Nästan missad

Sara höll på att missa boken! (Källa)

Om man inte syns finns man inte. En väktares bekännelser har ju inte fått överdrivet mycket uppmärksamhet i tidningarna (obegripligt!(?)), och så här skriver Sara på Saras bokblogg.

Jag tror att det är många böcker jag skulle ha missat helt eller inte upptäckt förrän långt senare om jag inte läste bokbloggar, om böckerna inte fått mycket uppmärksamhet på annat håll. Jag har till exempel precis läst ut Elin Säfströms En väktares bekännelser och den hade jag kanske missat om jag inte läst om den på andra bokbloggar.

Det är ju lite trist att det ska vara så, men det är klart att man inte kan begära att ens bok ska få en massa uppmärksamhet. I synnerhet när den som i mitt fall är av en genre som i stort sett inte finns(?). Många är de recensioner som börjat med orden "Jag tänkte egentligen inte läsa den här" (jag parafraserar, så klart).

Jag tror att En väktares bekännelser har extremt svårt att förmedla vad den egentligen "är". Omslaget + titeln + baksidestexten känns egentligen en aning spretiga, där bilden på omslaget är så suggestiv och baksidestexten närmast frivol i kombination med titeln som jag tycker andas lite lättsam humor. Men - som sagt - det handlar mycket om att någonting liknande egentligen inte (vad jag vet) finns sedan tidigare.

Hoppsan vad det låter som om jag höjer mig själv och mitt alster till skyarna här. Att genren är unik behöver naturligtvis inte betyda att den är bra. Kanske finns det rentav en alldeles utmärkt anledning till att den inte direkt existerar?

Nå, vad jag vill säga är att det är ganska svårt att få folk att läsa den här boken, har det visat sig i försök. Men den glada nyheten är att när någon väl plockar upp den så brukar den falla i hyfsat god jord.