torsdag 30 november 2017

En av fem hos Monika

En av de fem bästa böckerna hösten 2017 (Källa)

Monika på bloggen Bokföring enligt Monika har listat Visheten vaknar som en av de fem bästa böcker hon läst under hösten. Hon tyckte även om En väktares bekännelser och har tidigare haft med den på en lista över tio oväntade pärlor 2016 samt en över nya författare som hon läst under detta år (2016) - jag får för mig att hon alltså valde författare hon gillade, eftersom hon tydligen läser massor med böcker av för henne nya författare varje år.

torsdag 16 november 2017

Boksnack förutspår mossighet

Kommer språket att upplevas som mossigt inom en snar framtid? (Källa)

Boksnack, som tidigare har recenserat En väktares bekännelser, har nu även läst Visheten vaknar. Och hon gillar den!

Äntligen kom uppföljaren till den härliga "En väktares bekännelser"! Det är en befriande skön fantasyserie som Säfström satt riktigt egen prägel på - språket är i modernaste laget (riskerar mossighetsstämpel om några år?) men hela tiden med en skön humorton genom all action och hemskheter. Det går undan, så till den milda grad att Tilda inte hinner med varken kompisar, eventuell kärlek, eller så värst mycket annat heller för den delen - hennes väktaruppdrag, plikten med stort P, slukar det mesta av hennes tid.

Tillsammans med sin mormor håller hon Stockholms alla rådare/ skymnings-folk (troll, tomtar, älvor, vittror, etc) i en herrans tukt och förmaning så att de beter sig som folk och inte blir upptäckta av människor. Och den här gången får Tilda nys om att något är på G bland trollen. Vishetens Dag infaller om några veckor, vid fullmåne, och stora festligheter planeras. Dock vet varken Tilda eller hennes mormor vad detta är för något, men lyckas få en hint om att trollens kung visst ska vakna. Efter 444 dagars sömn. Hmmm... Efter väldigt mycket grävande bland mormors alla böcker och papper lyckas de så småningom luska ut att Trollkungen, när han vaknar, måste ha ett jungfruoffer direkt. Och detta för att han genom människoblod ska bli ett troll med människointellekt. Hua! Detta får inte ske! Tilda och mormor måste stoppa Trollkungen och människooffrandet till varje pris! Men hur? Och vem är det som ska offras?

Som om detta inte är nog är Tildas övriga liv, dvs det vanliga, rörigare än någonsin. Hennes väktarhund Dumpe är jättesjuk, hennes mammas nya, gräsliga karl drar med henne och hennes två bästa kompisar Imane och Natta till en överlevnadshelg i vildmarken, hon försöker hjälpa vittran Storm att söka efter hans kidnappade son Kåre, och hon försöker hålla liv i det eventuella förhållande som hon trevande försökt inleda med Hakim (eller han, snarare än hon..).
Ja, det är många bollar i luften, och tempot är högt. Och ja, jag gillar detta. Igen. Verkligen!

/Tuija

Jag gillar särskilt det där med att språket riskerar att upplevas lite mossigt om några år. Har själv inte tänkt på det, men det kan nog eventuellt stämma. Kanske inte det bästa draget för att eviggöra sin text, men det är ändå väldigt lustigt att tänka sig. Som att läsa en bok med ungdomsslang från femtiotalet eller något.

måndag 13 november 2017

I Heart Fantasy är halvimpad

Ointelligent protagonist, känner I Heart Fantasy (Källa)

Jag blev väldigt glad när bloggaren I Heart Fantasy hörde av sig och var intresserad av att läsa En väktares bekännelser - jag hade nämligen erbjudit henne ett recex när det begav sig, men då tackade hon nej p.g.a. storlek på läskön (oj, vad jag kan relatera!). Nå, när hon väl hade läst var hon visserligen inte särskilt imponerad av handlingen, men hon gillade i alla fall språket och humorn.

Jag har generellt sett rätt svårt för genren ”urban fantasy”, då jag ofta upplever den som fånig. Men jag tyckte förvånansvärt mycket om En väktares bekännelser. Det är en lättsam roman, med behagligt språk och härlig humor. Sen är det förstås extra roligt att den utspelas i Stockholm och att Säfström har integrerat mytologi i den typiska svenska vardagen.
 
Emellertid fastnade jag inte riktigt för handlingen, och emellanåt upplevde jag tempot som långsamt. Det var inte heller särskilt svårt att lista ut svaret på det bärande mysteriet, vilket fick protagonisten Tilda att framstå som relativt ointelligent. Eftersom jag tycker om oväntade vändningar, gjorde det linjära händelseförloppet läsupplevelsen lite platt.
 
Allt som allt är En väktares bekännelser en bra bok. Det blev inte en ny favorit för mig personligen, men jag förstår varför så många tycker om den.

En inte helt oäven recension från en som gav boken en tvåa på Goodreads:)

Skämt åsido så är jag jätteglad att I Heart Fantasy tog sig tid att läsa och att hon hittade saker hon gillade, trots att hon inte var direkt överväldigad av läsupplevelsen. Tack, Melanie!

torsdag 9 november 2017

Elvira gillar balansen

En magisk våg, tänker Elvira (Källa)

Härliga Elvira på bloggen Världarna jag lever i var ett fan av En väktares bekännelser. Nu har hon även läst Visheten vaknar - och hon gillar den ännu mer! Att Elvira dessutom är en äkta tonåring (sjutton år nu) gör det hela än mer fantastiskt.

Hejhopp! Dags att recensera en av årets allra mest efterlängatde böcker. Kan ej säga årets efterlängtade pga kommit helt OTROLIGT många jag längtat massor efter. Men ej dem det här inlägget ska handla om. Nej, jag ska äntligen recensera uppföljaren till förra årets överraskare En väktares bekännelser av Elin Säfström.

[...]

Och det är precis lika bra som jag mindes det - om inte bättre. För det här är bra och spännande från början till slut, vilket jag inte minns En väktares bekännelser som. Sen gör det ju alltid sitt att jag nu känner karaktärerna och redan färdigt hejar på dem, väktaryrket och rådarna behöver ine presenteras så noga osv. Dessutom har Säfström nog blivit helt "varm i sitt språk" nu och det är roligt och gnistrande rakt igenom.

Annars så älskar jag fortfarande blandningen på vardag och äventyr, som verkar vara vägd på någon magisk våg eftersom det balanserar så fint. Jag älskar att läsa om Tildas relationstrubbel - det känns så väldigt verkligt och gör så ont. Tycker SÅ mycket om när bokkaraktärer inte slipper undan så lätt! För Tilda trasslar ju in sig, lite grann, mycket pga sitt arma yrke, men ändå. Och det är så snyggt hur det faktiskt påverkar allting i Tildas liv!

Att språket faktiskt är så roligt och dagboksaktigt tror jag är viktigt för att storyn ska funka och läsarens intresse hållas uppe - annars finns det nog en risk för att de vardagliga sakerna ska bli alldeles för grå för vissa. Jag personligen älskar iofs att läsa om alldeles vanliga tonåringar och deras problem, men den som föredrar action hade nog lätt blivit uttråkad om språket varit platt. Vilket det ej är! Så tänker att de flesta nog hålls med.

Har ju redan babblat en del om relationerna, men låt mig göra det lite till: gillar relationen mellan Tilda och hennes mamma så mycket! Deras dialog och kemi är bra så *wait for it* realistisk! Vilket jag nu egntligen bara kan säga att allting gör trots rådare så har vi det överstökat: allting känns så verkligt fattar ej hur hon gör det.

En väktares bekännelser tyckte jag var skitspännande på slutet, här är spänningen mycket mer utspädd - eller inte så att det inte blir lika spännande, mer att det oftare är spännande än vad det var i första delen. På tal om spännande så är det ju egentligen ett huvud"fall" som hela boken går ut på - som titeln redan avslöjar. Det är liksom att Visheten vaknar som hela premissen är - men sedan händer en himla massa runtom. Som överlevnadshelgen, kompistrubbel, Vide (!!! <333), den där vitran, farmor, Dumpe ... på det viset är det här en väldigt klassisk mysterie-ishroman men med det där lilla extra strösslat överallt så att det ändå känns nytänkande.

Allting känns väldigt genomtänkt - Tildas vardag och verklighet, mysteriet och alla villospår vi hamnar på tillsammans med Tilda, läsaren underskattas allting utan allt tillåts vara smart och komplicerat och spårkligt snyggt. Det här resulterar i en blommande, sprudlande story med både mörker och ljus och ilska och himla massa spänning. Jag älskar och rekommenderar till alla 12 eller äldre.

Jag hade förmånen att få träffa Elvira på bokmässan i Göteborg i år. Det var verkligen roligt att ses irl. (Här skriver Elvira själv om mässan, förresten.)

onsdag 8 november 2017

Lena gillar att det kryllar i stan

Lena gillar att det kryllar av naturväsen i Stockholm (Källa)

Lena på bloggen Mest Lenas Godsaker gillade En väktares bekännelser och nu även Visheten vaknar!

För ett tag sedan läste jag En väktares bekännelse, vilken är första boken i Elin Säfströmsjättetrevliga ungdomsserie om tonårstjejen Tilda från Stockholm. Hon är tillsammans med sin mormor väktare över stadens alla tomtar, troll, älvor, vittror mm. Jag föll pladask för denna trevligt skrivna bok och när jag hörde att det skulle komma en uppföljare så ville jag absolut läsa den. Så nu är alltså uppföljaren Visheten vaknar läst.

[...]

Det är så otroligt roligt att åter stifta bekantskap med Tilda och hennes vänner. Nu är det trollen som ställer till det för det är något stort på gång. Älskar verkligen att det är så fantasifyllt och att välkända platser i Stockholm kryllar av naturväsen. I denna delen är det inte bara fokus på alla naturväsen utan även relationer, känslor och förälskelser som hör tonårstiden till. Hela boken är så trevligt skriven och det är både spänning och massor med humor. Ja som sagt, älskar den här boken lika mycket som den första och ser verkligen fram emot att läsa mer om Tilda och hennes äventyr i någon ny bok. Snart hoppas jag!


Betyg: 4,5 / 5

Ingen blir gladare än jag, så klart, när ens alster uppskattas så till denna grad! Tack, Lena!

tisdag 7 november 2017

Kära dagbok ...

Dagboksliknande språk, tycker Jamie (Källa)

Jamie på En blogg för bokugglor läste En väktares bekännelser och recenserade den när det begav sig för något år sedan. Recensionen var fin, men poängen inte så vansinnigt höga, så när det var dags för Visheten vaknar, så trodde jag inte att hon skulle vara så intresserad. Men hon hörde faktiskt av sig självmant och ville ha ett recex! Hon har nu läst den.

Visheten vaknar är uppföljaren till En väktares bekännelser som jag läste förra året och tyckte om och jag blev väldigt glad att det kom en uppföljare och jag tyckte ännu mer om den! 

När jag började läsa hade jag bara tänkt läsa några kapitel men helt plötsligt var boken utläst. 
Jag tror att den gick så fort att läsa berodde mycket på det lekfulla och lite dagboksliknande språket som författaren använt och det kändes precis som att man befann sig i Tildas huvud hela tiden.
Handlingen var mycket spännande och det var åter igen intressant med alla tomtar, vittror och framför allt troll som man fick läsa om.
Det var många gånger som jag satt och små fnissade under läsningen eftersom Tilda bara är är så underhållande att läsa ifrån och alla hennes funderingar kring vänner, kärlek och familj kunde jag mycket väl relatera till även om jag är äldre än vad Tilda är.
Vide och hunden Dumpe är fortfarande några av mina favorit bikaraktär för de är bara så gulliga båda två, och Tildas relation med sin mormor är så fin. 

Visheten vaknar var en mycket bra uppföljare som inte bara innehåller äventyr utan det är även mycket fokus på vardagliga problem såsom vänskap och familj och jag håller tummarna för att det inte dröjer alltför länge innan det kommer en bok till för jag läser mer än gärna mera om Tilda och hennes äventyr! 

Betyg 7/10

Betyget har stigit med 0,5 enheter! Inte illa. Tack, Jamie!