Jag får godkänt trots förutsägbarhet och Lundaomslag
Nu har det kommit en recension på Bokföring enligt Monika. Hon gillar boken, men tyckte, liksom ett antal andra bloggare (se bl.a. här och här och här), att handlingen var alltför förutsägbar och liksom en annan Lundabo så irriterade det henne att omslaget är från Bangatan i Lund. Trots detta så har hon ju faktiskt med mig på sin "Top Ten New-To-Me Authors I Read For The First Time In 2016"-lista (se mitt inlägg om detta) och jag fick betyget 4,0 (hon kör med skalan 0,5 - 5,0).
Egentligen så hade jag inte tänkt att läsa den här boken, men när det kom ett mejl från författaren så kollade jag runt lite på vad andra tyckte och insåg att det här kunde nog trots allt vara något för mig. Det finns på tok för lite tomtar och troll i min läsning.
Det är onekligen lite speciellt med allehanda olika mytologiska varelser som rör sig på Stockholms gator och torg. Jag får en bra känsla för miljön, men det hade nog varit ännu mer speciellt om jag hade känt till Stockholm bättre. Dock stör det mig lite, som Lundabo, att omslaget är från Lund, inte Stockholm. I alla fall så befinner vi oss i vår verkliga värld, men med knorr skulle man kunna säga.
Boken är väldigt snabbläst, det tog bara några timmar att läsa ut den, mest tack vare att det var spännande och intressant, men de korta kapitlen hjälpte till. Det fanns liksom alltid tid för bara ett kapitel till. Språket är väldigt rappt och utan onödiga krusiduller. Det finns inga onödiga utsvävningar. Precis i min smak. Jag gillar hela tonen i boken.
Tilda är en mycket speciell person och något så ovanligt (i böcker skrivna av vuxna) som en trovärdig 15-åring. Jag gillar henne. Mycket. Hon är modig (hon heter ju till och med det) och lite lätt cynisk (min favorittyp när det gäller humor). Hon har en stor portion integritet, något som annars verkar vara ovanligt nu för tiden, och trots att hon hela tiden oroar sig för att göra bort sig så bryr hon sig egentligen inte. Tilda ser sig dessutom överhuvudtaget inte som ett offer, trots att hon skulle kunna ha anledning att göra så. Först reagerade jag på hennes vuxna språk och ordval, men när jag fick veta att hon älskade svenska så köpte jag det också. Jag kan verkligen känna igen mig i Tilda, som 15-åring, minus den magiska delen då förstås.
Det som möjligtvis drar ner betyget något är förutsägbarheten. Efter bara några kapitel hade jag listat ut alltihop, planteringarna var väldigt tydliga. Lite irriterad blir jag över att Tilda inte ser allt det som är uppenbart, men hon är ju bara femton och har huvudet fullt av massor av annat. Nu är det inget som stör i det stora hela, för detta är ändå mycket spännande. Speciellt imponerad blir jag över författarens fantasifulla namn på alla varelser.
Detta är inte bara en fantasy utan även en sorts uppväxtskildring och jag tycker Elin Säfström gjort ett riktigt bra jobb med balansen här. Jag tycker det är på tiden att nordiska väsen får vara med i en bok. Vem gillar inte tomtar, troll och älvor liksom. Jag hoppas verkligen att det kommer minst en bok till om Tilda för jag vill veta hur det går för henne.
Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 4,3 (beräknat på 6 betyg).
På Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 25 betyg).
Jag ger den 4,0
Det är onekligen lite speciellt med allehanda olika mytologiska varelser som rör sig på Stockholms gator och torg. Jag får en bra känsla för miljön, men det hade nog varit ännu mer speciellt om jag hade känt till Stockholm bättre. Dock stör det mig lite, som Lundabo, att omslaget är från Lund, inte Stockholm. I alla fall så befinner vi oss i vår verkliga värld, men med knorr skulle man kunna säga.
Boken är väldigt snabbläst, det tog bara några timmar att läsa ut den, mest tack vare att det var spännande och intressant, men de korta kapitlen hjälpte till. Det fanns liksom alltid tid för bara ett kapitel till. Språket är väldigt rappt och utan onödiga krusiduller. Det finns inga onödiga utsvävningar. Precis i min smak. Jag gillar hela tonen i boken.
Tilda är en mycket speciell person och något så ovanligt (i böcker skrivna av vuxna) som en trovärdig 15-åring. Jag gillar henne. Mycket. Hon är modig (hon heter ju till och med det) och lite lätt cynisk (min favorittyp när det gäller humor). Hon har en stor portion integritet, något som annars verkar vara ovanligt nu för tiden, och trots att hon hela tiden oroar sig för att göra bort sig så bryr hon sig egentligen inte. Tilda ser sig dessutom överhuvudtaget inte som ett offer, trots att hon skulle kunna ha anledning att göra så. Först reagerade jag på hennes vuxna språk och ordval, men när jag fick veta att hon älskade svenska så köpte jag det också. Jag kan verkligen känna igen mig i Tilda, som 15-åring, minus den magiska delen då förstås.
Det som möjligtvis drar ner betyget något är förutsägbarheten. Efter bara några kapitel hade jag listat ut alltihop, planteringarna var väldigt tydliga. Lite irriterad blir jag över att Tilda inte ser allt det som är uppenbart, men hon är ju bara femton och har huvudet fullt av massor av annat. Nu är det inget som stör i det stora hela, för detta är ändå mycket spännande. Speciellt imponerad blir jag över författarens fantasifulla namn på alla varelser.
Detta är inte bara en fantasy utan även en sorts uppväxtskildring och jag tycker Elin Säfström gjort ett riktigt bra jobb med balansen här. Jag tycker det är på tiden att nordiska väsen får vara med i en bok. Vem gillar inte tomtar, troll och älvor liksom. Jag hoppas verkligen att det kommer minst en bok till om Tilda för jag vill veta hur det går för henne.
Boktipsets estimerade betyg var 4,7 och genomsnittet 4,3 (beräknat på 6 betyg).
På Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 25 betyg).
Jag ger den 4,0
Jag blir så klart mycket glad över denna recension och särskilt glad blir jag när folk - liksom Monika i detta fall - vill läsa mer om Tilda. Och jag har faktiskt i dagarna avslutat andra delen i serien (alltså, den behöver redigeras till förbannelse, men det finns ett fullständigt manus i alla fall).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar