Inbjudan

Ett slags gemensamt releaseparty

Nu har jag fått inbjudan till ett slags gemensamt releaseparty för mig, Sara Ohlsson och 

Christoffer Carlsson. I dessa författares fall handlar det om release av deras senaste alster Ingen normal står i regnet och sjunger (Sara Ohlsson) och Oktober är den kallaste månaden (Christoffer Carlsson). I mitt fall firas ju både debut och release - även om boken inte kommer att stå i bokhandeln (sic! I BOKHANDELN!!) förrän 21 september.

Jag känner mig så himla priviligierad och glad över att få ha fest gemensamt med två etablerade författare. Allting känns fortfarande så overkligt. Jag är helt övertygad om att jag inte kommer att komma över chocken av att vara utgiven författare så länge jag lever. En fördel med att vara 42 när man debuterar - livet går så himla fort relativt sett, så jag kommer inte att hinna smälta detta

under de kommande 42(?) åren.

Felstavat

Felstavning!

Idag var jag hemma hos mamma och det visar sig att min åttioårige styvfar har läst boken (inte en målgrupp jag räknat med, men han var så vänlig så i sitt omdöme). Han hade hittat ett stavfel! "Barnhusbron" heter det ju och ingenting annat.

Presentationsfilm

Jag försöker se trevlig ut och göra ett gott intryck.

Jag fick idag från mitt förlag den orimligt svåra uppgiften att för Bibliotekstjänsts räkning filma en liten snutt med mig själv där jag berättar om boken på omkring trettio sekunder.
Efter ett pinsamt antal misslyckade försök fick jag till någonting som gick att använda.

Recensionschock

Jag är i chocktillstånd

Idag fick jag av min förläggare, Ada Wester, den första recensionen av boken. Det rör sig om en från Bibliotekstjänst, som tydligen recenserar före "giltigt" datum (21 september) för bibliotekens räkning. Nå, här är recensionen:

Med En väktares bekännelser debuterar Elin Säfström, f. 1974, och hon gör det med den 
äran. Visst finns det likheter med Mortal Instruments-serien där skuggjägare i New York jagar 
varulvar, vampyrer och demoner som bara de själva kan se. Men Säfström står tryggt på egna ben när hon utifrån sitt eget Stockholm berättar om rådare, dvs. tomtar, troll, vättar och älvor. De som håller koll på att dessa håller sig på plats är väktarna Tilda och hennes mormor. För tillfället befinner sig dock mormor i Norrland och femtonåriga Tilda måste på egen hand ta itu med den värsta 
överträdelsen någonsin när barn och unga spårlöst försvinner. Den enda hjälp hon har är en gammal hund med luktsinnet intakt som drar henne genom staden när hon med blixtens hastighet far fram på sina rullskridskor. Det är sagolikt , humoristiskt och rysligt spännande.

En urban fantasy i nordisk folktrotappning borde inte vara möjlig. Elin Säfström visar att det inte bara är möjligt, det är underbart. Hon beskriver sig själv som språknörd och detta kommer till uttryck i hennes fingertoppskänsliga berättande, likaväl som i de ljuvliga namn hon ger Tildas antagonister. Korta kapitel gör boken lättläst, men sannerligen inte lättviktig. Helhetsbetyg: 5.

Gull Åkerblom

Och det är tydligen 5 av 5 möjliga, försäkrar min förläggare mig om. Och Gull Åkerblom är ju en mycket etablerad barn- och ungdomsboksförfattare dessutom. Jag blir helt sjukt glad. Gråtfärdig och lycklig.

Min första signering

Mina vänner har fått varsitt signerat exemplar

Nu har tre av mina vänner (varav endast två syns på bilden) fått varsitt exemplar av boken - signerade så klart. Det känns som om jag är nio år och har gjort någonting i slöjden som jag glatt och aningslöst ger i julklapp till någon stackars släkting. Men har man fått sin första bok i tryck så har man! Det får folk stå ut med.

Boken i min hand

Jag har hämtat boken på förlaget

Nu har jag hämtat den! Känns helt sjukt. Jag vågar inte öppna den av rädsla för att upptäcka en massa fel.

Nu är den här!

Boken har äntligen kommit!

Fick mail från förlaget om att boken kommit. Den här bilden var inkluderad. Jag höll på att skita på mig.