarna inte begår några överträdelser och avslöjar sig för människorna. Tilda, som går i nian, och samtidigt har skolan att sköta borde utan vidare kunna hinna med sitt väktaruppdrag på egen hand, men av nån anledning passar Stockholms rådare på att begå allt fler och allt grövre överträdelser just nu när mormor är borta. Att Tildas egen skola blir invaderad av jordvättar är egentligen hennes minsta problem för uppenbarligen så pågår det någon form av magiskt utövande ute på stan som tycks ligga bakom flera personers försvinnande. Lägg där till att Tildas bästa kompis börjat tröttna på henne, att Hakim, killen Tilda har en crush på, plötsligt börjar dyka upp när Tilda befinner sig i de mest pinsamma situationer och att mormor inte längre går att få tag på när Tilda behöver henne som mest. Läget har med andra ord börjat urarta, på alla håll och kanter, men för Tildas del är det bara att bita ihop och försöka kombinera sin tonårsvardag med väktarjobbet.

En väktares bekännelser är Elin Säfströms debutroman och det är en rapp och fyndig urban fantasy, späckad med humor, rolig dialog och tonårspinsamheter samt mysterier att lösa. Jag läste på kort tid och med mycket nöje ut En väktares bekännelser. Och kan man inte få nog av Tilda, hennes urgamla jycke, Dumpe, som dessutom kan spåra sig fram till överträdelser, samt alla hennes tomtekompisar/informatörer, så kan man även läsa fortsättningen Visheten vaknar.

Tack, Anna!

Hälften har läst

Hälften har nu läst Visheten vaknar (Källa)

Nu har hälften av dem som läst En väktares bekännelser också läst Visheten vaknar - det är inte fy skam! Hur vet jag det då? Ja, host, det vet jag ju inte förstås, utan jag baserar detta på antal rejtings på Goodreads (jag baserar all statistik på Goodreads!). I skrivande stund har En väktares bekännelser 108 betyg med ett snitt på 3,70 och Visheten vaknar har 54 med ett snitt på 4,15.

Har varit inne och kollat varje dag på sistone, eftersom jag sett att detta var på väg att hända. Inte helt sunt kanske.