onsdag 18 april 2018

Barnboksprat eftersöker mer vardag

Mer vardag, tack! (Källa)

Sofie Utahs skriver om En väktares bekännelser på bloggen Barnboksprat.

Tildas viktiga uppgift är superhemlig: Hon är väktare över tomtar, troll och andra varelser, med uppgiften att hålla dem borta från människorna. Vanligtvis hjälper Tildas mormor till,  men i samband med att trubbel hopar sig är hon såklart bortrest. Jordvättar flyttar  i skolans källare och det går rykten om en stor överträdelse. Samtidigt tar uppdraget mycket tid från vänner, skolan och snyggingen Hakim. Hur ska Tilda hinna med allt?
Tomtar, troll och andra övernaturligheter är sällan något som lockar mig, men den här boken blev jag ändå nyfiken på. Och jag gillar den! Jag gillar att det övernaturliga kommer in i vår verkliga, väldigt oövernaturliga, värld. Eftersom vi vanliga människor inte ser de där figurerna, känns det mer trovärdigt att de faktiskt skulle kunna smyga omkring utan att vi vet om det. Jag dras med i den där stämningen. Dessutom är boken fylld av humor, det är ett plus!
Jag tror boken blir ännu mer trovärdig och spännande för dem som bor i eller känner till gatorna i Stockholm. Flera gånger står det väldigt detaljerat, vilket fick mig som icke Stockholms-kännare att tröttnat och skumma igenom texten.
Utöver sin speciella uppgift är Tilda en vanlig tonåring med en deppig mamma, ett komplicerat förflutet, en väldigt bra vän och en person som tar upp hennes tankar extra mycket. Det finns en bra trovärdighet i att Tilda inte är särskilt tillrättalagd, utan klumpig och snurrar till det. Särskilt eftersom hon inte får berätta om sitt uppdrag för någon. Inte ens bästisen Imane, och vad händer med vänskapen när Tilda kommer med undanflykter gång på gång?
Är du sugen på ett spännande, roligt, övernaturligt äventyr som utspelar sig i vardagen? Då tror jag du kommer gilla den här. Den är väldigt händelsetät, vilket ibland fick mig att vilja ha mer vardag, men i sin helhet tycker jag ändå om boken. I höstas kom även en uppföljare, Visheten vaknar, och serien planeras bli en trilogi.
Jag tänker osökt på Agnes som i sin recension tyckte att det ibland blev lite väl mycket vardag. Det är så himla roligt (ja, faktiskt!) att folk uppfattar saker och ting så olika.

Hursomhelst blir jag så klart superglad över att boken tipsas om på Barnboksprat! Tack, Sofie!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar