Grattis på halvårsdagen!

Grattis, min lilla bok! (Källa)

They grow up so fast, som man brukar säga. Idag är det ett halvår sedan En väktares bekännelser kom ut. Det är ju inte klokt. Jag har varit officiell författare i sex månader. Eller, ja, inte i Författarförbundets ögon, men det ordnar sig i och med nästa bok - som ju faktiskt är på väg! Titel är spikad och jag fick ett första förslag på omslag idag. Det var så himla fint!

Fast nu var det ju faktiskt En väktares bekännelser vi höll på att fira här. Tyvärr är ju det här med att fylla ett halvår för en bok lite som för en Hollywoodskådespelerska (för det gäller väl bara kvinnor ... *himlar med ögonen åt ålderstrams vad gäller just kvinnokönet*) att fylla fyrtio: Det är lite kört, liksom. Har man inte slagit nu, så kommer det aldrig att hända. Bokhandeln plockar undan överblivna exemplar och returnerar i värsta fall till förlaget.

Men, hey! Den lever fortfarande! Folk läser faktiskt. Den lånas på biblioteket och det dyker upp små betyg på Goodreads och en och annan taggad bild på Instagram. Kanske finns det rentav folk som köper den? Jag vet inte om vi sett den sista recensionen än - det får tiden utvisa.

Det jag vill ha sagt - och som inte kom fram så bra här, känner jag - är att jag är himla lycklig! Lycklig över att vara utgiven författare. För det är precis det jag vill vara.