måndag 13 november 2017

I Heart Fantasy är halvimpad

Ointelligent protagonist, känner I Heart Fantasy (Källa)

Jag blev väldigt glad när bloggaren I Heart Fantasy hörde av sig och var intresserad av att läsa En väktares bekännelser - jag hade nämligen erbjudit henne ett recex när det begav sig, men då tackade hon nej p.g.a. storlek på läskön (oj, vad jag kan relatera!). Nå, när hon väl hade läst var hon visserligen inte särskilt imponerad av handlingen, men hon gillade i alla fall språket och humorn.

Jag har generellt sett rätt svårt för genren ”urban fantasy”, då jag ofta upplever den som fånig. Men jag tyckte förvånansvärt mycket om En väktares bekännelser. Det är en lättsam roman, med behagligt språk och härlig humor. Sen är det förstås extra roligt att den utspelas i Stockholm och att Säfström har integrerat mytologi i den typiska svenska vardagen.
 
Emellertid fastnade jag inte riktigt för handlingen, och emellanåt upplevde jag tempot som långsamt. Det var inte heller särskilt svårt att lista ut svaret på det bärande mysteriet, vilket fick protagonisten Tilda att framstå som relativt ointelligent. Eftersom jag tycker om oväntade vändningar, gjorde det linjära händelseförloppet läsupplevelsen lite platt.
 
Allt som allt är En väktares bekännelser en bra bok. Det blev inte en ny favorit för mig personligen, men jag förstår varför så många tycker om den.

En inte helt oäven recension från en som gav boken en tvåa på Goodreads:)

Skämt åsido så är jag jätteglad att I Heart Fantasy tog sig tid att läsa och att hon hittade saker hon gillade, trots att hon inte var direkt överväldigad av läsupplevelsen. Tack, Melanie!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar