Första recensionen för Visheten vaknar!

Gull Åkerblom gillar även Visheten vaknar och ger den en femma! (Källa)

Visheten vaknar har ju inte haft release än och recensionsdatum sammanfaller med releasedatum 13 september, och egentligen ska det inte komma några recensioner redan nu, men BTJ (Bibliotekstjänst) ligger alltid lite före, så nu har boken fått en i alla fall. En väktares bekännelser fick från dem den här recensionen, och även denna gång är det Gull Åkerblom som recenserar för deras räkning.

Elin Sävströms inträde på ungdomsboksparnassen 2016 med En väktares bekännelse var något att storligen glädjas åt. Nu är fortsättningen här, Visheten vaknar, och den håller fullt ut det debuten lovade. Elin Sävström, f. 1974, programmerare och enligt henne själv en språknörd, har skapat en egen genre, svensk folklore-fantasy. Som stadig grund för de underfundiga händelserna ligger just språket - lustfyllt och leksligt. Det är bara att buga och njuta när väktaren Tilda Modigh, snart sexton, och den urgamla hunden Dumpe ger sig ut i Stockholm för att hålla ordning på rådarna, dvs. tomtar, troll, älvor och vättar. Som vapen har hon sin väktarröst, sin vändsyn och glömskevisan. Plötsligt finns det en oro i luften, varningarna duggar tätt. Vad handlar det om? Till sist får Tilda veta. Visheten, det värsta av troll, är på väg att vakna efter 144 år i dvala, något som ska firas med ett jungfruoffer. Samtidigt som Tilda nu letar efter den jungfru som ska offras och förhindra att det sker, vaknar hennes egna erotiska känslor utan att hon knappt förstår vad som händer med henne - eller vem hon är förälskad i. Oavbrutet spännande, mjukt ömsint och med ett slut som tack och lov pekar mot en fortsättning. Helhetsbetyg: 5. – Gull Åkerblom. 

Jag stavar visserligen mitt namn med f och det rör sig om 444 år och inte 144, men VEM BRYR SIG?! Inte jag i alla fall. Tycker f.ö. mycket om spontanordet "leksligt". Tack Gull, wherever you are!