Fantastisk recension av äkta tonåring

Lakritsboken gillar! (Källa)

Jag får nog titta på den där tvåan på Goodreads ett antal gånger idag för att lugna ned min egen hybris, sedan jag hittade den här recensionen av lakritsboken på bloggen Bokskåpet.

Detta är den sista boken som jag läste 2016. Och visst avslutade jag året på topp!

...

Wow! Det här är lätt en av de bästa böckerna jag läste 2016. Jag fastnade direkt för den spännande historien. Jag gillar verkligen blandningen av Tildas privatliv och hennes väktarliv. Boken är lagom lång, har ett lättläst språk och en väldigt intressant historia som gör att den snabbt läses ut.

Genom historien får jag som läsare ta del av olika typer av ledtrådar så att jag också kan lösa problemet som dyker upp. Detta gör att jag ganska snabbt räknar ut hur det ligger till i staden, vem som är den onda, men sen visar det sig att jag har blivit lurad och så kommer jag på den riktiga skurken istället. Perfekt balans i ledtråderiet så att intresset och spänningen hålls uppe, men allt inte avslöjas på en gång.

Tilda är enligt mig en underbar karaktär. Väldigt realistiskt. Hon har en favoritlärare, som blir ersatt av en lärare som hon inte alls gillar, hon har sin kompis, kärleken Hakim som inte verkar vara kär i henne. Allt är inte tipp topp, och så ser det ju ut hos en tonåring.

Omslaget är så fint! Dock lite svårt att fota, med de skimriga bokstäverna.

Jag vet inte vad det var som gjorde att ”En väktares bekännelser” så sjukt bra. Jag kan inte sätta fingret på det, alltså så är helheten bra. Alla delarna fungerar bra, underbart språk, rolig och spännande historia, det finns humor och charm, igenkännande karaktär. Riktigt, riktigt bra! Stark rekommendation! 

Alltså, hjälp, vad lycklig jag blir! Tack, lakritsboken!