MsHisingen gillar

Göteborgare(?) gillar (Källa)

Jag har hittat ytterligare en recension som jag själv inte provocerat fram på något sätt (det finns faktiskt ett helt gäng sådana nu!). Jag gissar att denna tjej är från Göteborg eftersom hennes blogg heter MsHisingen. Hon gillar boken! Hon köper dock inte riktigt att huvudpersonens mamma är så blind inför vad som pågår framför näsan på henne. Helt berättigat, skulle jag vilja säga.

En väktares bekännelser handlar om väktaren Tilda som lämnats ensam att ta hand om alla Stockholms rådare när mormodern akutinkallats för att hjälpa till med jättarna i norrland. För jepp, det är inga vanliga väktare vi pratar om, Tilda och hennes mormor har nämligen synen. De kan se sådant som vi vanliga döda bara går förbi, som jordvättar, tomtar, älvor och troll. Rådarna lever bland oss människor och det är väktarnas jobb att se till att de inte avslöjar sig för oss.

Det är första gången Tilda lämnats ensam att ta alla beslut och som 15-åring är man inte alltid så pigg på att erkänna att man kanske inte riktigt klarar av situationen, vare sig det gäller jordvättarna som bosatt sig i skolans källare eller att man misstänker att de personer som försvunnit det senaste har något med stadens rådare att göra - åtminstone inte så länge man inte har några konkreta bevis. Så Tilda kämpar på så gott hon kan samtidigt som hon har sitt vanliga liv vid sidan av. Ett liv som innehåller en tablettmissbrukande apatisk mamma, skuldkänslor över pappans död och en crush på fine Hakim.

Tankar: Så bra! Älskar hur varelserna från nordisk mytologi fått liv och placerats i nutida stadsmiljö och jag faller motståndslöst för Tilda, en femtonåring som känns äkta med sin blandning av kaxighet, osäkerhet och sinne för humor. Det är en bok där läsningen flyter som en varm kniv genom smör och där man fnissar allt som oftast (blickarna man får på bussen!) för lösningarna på rådarproblemen är oftast hejdlöst underhållande. Men boken har också mycket allvarligare lager med besvikelsen på mamman, bästisen som börjar tröttna på alla ursäkter och bortförklaringar och farmoderns alzheimer. Skurken var väntad, men jag hade inte räknat ut drivkraften bakom handlandet. Enda saken som jag hade svårt att tro på (jag köper alltså värstingtomtegäng och hundätande troll rakt av) är mammans vägran att se vad som pågår.

Det här är första boken där jag efter läsningen mejlat ett förlag för att hoppfullt fråga om en uppföljare är planerad och jag fick följande svar: Tack för ditt mejl! Det finns planer på en fortsättning, men det kommer att dröja ett bra tag innan den är aktuell för utgivning. Men kul att du gillade den första! :) Så Yay! Det kommer åtminstone en till. Gillar omslaget också, med rådare i guldkontur. Och är du lika vuxen som mig så bortse från den angivna åldersgruppen, en bra bok är en bra bok!

Tack snälla, Helena, för denna fina recension!

Dessutom blir man ju extra glad när folk vill läsa mer om Tilda. Och till och med kontaktar förlaget! Det blir ju en uppföljare - om inte förlaget plötsligt gör en tvärvändning - och manuset finns faktiskt redan, även om det behöver redigeras några vändor. Minst sagt.