Annika Edlund recenserar

Fin recension på Barn&ungdomsbokbloggen (Källa)

Den här bloggaren - Annika Edlund, som bland annat sitter i ALMA-juryn och som själv vunnit Svenska Akademiens bibliotekariepris 2016 - kontaktade jag själv för ett tag sedan och undrade ifall hon möjligen ville ha ett recensionsex av boken till sin blogg, och fick ett vänligt svar där hon berättade att hon redan hade lånat den och just höll på att läsa. Hur glad  blir man inte då? Och hennes omdöme är jättefint.

Tilda åker runt på inlines och med hunden Dumpe i släptåg. Hon vaktar Stockholm. Ansvaret är hennes nu sedan momor åkt upp till Norrland på annat uppdrag. Tilde är väktare och ser till att Stockholms rådare (eller skymningsfolk som de kallas av en del)  inte gör sig helt omöjliga och blir upptäckta av vanligt folk. Rådare är helt vanliga troll, tomtar och älvor som existerar parallellt i denna världen.  För Tilda och för mormor är det här med väkteriet en medfödd grej, "Plikten" som mormor kallar det. Men Tilda känner sig utsatt och ensam och tycker att det är extremt orättvist att just hon ska stå där med ansvaret för att hela Stockholms rådarpopulation sköter sig.

Utan Dumpe skulle det inte gå. Han har varit mormors hela hennes liv men Tilda fick honom i våras hon fyllde 15 år.  Han är en hund helt enkelt, oklart vilken sort eller vilken ålder.

Annars har Tilda det rätt trist därhemma. Mamma jobbar som värdbiträde och knaprar smärtstillande tabletter för sitt ryggonda och klarar sig inte utan dem. Pillren finns där hela tiden. som en snuttefilt. Förmodligen också bra för att glömma Tildas pappa som tog sitt liv innan Tilda föddes. Mamma vet inget om rådare eller vad Tilda och mormor sysslar med. Hon är bara intresserad av Dumle-kola och idiotiska b-kändisprogram. Men hustomten Skrammeltuta (osynlig för mamma) finns förstås och ser om huset och trevnaden.

I skolan finns bästakompisen Imane och snyggingen Hakim som bara har ögon för bombnedslaget Natta som började i klassen i höstas.  Ironiskt att Imane som har chans på en date till julbalen absolut inte får gå för sin pappa och Tilda som inte vill annat än ha någon att gå med på balen inte får nån fråga. Och har en mamma som inte bryr sig över huvud taget.

Det första stora väktarproblemet är att få bort jordvättarna från skolans källare. Dom ska bo utomhus och det ska Tilda fixa. Sen ökar det på av bara sjutton. Barn försvinner, bästakompisen försvinner, Tilda känner sig ensam och maktlös utan sin mormor och att hon tappar kontrollen inte bara över staden utan också över sitt eget liv.

Älvor och halvälvor, tomtar och vättar, ett skogsrå från Umeå och så detta att hon inte får tag på mormor.

Hur ska Tilda klara ut det här?

En väktares bekännelser av debutanten Elin Säfström är en riktig bladvändare och en spännande urban fantasy i Stockholmsmiljö. Nordisk mytologi med humor och tonårsgrubblerier i fin kombo som håller hela vägen. Härlig läsning helt enkelt.

Tack, Annika!