Lång väntan, tycker Monika

Lång väntan på nästa del, tycker Monika (Källa)

Monika på Bokföring enligt Monika gillade En väktares bekännelser och jag hamnade dessutom på listor med för henne nya författare under 2016, "tio oväntade pärlor", samt "tematrio - barn och ungdomsböcker".

Nu har hon läst Visheten vaknar också - den blev t.o.m. månadens bästa bok i september hos henne:

Om månadens bästa: Elin Säfström gör det igen. Visheten vaknar var precis så bra som jag förväntade mig. Och då hade jag skyhöga sådana. [...] Visheten vaknar är inte bara månadens bästa, den var också månadens i särklass roligaste bok.

Här är Monikas recension:

När jag läste första delen i den här serien så hade jag ingen aning om att det skulle bli en serie, men då jag fick veta det så blev jag väldigt glad. När sedan lyckliga nya bokägare postade bilder på den nya delen så blev jag en liten, liten aning avundsjuk. Till min stora glädje så dök den faktiskt upp här lite senare, då signerad och med en fin liten hälsning. Min lycka var gjord. Nu när jag har satt mig för att skriva det här inlägget så inser jag att det kommer att bli svårt. Jag har nog inte riktigt orden för att beskriva det här, men jag gör ett försök.

Jag är väldigt svag för den här blandningen av nordisk folktro och vardaglig miljö. Detta är en perfekt hybrid av en tonårings vardag, relationer och magi. Hur konstigt det än låter. Tilda är en av mina favoritkaraktärer någonsin. Kanske beror det på att jag, i så många delar, kan känna igen mig i henne. Hon är en 16-åring med sjävldistans och hon gömmer sig bakom sin sarkasm. Hon lyssnar på sin inre röst, som hon vet är rätt, och hon går sin egen väg. Kanke är hon lite okritisk mot sitt eget agerande, men vilken tonåring är inte det.

Elin Säfström har ett språk som passar mig som handen i handsken. Kanske är det vår gemensamma bakgrund som programmerare/språknörd som gör det, men detta är perfekt för mig. Humorn är obetalbar, ironi och sarkasm är liksom min grej. Tildas tankar om olika varelser/händelser är så träffande att det känns som att det är jag själv som tänker det.

Visheten vaknar handlar mycket om kamratskap, den ömtåliga vänskapen mellan tjejer på 16 år. Och hur nästan omöjligt det är att vara tre. Lite kärlek blir det ju så klart, eller är det kärlek? Hur vet man egentligen det? Kan man vara kär i ögon och vita tandrader? Eller behövs det mer? Typiska funderingar för en tonåring, jag tycker Tilda är klok och fattar rätt beslut.

Trollen tar mest plats i den här delen, men det finns många härliga nordiska väsen representerade. Namnen på oknytten är så rätt, som till exempel Största Bästa Jättetrollet. Man förstår nästan hur karaktärerna är bara genom att höra namnen.

Om jag inte hade varit tvungen att gå på tillställning den dagen som jag började läsa boken, så hade den nog blivit utläst på en dag. Det var oerhört svårt att lägga ifrån sig den, jag ville hela tiden läsa bara ett till av de korta kapitlen.

Egentligen skulle jag ha kunnat kopiera inlägget om En väktares bekännelser rakt av, för jag tycker samma sak. Förutom det här med förutsägbarheten. I Visheten vaknar hade jag ingen aning om vem jag skulle satsa mina pengar på, bara att jag hade två att välja mellan. Men det visade sig att det fanns en tredje. Det gillar jag!

Det finns egentligen bara en negativ sak med att ha läst den här boken nu. Väntan på nästa del kommer att bli väldigt lång. Under tiden så funderar jag på hur fantastiskt det skulle vara om det faktiskt sprang omkring tomtar och troll där ute, bara att jag inte ser dem. Det skulle förklara en hel del.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 5,0 (beräknat på 2 betyg).
På Goodreads hade den 4,5 i genomsnitt (beräknat på 12 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Trovärdig? Jo jag tackar jag!