torsdag 26 januari 2017

En av Lenas godsaker

Bland Lenas godsaker hittas min bok (Källa)

På bloggen Mest Lenas Godsaker har min bok funnits med som en del av en boktolva för 2017 och hon har alltså hunnit med att läsa nu.

En väktares bekännelser av Elin Säftröm kom ut i höstas och är författarinnans debutroman. Det är en ungdomsroman för åldersgrupp 12 - 15 år. Hade velat läsa den direkt när den kom hem, men den har tyvärr blivit liggande några månader, men nu är den äntligen läst. Tack Gilla Böcker för den trevliga och fina boken!

...

Redan när jag läste handlingen så trodde jag att boken skulle falla mig i smaken, och jag hade verkligen rätt. Det här var en charmig, rolig och spännande fantasyberättelse som utspelar sig mitt i Stockholm. Här figurerar troll, tomtar, älvor och allehanda andra varelser som vår huvudkaraktär Tilda skall försöka hålla ordning på. Dessutom får hon utreda några  försvinnanden där tillvägagångssätten är märkliga. Hennes metoder att lösa vissa problem lockar till skratt. Förutom Tildas minst sagt konstiga jobb så handlar storyn lite om hennes familjeproblem med en mamma som mår dåligt och en pappa som är död. Sedan är hon ju lite förtjust i Hakim, men dessa saker tar absolut inte över utan det är på hennes väktarjobb som storyn fokuserar mest. Språket är så lättsamt och hela berättelsen är otroligt fantasifull och jag kan absolut rekommendera både ung och gammal att läsa berättelsen.

Betyg: 4 / 5

Så himla roligt när folk gillar. Man vänjer sig aldrig.

tisdag 24 januari 2017

Sjukt tråkig framsida och intetsägande titel

Supertrist på ytan (Källa)

Jag har fått ännu en jätterolig recension! Jag älskar hur den börjar! Eftersom det sedan ordnar upp sig, är det ju verkligen inget att hänga läpp för.

Jag tycker En väktares bekännelser har en sjukt tråkig framsida. Tycker dessutom titeln är intetsägande. Hade inte mitt Instagram-flöde uppmanat, tvivlar jag på att jag plockat upp den. Tur då att det finns tipsare på socialamedier!

Stockholm är fullproppat med tomtar, troll, vättar och älvor. De kallas rådare och allt som oftast lever de i fred och harmoni med människorna. Kanske mest för att människor inte ser dem alls, och det är tack vare väktare. Tilda är väktare, liksom hennes mormor och just nu har Tilda fulla ansvaret för Stockholms rådare eftersom mormor är i Norrland och bråkar med jättarna där. Mormor anser det vara en Plikt! Tilda lutar dock åt att vara väktare är lika med ett otacksamt jobb med noll betalning. Särskilt nu när hon ska sköta allt. Plus gå i skolan! Och i skolan finns bästisen som börjar surna till över Tildas undvikande svar och beteende. Där finns också Hakim med ögon som gör Tilda knäsvag, men även himla Natta. Natta som är graciös och vacker och Hakims vackra ögon tittar på allt för ofta.

Sen börjar barn försvinna. Och skolans källare blir invaderad av jordvättar och mormor slutar svara i telefonen. Livet som väktare alltså! Inte lätt!

Jag gillade den här boken mycket. Den var underhållande och full av bra detaljer som förklarar exempelvis varför rådare verkar föredra storstäder. En väktares bekännelser är helt enkelt väldigt bra fantasy (eller kanske magisk realism?) och jag tycker att det är extra kul att läsa om en stad jag besöker på regelbunden basis.

/Karolina

Tack, Karolina, för detta i slutändan fina omdöme!

söndag 22 januari 2017

Bland de bästa 2016 enligt Viboktipsar

Bland de bästa ungdomsböckerna 2016 (Källa)

Så här skriver Västra Frölunda bibliotek i sin blogg Viboktipsar, där En väktares bekännelser är listad bland de "bästa ungdomsböckerna 2016":

Boken handlar om 15-åriga Tilda som är väktare i Stockholm och ser till att alla troll, tomtar, vättar och älvor uppför sig och inte visar sig för människor. När hennes mormor måste åka upp till Norrland är Tilda ensam väktare i hela Stockholmsregionen.

Det är en svensk humoristisk urban fantasy om troll och om att vara superkär. En fantastisk bok som inte går att lägga ifrån sig!

Såg ni? "En fantastisk bok som inte går att lägga ifrån sig!" Jo jo, nu blev jag så där mallig igen.

Klart läsvärd!

Biblanbloggen tycker "klart läsvärd!" (Källa)

Så här skriver Lise-Lotte på Biblanbloggen:

Elin Säfströms debutroman En väktares bekännelser handlar om 15-åriga Tilda som har en ovanlig uppgift – hon är väktare med uppgift att se till så att alla Stockholms rådare (sagoväsen skulle en del kalla dem) sköter sig och fortsätter leva oupptäckta av människor. Tilda delar den här uppgiften med sin mormor, men just nu är mormor på uppdrag i Norrland och Tilda måste sköta allt själv. Kombinera detta med högstadielivet, en mamma som inte orkar bry sig om någon annan än sig själv, en dement farmor och en bästis som inte förstår varför Tilda har hemligheter, så förstår ni att Tilda har ganska fullt upp. Och det värsta är att när det börjar hända saker utöver det vanliga (barn och unga män försvinner, skolans källare invaderas av jordvättar) så svarar inte Tildas mormor i telefon längre, och Tilda vet inte vad hon ska göra.

Just tomtar och troll är inte min favoritgren inom fantasy, men jag bestämde mig ändå för att testa den här boken, och jag tyckte faktiskt att den var underhållande. Tildas vanliga tonårsliv med skola, kompisar och killproblem vävs ihop med helt galna händelser så att de känns nästan realistiska. Stockholms undre värld innehåller här inte droger och kriminalitet utan älvor, tomtar och skogsrån som har anpassat sig till modernt stadsliv, men som ibland har lite svårt att hålla sig i skinnet och vill ta ut svängarna mer än vad som är tillåtet. Boken är spännande, har tempo och humor och är klart läsvärd!

Hade också kunnat välja "Faktiskt underhållande" som rubrik, men jag slog till på "Klart läsvärd!" i stället.

lördag 21 januari 2017

7 av 10 av Dagensbok

7 av 10 är inte fy skam! (Källa)

Dagensbok.com-recensenten var inte helt såld på boken, och tyckte sig vara lite för gammal för att riktigt kunna uppskatta den, men gav den dock en sjua och några vänliga ord.

Tomtar och troll i Stockholms innerstad

2008 bodde för allra första gången fler människor i världen i städer än på landsbygden. Många djur, från råttor och duvor till björnar och rådjur, har också lärt sig att leva helt eller delvis på städernas överblivna överflöd. Så tanken är ju inte orimlig att även övernaturliga väsen, ”rådare”, skulle urbaniseras.

Det är i alla fall premissen för Elin Säfströms romandebut En väktares bekännelser. Här är huvudpersonen, femtonåriga Tilda Modigh, en ”väktare” med uppgift att hålla ordning på Stockholms alla tomtar, troll och älvor, så att vanliga människor förblir ovetande om deras existens och så att inga konflikter uppstår. Särskilt finns det ett gäng rumliga tomtar med fotbollshuligantendenser som är ett sjå att hålla i schack.

I vanliga fall är det Tildas mormor som vakar över Stockholmsrådarna – ja, över hela södra Sverige, faktiskt – men just nu är hon i Norrland för att hjälpa väktaren där att få kontroll över en epidemi av jättar och troll som går bananas. Tilda ska bara hålla ställningarna ett tag.

Det blir förstås svårare än hon har tänkt sig. Rummeltomtarna hittar på hyss (de är verkligen inte särskilt barnvänliga tomtar, utan super och ligger runt närmast oavbrutet), en stor flock urkorkade jordvättar slår sig ner i skolans källare, hjälphunden Dumpe verkar ha tappat väderkornet och dessutom börjar ryktet gå att en riktigt ond häxa eller något åt det hållet härjar. Ja, och så har ju Tilda en del rätt normala problem också, som med sin oengagerade mamma, sin döda pappa, senila farmor, sårade bästis och ursnygge Hakim som hon bara måste råka göra konstiga, pinsamma saker inför hela tiden.

Förlaget Gilla böcker ger till stor del ut böcker för unga som funkar hur bra som helst även om man, som jag, är 30 going on 40. För En väktares bekännelser är målgruppen dock satt till 12-15 år och jag känner mig faktiskt bitvis för gammal för den. Det handlar delvis om att intrigen blir lite för genomskinlig, delvis om huvudpersonens väl skildrade ålder, hennes svärmande för Hakim och just detta med hur pinsamt allting är. Allt detta gör säkert romanen utmärkt för sin verkliga målgrupp, och mycket mer än så kan man kanske knappast begära. Säfström skriver in sig i en tradition av första persons- eller till och med dagboksskildringar med en direkt, galghumoristisk ton som brukar tilltala läsare i nedre tonåren.

Själv är jag framför allt förtjust i det här med att placera in väsen från nordisk folktro i en modern, urban miljö. Att det hänger troll i tunnelbanan och tomtegäng i skejtparkerna eller finns krogar och butiker dolda med magi för oss vanliga dödliga är ett fantasieggande koncept. Möjligen måste jag sätta lite frågetecken för själva väktarorganisationen – hur kan det rimligtvis fungera att en enda person är ansvarig för hela landshalvor när Tilda uppenbarligen har mer än nog att göra enbart innanför tullarna?

Kanske kan vi få veta mer om det i en uppföljare? Den här världen känns ändå klart värd att återvända till.

Ella Andrén

Och visst, hur fan de få väktare som finns klarar sin uppgift, därom tvista de lärde. Fast jag har ju lite större inblick än de flesta andra, så klart:) It's for me to know and for you to find out ...

torsdag 19 januari 2017

Monika framme igen

Tio i topp igen!

Ännu en lista från Monika som gör min dag. Denna gång handlar det om "tio oväntade pärlor" lästa under 2016. Och jag är med!!

Den faktiska uppgiften var visst att lista Ten Underrated/Hidden Gem Books I've Read In The Past Year Or So, men hon valde alltså att tolka det så här.

måndag 16 januari 2017

Tonårsrecension igen!


"På gränsen till 4/5 stjärnor - Helt klart läsvärd!" (Källa)

Nu upptäckte jag att den här tjejen som jag nyss skrev om har skrivit en egen recension. Och visst, hon gillar den, men den landar ändå bara på 3 (nästan 4) av 5. Hon har sina invändningar:

Jag hade helt ärligt inga förväntningar på den här boken alls, och det är åtminstone en av anledningar till att jag blir så positivt överraskad. Det är inget mästerverk, men det som utmärker En väktares bekännelser är författarens taktik. Elin Säfström har inte tagit sig vatten över huvudet och försökt skriva något över hennes skicklighet. Istället har hon accepterat sin nivå, och utifrån lyckats skapa något unikt och oväntat, och det är unikt.

Det första som slår mig är hur snäll och trevlig boken är. Den är så gullig och mysig att läsa. Det är lite bråk, våld och sorg, men den sammanlagda läsupplevelsen är bara trevlig. Kärleken och vänskapen är klassisk, men det är trots allt bara en liten del. Resten är unikt, och idéen att skriva den så här gör boken riktigt underhållande. Stackars Tilda avskyr sin väktarroll till viss del, och den ger henne stora problem och är snyggt kopplad till vardagen. 

Redan på sida ett ser jag att det här kan bli något bra, för boken har ett lättsamt språk, samtidigt som det är så rakt på. Tilda är verkligen rapp i orden och en lyckad berättarröst. Boken har ett bra flyt, tack vare ett i allmänhet väldigt rappt och underhållande språk. Trots att det inte är någon ansträngning alls att läsa, känns det nu som om jag skulle kunna ta över efter Tilda som väktare, och det är en imponerande bedrift av Elin Säfström. 

...

Tilda är en helt vanlig, ung tjej och att skapa hennes så är ett smart drag av Elin Säfström. Hon låter Tilda ha problem, uppleva pinsamma situationer, jobbiga lärare, obesvarad kärlek. Allt det här leder till att man som läsare kan känna en så enorm sympati med Tilda, vilket är riktigt bra, för det gör boken ännu bättre. Jag tycker ofta synd om Tilda, för hon skämmer verkligen ut sig och har det riktigt tufft. Inget är en dans på rosor, och det uppmärksammas. 

När det närmade sig slutet antecknade jag "uppenbar". Sidor senare satt jag i princip gapande och undrade vad som just hände. För det uppenbara var bara ett villospår. I själva verket kom en riktigt stor tvist. Den här tvisten fick boken att växa så mycket i mina ögon, för då insåg jag hur talangfull författaren faktiskt är. Utan den hade boken blivit tråkig, men nu trappades spänningen upp och boken slutar på topp. 

En väktares bekännelser är ingen läsupplevelse jag kommer minnas länge, men läsvärd, det är den. Idén är unik och riktigt intressant att läsa om. Balansen mellan vardag och fantasy är klockren, och jag älskar verkligen hur mycket Elin Säfström låter Tilda bjuda på sig själv. Sidorna fylls av hennes rappa språk, syrliga humor och trubbelfyllda liv. Rådarna gör boken speciell, även om resten är ganska klassiskt. Och slutet - Så oväntat, så bra!

Notera särskilt: "Elin Säfström har inte tagit sig vatten över huvudet och försökt skriva något över hennes skicklighet. Istället har hon accepterat sin nivå, och utifrån lyckats skapa något unikt och oväntat". Jag tycker att det är jätteroligt skrivet (skrattade så att jag grät), och jag kan omöjligt ta illa vid mig. Vilken härlig recension! Så himla schysst att få veta vad en äkta femtonåring verkligen tycker.

En tonåring till

Femtonåring kommenterar (Källa)

För att återkoppla lite till tidigare inlägg om en äkta tonårsrecension, så har det kommit en kommentar till den - denna gång från en tvättäkta femtonåring (om man får tro hennes egen blogg). Hon säger så här:

Jag läste precis boken, och håller med dig! Riktigt bra är den, och jag blev verkligen överraskad. Älskar även twisten i slutet, som du nämner. Innan tyckte jag boken var alldeles för uppenbar, men där förändrades verkligen allt och jag kände mig så lurad, fast på ett bra sätt! ;D

Det är så himla, himla roligt att höra att det finns riktiga ungdomar som gillar boken!

fredag 13 januari 2017

Del två!

Jag blir lika glad som den här zombien! (Källa)

Detta är ju att gå sakerna en aning i förväg, men WTF: Idag fick jag informellt ja till min uppföljare på boken av förlaget! Vi har alltså inte skrivit kontrakt än, men det verkar ju onekligen gå åt det hållet. Helt otroligt skönt, för jag har faktiskt varit riktigt orolig för att de inte skulle gilla manuset. Har t.o.m. drömt mardrömmar om det.

Självfallet kommer det att bli ett idogt redigeringsarbete och jag vet att de inte är helt nöjda med allting, men jag har gjort det förr och är inte paralyserad av skräck den här gången.

Den här glada nyheten spillde över i den här bloggen, liksom den fina tonåringsrecensionen spillde över i min andra blogg. Och, om allt går som det ska, så kommer ju den här bloggen så småningom att handla om serien En väktares bekännelser, snarare än bara om i skrivande stund befintlig bok.

torsdag 12 januari 2017

7 av 10 på bibblan

7 av 10 stjärnor var boken värd (Källa)

Då och då surfar (säger man så nuförtiden?) jag in på bibliotek för att se ifall min bok är utlånad eller om jag fått någon rating - och minsann, idag hittade jag min första sådana. Någon har brytt sig tillräckligt mycket för att gå in och sätta sju av tio små stjärnor, och det är ju inte fy skam. Hm, eller så kanske det är ett snittbetyg? Fast det skulle säkert stå någonstans i så fall ... Nej, jag föreställer mig att det är en person, som gett ett betyg.

onsdag 11 januari 2017

Fantastisk recension av äkta tonåring

Lakritsboken gillar! (Källa)

Jag får nog titta på den där tvåan på Goodreads ett antal gånger idag för att lugna ned min egen hybris, sedan jag hittade den här recensionen av lakritsboken på bloggen Bokskåpet.

Detta är den sista boken som jag läste 2016. Och visst avslutade jag året på topp!

...

Wow! Det här är lätt en av de bästa böckerna jag läste 2016. Jag fastnade direkt för den spännande historien. Jag gillar verkligen blandningen av Tildas privatliv och hennes väktarliv. Boken är lagom lång, har ett lättläst språk och en väldigt intressant historia som gör att den snabbt läses ut.

Genom historien får jag som läsare ta del av olika typer av ledtrådar så att jag också kan lösa problemet som dyker upp. Detta gör att jag ganska snabbt räknar ut hur det ligger till i staden, vem som är den onda, men sen visar det sig att jag har blivit lurad och så kommer jag på den riktiga skurken istället. Perfekt balans i ledtråderiet så att intresset och spänningen hålls uppe, men allt inte avslöjas på en gång.

Tilda är enligt mig en underbar karaktär. Väldigt realistiskt. Hon har en favoritlärare, som blir ersatt av en lärare som hon inte alls gillar, hon har sin kompis, kärleken Hakim som inte verkar vara kär i henne. Allt är inte tipp topp, och så ser det ju ut hos en tonåring.

Omslaget är så fint! Dock lite svårt att fota, med de skimriga bokstäverna.

Jag vet inte vad det var som gjorde att ”En väktares bekännelser” så sjukt bra. Jag kan inte sätta fingret på det, alltså så är helheten bra. Alla delarna fungerar bra, underbart språk, rolig och spännande historia, det finns humor och charm, igenkännande karaktär. Riktigt, riktigt bra! Stark rekommendation! 

Alltså, hjälp, vad lycklig jag blir! Tack, lakritsboken!

tisdag 10 januari 2017

En tvåa på Goodreads

En påminnelse om att alla inte älskar det man gör (Källa)

På Goodreads har det gått nedåt en aning, allteftersom fler läser boken. Det växlar ganska stadigt mellan 3:or och 4:or, men igår kom den första 2:an. Och så är det ju. Det måste finnas en massa människor som känner att den här boken verkligen inte var någonting för dem.

Faktum är att Malin (som profilen heter) ju kan fungera lite som den romerska slav jag funderade över igår.

Nu har jag 37 ratings på Goodreads. Så här ser det ut totalt sett:


måndag 9 januari 2017

Med i Lenas boktolva 2017

En av 12 (Källa)

Och så är man en del av en årsutmaning 2017 på bloggen Mest Lenas godsaker. Det handlar tydligen om att läsa tolv böcker av författare som man inte läst tidigare. Vi får väl se om hon lyckas hinna med En väktares bekännelser under detta år.

Jag är särskilt glad över Monikas kommentar till detta:

En väktares bekännelser och Norrsken läste jag för bara ett tag sedan. De var bra båda två, men speciellt En väktares bekännelser :)

Se andra inlägg som handlar om att Monika tycker till om min bok här och här

Ännu en topplista!

Bland 14 utvalda av totalt 98! (Källa)

Ännu ett fantastiskt högt betyg som hotar att gå mig åt huvudet alldeles. Får skaffa en sådan där "memento mori"-slav som lär ska ha stått bredvid Caesar och hans gelikar när de åkte segertåg genom Rom och för att påminna dem om deras dödlighet viskade följande mantra i örat på dem: "Respice post te. Hominem te memento"*.  Denna gång är det Benita på Bokpool som förärat mig en plats på listan (se tidigare inlägg för recension av boken).

*("Look after you [to the time after your death] and remember you're [only] a man." Wikipedia)

lördag 7 januari 2017

Äntligen i DN!

I DN!

Det började se ut som om den här dagen aldrig skulle komma, men nu har jag äntligen fått en liten notis i DN! Det är Lotta Olsson som tipsar om ungdomsböcker.

Att Tildas mormor sedan har blivit en farmor är liksom ingenting i sammanhanget.

fredag 6 januari 2017

Från bokmässan

Rebecca Mörtberg har köpt böcker (Källa)

Jag hittade ett gammalt blogginlägg som jag bara inte upptäckt förrän nu. Det utgör beviset för att ännu en person köpte min bok på bokmässan! Jag blir så glad och stolt. Känner mig som en riktig författare. Nästan.

Bland årets bästa i Malmö!

Malmöbibliotekarie gillar! (Källa)

Så har man hamnat på ytterligare en lista med de bästa ungdomsböckerna från 2016. Den här gången är det malmöitiska bibliotekarier som tyckt till. Man blir ju så mallig att ingen står ut med en.

Spänning, romantik och humor, allt hittar du i denna fantasy som utspelas i ett Stockholm fullt av tomtar, troll och älvor. 

Tack, Christina på Stadsbiblioteket!

torsdag 5 januari 2017

Favvobloggaren slår till igen!

I löv oarya (Källa)

Och här trodde man att allas vår favvobloggare oarya inte kunde bli mysigare än han redan är, och så går han och väljer min bok som en av två årsfavoriter på nubb, en blogg som handlar om nordisk ungdomslitteratur. Rubriken är ingen mindre än "Staff picks: The best books of 2016". Han skriver så här:

En väktares bekännelser by Elin Säfström is my second pick of the year. It is an urban fantasy-novel set in Stockholm with gnomes, trolls, fairies with absurd names and even crazier behavior. Very funny, fast paced and filled to the brim with loveable characters, I actually find it hard to believe that this is a debut novel. I’m glad to hear that a sequel is on the way as I cannot wait to read more about Tilda and her adventures as a watcher!

Han visar sig vara bra på engelska också. Kunde just tro det.

Hans förstahandsval var dock alls icke min bok, utan Jack av Christina Lindström. Om den säger han bl.a. att:

To me, this book stands head and shoulders above anything else released this year.

Men alltså, det kan jag leva med. Det gör även att jag omedelbart vill läsa Jack, eftersom jag litar på karlens omdöme (hybris!!!).


Listad bland årets bästa böcker 2016 hos Barnens bokklubb!

Nej, inte fotoshoppat (Källa)

Åter en 2016-lista jag hamnat på är Barnens bokklubbs lista över "årets bästa böcker"! Otroligt fantastiskt och jag blir så klart strålande lycklig. Sorterat på "populäritet" så hamnar jag på plats åtta.

tisdag 3 januari 2017

Tre listor hos Elvira

Prickade in tre listplatser! (Källa)

Bloggaren Elvira har en särskild plats i mitt hjärta, eftersom hon faktiskt nästan faller inom bokens formella målgrupp - hon är sexton (om hon inte har gått och fyllt år sedan jag pratade med henne) och En väktares bekännelser är ju tänkt för 12-15-åringar i första hand. Hennes recension av boken finns i ett tidigare inlägg.

Jag finns med bland hennes Top Ten New-to-me Authors I've read in 2016. Där skriver hon så här:

Elin Säfström - skrev En väktares bekännelser som var supermysig och fantasifull! Hoppas det kommer en fortsättning, eller minst något annat av Säfström!

Även i hennes allmänna summering med lite gott och blandat från 2016 finns jag med som "årets överraskning":

En väktares bekännelser var bra på ett helt annat sätt än jag tänkt mig!

Och sist men sannerligen inte minst, så kvalade jag hos henne in bland "årets tio bästa böcker"! Nummer 9 på denna lista.

Debuten om Tilda som fångade allas hjärtan, Tilda som egentligen bara ville leva ett "vanligt" live men var tvungen att rädda Sverige.

Så himla glad för allt detta!!!