Missat Boktycke?!

Boktycke flinar (Källa)

Alltså, hur har jag kunnat missa detta? Eller har jag sett det, skrivit om det här och bara glömt? Kan i alla fall inte hitta någonting på denna blogg. Det rör sig om en recension av Visheten vaknar från oktober 2017 på bloggen Boktycke och den är så fin att jag möjligtvis fått någon slags mental blockering som handlar om att jag inte kan ta in så mycket positivitet på en gång.

Så här skriver Anna:

För lite mer än ett år sedan var jag på bokmässan och blev tipsad av en författare att jag skulle läsa En väktares bekännelser om jag tycker om fantasy. Givetvis så blev jag intresserad och ett ex av boken fick följa med mig hem. Det var den första bekantskapen med Elin Säfströms urban fantasy som utspelar sig i Stockholm, och jag blev helt fast.

Visheten vaknar är alltså uppföljaren och mellanboken i en planerad trilogi. För min del får Säfström gärna skriva tio böcker till om Tilda och hennes äventyr med troll, tomtar, älvor och vittror. I min recension av första boken så skrev jag att detta är den sortens berättelse som jag saknar i svenska ungdomsböcker, den ståndpunkten håller jag fortfarande. Humor, äventyr, vardag och härliga karaktärer, det är en blandning som är perfekt för mig.

Tilda är en karaktär som är lätt att tycka om och heja på. Dessutom gillar jag många av bikaraktärerna som Vide (han är så gullig mot Tilda haha), Natta och Grumpe. Mysteriet är spännande och givetvis gissade jag rätt, fast det beror på att jag under berättelsens gång har typ misstänkt varenda karaktär för att vara boven/offret. Handlingen är med andra ord inte förutsägbar vilket är ett stort plus.

Under läsningens gång satte sig min man ner bredvid mig och konstaterade “Du gillar boken du läser.”
Jag: “Ja… hur vet du det?”
Han: “Du sitter och flinar hela tiden.”

Japp, den här boken fick mig att le nästan konstant. Om man läser den här boken utan att dra på läpparna en enda gång så måste det vara något fel på ens humor.

Finns egentligen inte så mycket mer att säga. Elin Säfström har blivit en av mina favoriter när det kommer till svenska författare. Har du inte läst böckerna i denna serie än så rekommenderar jag starkt att du plockar upp dem på direkten!

Men liksom, hallå!! Det är världens finaste recension! Tack, Anna!!!

Barnboksprat eftersöker mer vardag

Mer vardag, tack! (Källa)

Sofie Utahs skriver om En väktares bekännelser på bloggen Barnboksprat.

Tildas viktiga uppgift är superhemlig: Hon är väktare över tomtar, troll och andra varelser, med uppgiften att hålla dem borta från människorna. Vanligtvis hjälper Tildas mormor till,  men i samband med att trubbel hopar sig är hon såklart bortrest. Jordvättar flyttar  i skolans källare och det går rykten om en stor överträdelse. Samtidigt tar uppdraget mycket tid från vänner, skolan och snyggingen Hakim. Hur ska Tilda hinna med allt?

Tomtar, troll och andra övernaturligheter är sällan något som lockar mig, men den här boken blev jag ändå nyfiken på. Och jag gillar den! Jag gillar att det övernaturliga kommer in i vår verkliga, väldigt oövernaturliga, värld. Eftersom vi vanliga människor inte ser de där figurerna, känns det mer trovärdigt att de faktiskt skulle kunna smyga omkring utan att vi vet om det. Jag dras med i den där stämningen. Dessutom är boken fylld av humor, det är ett plus!

Jag tror boken blir ännu mer trovärdig och spännande för dem som bor i eller känner till gatorna i Stockholm. Flera gånger står det väldigt detaljerat, vilket fick mig som icke Stockholms-kännare att tröttnat och skumma igenom texten.

Utöver sin speciella uppgift är Tilda en vanlig tonåring med en deppig mamma, ett komplicerat förflutet, en väldigt bra vän och en person som tar upp hennes tankar extra mycket. Det finns en bra trovärdighet i att Tilda inte är särskilt tillrättalagd, utan klumpig och snurrar till det. Särskilt eftersom hon inte får berätta om sitt uppdrag för någon. Inte ens bästisen Imane, och vad händer med vänskapen när Tilda kommer med undanflykter gång på gång?

Är du sugen på ett spännande, roligt, övernaturligt äventyr som utspelar sig i vardagen? Då tror jag du kommer gilla den här. Den är väldigt händelsetät, vilket ibland fick mig att vilja ha mer vardag, men i sin helhet tycker jag ändå om boken. I höstas kom även en uppföljare, Visheten vaknar, och serien planeras bli en trilogi.

Jag tänker osökt på Agnes som i sin recension tyckte att det ibland blev lite väl mycket vardag. Det är så himla roligt (ja, faktiskt!) att folk uppfattar saker och ting så olika.

Hursomhelst blir jag så klart superglad över att boken tipsas om på Barnboksprat! Tack, Sofie!