Här blir det inte många barn gjorda

Två femmor på Goodreads i juni ändå! (Källa)

Tänk så fort böcker liksom dör, eller i alla fall försvinner från radarn. Den här serien kom ju ut i september 2016, 2017 respektive 2018, men det står redan nästan helt stilla. Det var länge sedan jag hittade någonting på Instagram eller liknande. Nu såg jag i alla fall att jag fått två nya betyg för En väktares bekännelser på Goodreads (totalt är jag nu uppe i 142 betyg för den boken där) och båda var femmor. Det känns i alla fall ganska bra. Eller, ok, jättebra:) Med en av dessa femmor medföljde dessutom en recension:

Det tog mig ca 50 sidor för att komma in i historien och bli riktigt vän med alla karaktärerna men sedan var vi det med råge. Allting är bra med den här boken, trots att jag var skeptisk till om tomtar och troll verkligen skulle passa mig. 
Tilda, som är femton år, lämnas ensam som väktare när hennes mormor åker upp till Norrland för att hjälpa till då det blivit rejäla problem med trollen där. Inga problem, tänker Tilda, men snart börjar problemen även hopa sig i hennes område.
Jag gillar verkligen Tilda och hennes tonårspersonlighet. Hon har kärleksproblem som alla tonåringar, lärare hon inte går ihop med och en mamma som hon absolut inte kan prata med om någonting. Hon har även en tomte som allt som oftast dyker upp och drar henne i byxbenet och ber henne komma när något är på gång...och en älva som heter Vide och inte alls beter sig som de andra älvorna i parken.

Då jag läst recensioner även om nästkommande bok om Tilda kan jag inte vänta på att få tag på den i sommar!

Tackar, Teolinda Stark! (Vilket f.ö. måste vara världens coolaste namn.)

Sällsynt rolig fantasy

Jomensatt ... i DN igen!!! (DN 2019-01-05)

Idag tipsar Lotta Olsson om nordisk fantasy i DN. Och min lilla serie fick vara med på ett hörn! De inledande, fina orden "Sällsynt rolig fantasy" gjorde mig mycket glad och mallig.

Sömnernas sömn i DN

Lilla jag i DN!

Så tar vi det även på denna blogg, bara för att det är så himla härligt.

Igår fick Sömnernas sömn en halvsida i DN. Steven Ekholm tycks gilla även denna bok. Hurra! Minst sagt.

Bokrecension: Tomtarna invaderar Stockholm i ”Sömnernas sömn”

I tredje delen av Elin Säfströms serie om väktaren Tilda är det dags för tomteting i Stockholm, och konflikterna mellan tomtar och troll eskalerar.

Det är sannerligen ingen vila och ingen ro för Stockholms mest överarbeta(n)de tonåring. Elin Säfströms tredje bok om sextonåriga Tilda Modigh som tar ansvar för en frånvarande och dysfunktionell mamma, en mormor som försvunnit, komplicerade kompis- och kärleksrelationer, studier och en hund - och även jobbar heltid för att hålla ordning på världen. En ganska skrämmande bild av en ”duktig flicka” med alldeles för mycket ansvar och alldeles för stort sömnbehov. Men så är hon också Stockholms och hela mittsveriges enda väktare.

”Sömnernas sömn” är den tredje men knappast den avslutande delen om Stockholms många rådare - tomtar, troll och andra väsen som lever och verkar parallellt med oss vanliga mugglare, samt de få som har som uppgift att hålla ordning på dessa ostyriga figurer, väktarna. 

Det finns ytterst få väktare i Sverige och eftersom Tildas mormor, den verkliga väktaren tidigare försvunnit under dramatiska omständigheter, kanske död, men i alla fall borta, ligger nu allt ansvar att hålla ordning i den magiska världen i Stockholm på Tilda. Och likt en gång Harry Potter, visar det sig att vuxenvärlden hållit det mesta av uppdragets natur hemligt för Tilda.

När tomtarna invaderar Stockholm för sitt tomteting hettar det till mellan tomtar och troll och överträdelser sker gång på gång och av allt allvarligare karaktär. Tilda behöver hjälp och hjälp kommer, men kan den utarbetade och stressade sextonåringen lita på någon person alls?

Det är fortfarande det spänstiga och underhållande språket som lyfter böckerna om Tilda. Hennes Stockholmiana hade dock vunnit på att introducera lite fler miljöer i böckerna än de oftast återkommande; mormors lägenhet, tomtarnas pub och trollens sal - och möjligen även några fler magiska väsen (det finns ju en del att välja bland). 

Fast med det sagt, Säfström introducerar faktiskt en helt osannolik typ som helt enkelt måste få större utrymme i kommande böcker; den kortvuxna, skägglösa (!) tomten, Jeanette i dunjacka och Hello Kitty-keps. Helt klart en blivande favorit.


Steven Ekholm

Endast högst förvånande och ganska irrelevanta invändningar, enligt mig. Så, hurra bara, liksom!

Visheten vaknar får sin första tvåa på Goodreads

En rungande tvåa för Visheten vaknar (Källa)

Ville bara meddela att Visheten vaknar har fått sitt 65:e betyg på Goodreads och att detta betyg var en tvåa - bokens allra första. Snittbetyget därmed sänkt till 4,09.

Sånt är livet.

Serietratten

Tratteffekten (Källa)

Jag följer inte Sömnernas sömn lika nitiskt på nätet som jag gjort med tidigare delar i serien och jag vet att jag ligger efter med recensionerna här på bloggen. En sak jag dock haft koll på på sistone är Goodreads och tratteffekten man nu kan se där.

Inte världens finaste upplösning, men med lite god vilja kan man se dessa siffror:

En väktares bekännelser, snittbetyg: 3,73, antal betyg: 128

Visheten vaknar, snittbetyg: 4,13, antal betyg: 64

Sömnernas sömn, snittbetyg: 4,09, antal betyg: 32

Alltså: 128 -> 64 -> 32 - en perfekt tratt!

Och själva snittbetygen då. Jo, Visheten vaknar var ju folk faktiskt ganska rörande överens om att den var bra och de allra flesta tycker att Sömnernas sömn är lite sämre. Inte för att det är alldeles uppenbart utifrån snittet så här, men om man läser recensioner och ser till enskilda betygsättares mönster så är det ganska tydligt.

Men mest intressant här är kanske serietratten: hur en serie tappar läsare allteftersom den framskrider. Ja, Harry Potter och så där funkar kanske inte på samma sätt, men jag tänker att det i allmänhet funkar ungefär så här med en okänd serie.

Bokstunder lider

Lidande (Källa)

Överlag så tycker folk att Sömnernas sömn är mycket svartare och mindre lustig än de tidigare böckerna i serien. Det var ingenting jag ö.h.t. tänkte på när jag skrev, för jag skrev ju bara fortsättningen på den historia som pågick i mitt huvud, liksom. Men så är det i alla fall.

Bokstunder, t.ex., skriver att hon lider med Tilda:

Det här är en otroligt mysig serie där jag blir både som tonåring på nytt och njuter av den inte helt verkliga världen. Mitt i ett väldigt verkligt Stockholm. En tid då man är mitt emellan barn- och vuxenvärlden.

De två tidigare böckerna har varit mer glada och humoristiska än den här. Här handlar det mycket om hur utanför en tonåring kan känna sig och att alla är emot en. Mer eller mindre medvetet.

Tilda saknar sin mormor och försöker axla hennes roll som väktare helt. Det går inte så bra när hon saknar stöd och inte blivit upplärd. Inte minst från sin egen mamma som gör allt för att Tilda inte ska vara en del av den världen. Av väldigt goda skäl. Men så dyker Loke upp. Vem är han egentligen? Kan hon lita på honom trots att han verkar vara rätt dryg?

Åh, jag lider verkligen med Tilda i den här boken. Det gör ont att sen hennes smärta och utanförskap. Där hela världen vilar på hennes axlar och hon inte kan prata med någon som verkligen kan förstå.

Trots allt läser jag boken hyfsat snabbt. Jag läser till och med lite på vardagskvällarna. Och när jag är klar med boken vill jag inget hellre än att få ytterligare en del i mina händer. Jag hoppas att det kommer att ske.

Betyg 4 av 5.

Jag blir glad både över fint betyg och förhoppning om ny bok (vilket inte är på gång just nu, men man ska aldrig säga aldrig).

Lotten sträckläste

Med all sannolikhet såg det ut någonting sådant här när Lotten sträckläste Sömnernas sömn (Källa)

Lotten och hennes bokblogg har varit med förr när det gäller En väktares bekännelser-serien. Mitt förlag var kloka nog att skicka även Sömnernas sömn till henne. Hon skriver så här:

Jag var lite tveksam innan jag läste del ett i den här serien, men jag föll ju pladask. Det var självklart att jag ville läsa tredje delen, och förlaget var vänligt nog att skicka ett recensionsexemplar.

Sömnernas sömn är en välskriven ungdomsroman som träffar precis rätt. När jag plockade upp den här boken så hade jag haft trögt med läsningen ett tag, tröttheten hade tagit överhanden och vad jag än läste så orkade jag inte riktigt bli engagerade. Men Sömnernas sömn var precis vad jag behövde och jag sträckläste den på kort tid!

Sömnernas sömn är lättsam, humoristisk och spännande. Elin Säfström lyckas verkligen att sy ihop fantasyvärlden med den verkliga världen. Det finns mycket tänkvärt i Sömnernas sömn om utanförskap och vad ”vi och de” kan få för dramatiska konsekvenser. Temat är tyvärr aktuellare än någonsin. Samtidigt så är berättelsen också hoppfull, det finns stöd och vänner om man bara har ett öppet sinne.

Jag gillar huvudpersonen Tilda, och framförallt gillar jag hennes tonläge. Hon är så ironisk att jag sitter och småskrattar. Hennes vardag är en blandning av vanliga tonårsproblem och lite mer extrema fantasyrelaterade problem. Fast i grunden handlar problemen om samma sak – upplevelsen av att vara ensam, att behöva ta ansvar för saker man inte är redo för och relationer till vänner och familj. Sen förmår hon ibland inte se längre än näsan räcker, men så är det för alla ibland. Överhuvudtaget tycker jag Elin Säfström lyckas med karaktärsteckningen.

Sömnernas sömn är också spännande, men det är inte bara det som gör att jag sträckläser. Det är också önskan att få veta hur det ska gå för Tilda och hennes vänner.

Nu ser jag fram mot nästa del i den här serien – hoppas den kommer snart! För det blir väl fler delar så säg? Snälla…! Och har ni den här serien oupptäckt är det hög tid att ni börjar läsa den.

Omdöme: Humoristiskt och tänkvärd fantasy med tomtar och troll.
Betyg: 5-

Jag vet förresten att hennes dotter också uppskattat tidigare delar - hoppas att även hon läser och gillar denna!

I övrigt förärades Sömnernas sömn även titeln "Månadens bästa" i Lottens septemberläsning.

Ett stort tack till Lotten!