söndag 30 oktober 2016

Tokglädje och ett mer sansat gästinlägg

Bokfreak ÄR bomben! (Källa)

Men det här är ju så himla roligt just nu! Se bara, på denna fina recension på Bokfreak!

Jag har gått ut hårt på läslovet och plöjt fyra böcker. Den senaste i högen är en jag varit sugen på länge. En väktares bekännelser av Elin Säfström som också är hennes debutbok. Och jag gillar den verkligen! Boken utspelar sig i Stockholms innerstad och handlar om en femtonårig tjej som heter Tilda. Tilda är en helt vanlig tjej som går i skolan, trånar i smyg efter en kille som heter Hakim och hänger med sin bästa kompis. Men det är en sak med Tilda. Hon är nämligen väktare tillsammans med sin mormor. Och då menas inte en väktare som hänger i tunnelbanan och ser till att folk sköter sig. Nej, Tilda och hennes mormor är några av de få utvalda som ser saker som ingen annan ser. Varelser som troll, tomtar och andra oknytt. Tilda och hennes mormors uppgift är att se till att de magiska varelserna inte hittar på något dumt i den riktiga världen. För vanliga människor ser i vanliga fall inte varelserna. Om det inte händer något väldigt speciellt ...

Jag tycker verkligen om Tilda som person. Hon är en kool men ändå vem som helst typ som får lite mycket att göra, då hennes mormor måste åka till Norrland och hjälpa väktarna där, som har fått händerna fulla av jättar som går bananas. Jag gillar de små magiska krypin dit Tilda måste ta sig för att ta reda på mer om de magiska rykten som börjar gå om att en hemsk varelser har kidnappat barn för att tömma dem på blod. Jag gillar alla knasiga tomtar och det jag framförallt gillar är kontrasten mellan stadsmiljö och de urgamla väsen som blir en helt vansinnig kuliss till den magiska historia som Tilda måste lösa. Jag tänker också på Mårten Sandéns serie om Jannice (den första delen heter Den femte systern) när jag läser om Tilda och jag önskar önskar så hårt att Tildas äventyr får fortsätta i uppföljare. För det är hon verkligen värd!

Känner att det här inlägget kanke inte går ihop med mitt något, om inte direkt bittra, så i alla fall sansade gästinlägg på Debutantbloggen idag ...

Helt okej

Godkänt av Romeo and Juliet (Källa)

Här är det en bloggare med en ganska populär bokblogg som jag har fått att läsa boken. Hon kände sig inte supertaggad, vet jag, och omdömet är inte översvallande, men jag är jätteglad att hon tog sig tid att läsa och skriva en recesion. Och hon tyckte ju inte att den var helt oäven!

Omdöme: Jag fick ett mail från författaren som undrade om jag ville läsa och recensera den här boken och ska jag vara helt ärlig så gav jag den främst en chans tack vare förlaget eftersom jag tycker att Gilla böcker brukar plocka ut riktiga pärlor men också för att den här boken ligger så långt ifrån vad jag brukar läsa och det är alltid kul att testa på något nytt. Jag tycker att det är coolt med en Urban Fantasy som utspelar sig i Stockholm och att den blandar in nordisk mytologi med varelser som man kanske inte har exakt koll på men i alla fall ändå har hört om tidigare och i viss mån har en egen uppfattning om. Det gjorde det lite extra kul att läsa tycker jag. Jag gillade verkligen hur författaren porträtterade de olika varelserna där hon följer den mytologin som finns men samtidigt ger dem en liten personlig prägel. De olika trollen gav till exempel boken en mer humoristisk ton. Jag gillar också Tilda som karaktär som verkligen känns som den femtonåring hon är, oftast när det handlar om barn som ska "rädda världen" beter de sig som vuxna men Tilda är fortfarande som vilken femtonåring som helst som har problem med bästa kompisen, är förälskad i någon som inte ser åt henne och tragglar med betygen.

Jag hade dock lite svårt att komma in i boken och det tog ganska lång tid innan jag tyckte att något hände som gjorde att jag ville bläddra vidare men jag antar att det kanske var behövligt för att på riktigt komma in i den värld som författaren målar upp. Hade saker och ting börjat ske redan från början hade det kanske varit svårare att hänga med i alla turer runt vättar, troll och älvor. Men när det väl sedan började dra ihop sig så gick sidorna i ett fläng. Lite synd tyckte jag också att det var att det tidigt blev lite för uppenbart vem det var vi som läsare skulle hålla våra ögon på lite extra, jag hade gärna blivit lite mer lurad på den fronten.

Men helt klart en välskriven och kanske framförallt en unik historia som jag tror kommer att kunna bli en ny favorit i rätt händer. Till och med jag blev lite sugen på att läsa mer om den nordiska mytologin!

Betyg: 3/5

lördag 29 oktober 2016

Typiskt nollåttor

Inte bara stockholmsjournalister ... (Källa)

Här har jag verkligen fått en jättefin recension på Barnboksbloggen. Hon stör sig dock på min typiska stockholmarsyn på Sverige, och det kan man ju förstå.

Jag fick förfrågan från författaren Elin Säfström ifall jag ville läsa och recensera hennes bok En väktares bekännelser som är utgiven av Gilla förlag. Boken beskrevs som "en humoristisk ungdomsroman som blandar nordisk folktro med modern fantasy i Stockholmsmiljö, en spännande berättelse, full av trolldom och mystiska väsen". Jag är ju inte helt såld på fantasy, men jag blev såld på den beskrivningen. Nu har jag läst boken - och jag gillade den!

Boken handlar om Tilda, 15 år, som tillsammans med sin mormor är den enda väktaren i Stockholm. Det innebär att de har ansvaret för att stadens rådare, det vill säga sagoväsen, sköter sig. Inte nog med att Tilda ska gå i skolan och leva tonårsliv med allt var det innebär (vänner, killar ...), hon ska också ha ansvaret för jordvättar, troll, älvor, häxor och en massa andra väsen som ställer till oreda. Nu är dessutom mormor uppe i Norrland för att lösa ett problem med jättar, så Tilda är helt ensam med ansvaret i Stockholm.

Det är tillräckligt mycket realism med i boken för att jag ska tycka om den. För Tilda är det fullt normalt att se alla sagoväsen och det gör att även jag som läsare tycker att storyn känns trovärdig. Tilda ställs mot en utmaning, vilket triggar igång spänningen och det gör att det blir svårt att sluta läsa. Samtidigt är den inte förutsägbar, utan man hålls på halster ända tills upplösningen. Boken är väldigt lättläst och snabbläst, en riktig sträckläsarbok. Det här är en ungdomsbok, men som även en vuxen kan uppskatta. Ett stort plus också för det rappa språket och den stora mängd humor som finns i boken. Jag rekommenderar den varmt, även till de som inte i vanliga fall brukar läsa fantasy.

Det enda jag stör mig lite på är författarens sätt att nämna Norrland. Jag som ju bor i de norra delarna av landet upplever rätt ofta att det som räknas är huvudstaden och de södra delarna av landet, Likaså att man ofta buntar ihop hela norra Sverige till en och samma region, trots att det är en enorm yta som faktiskt består av nio landskap. Skriver man ut Stockholm som en enskild plats och inte skriver exempelvis Södermanland eller för den delen Svealand, så kan man också skriva den exakta platsen i Norrland och inte hänvisa till hela landsdelen tycker jag. Nu blev jag kanske lite väl lokalpatriotisk här, och egentligen är det inte en så stor grej i sammanhanget, men å andra sidan så är det här också det enda negativa med boken, så se till att läsa den nu:)

måndag 24 oktober 2016

Nästan fem stjärnor

  Nästan full pott (Källa)

Min bok finns på Goodreads och där har jag fått ett så gulligt omdöme av en bloggare som jag vet planerar att skriva en recension så småningom.

å, vad den var bra! lite långsam början, men slutet var fantastiskt och måste fundera på om det inte ändå är en femma ... gillar verkligen tilda och mormor och dumpe. gillar även tonen och "mysteriet" - en kom på allting precis innan Tilda vilket jag tycker är perfekt! vill verkligen ha mer nu bara.

söndag 23 oktober 2016

Annika Edlund recenserar

Fin recension på Barn&ungdomsbokbloggen (Källa)


Den här bloggaren - Annika Edlund, som bland annat sitter i ALMA-juryn och som själv vunnit Svenska Akademiens bibliotekariepris 2016 - kontaktade jag själv för ett tag sedan och undrade ifall hon möjligen ville ha ett recensionsex av boken till sin blogg, och fick ett vänligt svar där hon berättade att hon redan hade lånat den och just höll på att läsa. Hur glad  blir man inte då? Och hennes omdöme är jättefint.

Tilda åker runt på inlines och med hunden Dumpe i släptåg. Hon vaktar Stockholm. Ansvaret är hennes nu sedan momor åkt upp till Norrland på annat uppdrag. Tilde är väktare och ser till att Stockholms rådare (eller skymningsfolk som de kallas av en del)  inte gör sig helt omöjliga och blir upptäckta av vanligt folk. Rådare är helt vanliga troll, tomtar och älvor som existerar parallellt i denna världen.  För Tilda och för mormor är det här med väkteriet en medfödd grej, "Plikten" som mormor kallar det. Men Tilda känner sig utsatt och ensam och tycker att det är extremt orättvist att just hon ska stå där med ansvaret för att hela Stockholms rådarpopulation sköter sig.

Utan Dumpe skulle det inte gå. Han har varit mormors hela hennes liv men Tilda fick honom i våras hon fyllde 15 år.  Han är en hund helt enkelt, oklart vilken sort eller vilken ålder.

Annars har Tilda det rätt trist därhemma. Mamma jobbar som värdbiträde och knaprar smärtstillande tabletter för sitt ryggonda och klarar sig inte utan dem. Pillren finns där hela tiden. som en snuttefilt. Förmodligen också bra för att glömma Tildas pappa som tog sitt liv innan Tilda föddes. Mamma vet inget om rådare eller vad Tilda och mormor sysslar med. Hon är bara intresserad av Dumle-kola och idiotiska b-kändisprogram. Men hustomten Skrammeltuta (osynlig för mamma) finns förstås och ser om huset och trevnaden.

I skolan finns bästakompisen Imane och snyggingen Hakim som bara har ögon för bombnedslaget Natta som började i klassen i höstas.  Ironiskt att Imane som har chans på en date till julbalen absolut inte får gå för sin pappa och Tilda som inte vill annat än ha någon att gå med på balen inte får nån fråga. Och har en mamma som inte bryr sig över huvud taget.

Det första stora väktarproblemet är att få bort jordvättarna från skolans källare. Dom ska bo utomhus och det ska Tilda fixa. Sen ökar det på av bara sjutton. Barn försvinner, bästakompisen försvinner, Tilda känner sig ensam och maktlös utan sin mormor och att hon tappar kontrollen inte bara över staden utan också över sitt eget liv.

Älvor och halvälvor, tomtar och vättar, ett skogsrå från Umeå och så detta att hon inte får tag på mormor.

Hur ska Tilda klara ut det här?

En väktares bekännelser av debutanten Elin Säfström är en riktig bladvändare och en spännande urban fantasy i Stockholmsmiljö. Nordisk mytologi med humor och tonårsgrubblerier i fin kombo som håller hela vägen. Härlig läsning helt enkelt.

Tack, Annika!

Boklysten provsmakar

Jag provsmakas (Källa)
 
Idag är jag "En smakebit på søndag" på bloggen Boklysten. Här är själva biten:

Jag försöker se till att Stockholms rådare inte gör sig helt omöjliga och blir upptäckta av vanligt folk. Detta eftersom vanligt folk knappast skulle godta att leva i frid och harmoni med tomtar och troll och andra, i deras tycke, tvivelaktiga individer. Det är i alla fall vad mormor säger och jag tror hon har rätt. Folk brukar inte vara jättebra på att acceptera sådant de uppfattar som avvikande.

fredag 21 oktober 2016

Fel jag gjort mig skyldig till

Jag har gjort fel:( (Källa)

Jag inser att jag mest skrivit om det positiva som hänt kring boken och det är ju på sätt och vis förståeligt, men det har ju varit en hel del elände också. Specifikt så är det en hel del fel jag gjort mig skyldig till sedan boken kom ut.

1. Förlaget gjorde en massa utskick till tidningar i förhoppning om att någon skulle få för sig att recensera boken. Sedan satte jag igång att följa upp dessa utskick på temat "Hej <tidningens namn>, jag tänkte bara få bekräftat att ni fått ett recex av min bok. Hoppas att ni skriver om den." I lite tjusigare ordalag, så klart - jag är ju ändå författare - men ni fattar. Detta skulle jag uppenbarligen inte ha gjort. Min förläggare sa till mig att det kan ha motsatt effekt när en författare skriver och tjatar om sin bok. Suck. Det kunde jag väl kanske ha räknat ut. Nå, jag vet inte om det är just av detta skäl som inte en enda tidning recenserat boken, men så är det i alla fall. De tiger som muren om den. Trist, så klart.

2. Jag satte glatt igång och skriva till skolor att de väl kunde fundera över huruvida boken skulle kunna fungera som "gemensam läsebok" för högstadieklasser. Jag tänkte alltså att alla i klassen skulle få ett ex och att de sedan skulle diskutera boken i skolan och att jag då kunde komma dit och prata med dem också. Men, förklarade min förläggare, så går man inte alls tillväga. Det finns tydligen ett vedertaget sätt via Bibliotekstjänst eller något sådant. Typiskt mig att entusiastiskt sätta igång med någonting meningslöst.

3. Värst av allt: Jag trodde att boken på något magiskt sätt skulle sälja sig själv - naturligtvis med en skjuts från förlaget, men i princip utan att jag själv behövde göra så mycket. Som Brasse sa när Magnus och Eva gissade fel om vilken figur som skulle bort från lattjolajbanlådearrangemanget: Fel, fel, fel, fel, fel!

Det här går onekligen trögt och jag tror inte att boken har sålt särskilt mycket. Inte så konstigt - det fattar till och med jag - men ganska trist också.

fredag 14 oktober 2016

Folk är underbara!

Även Zelly tycker att jag är något neonskyltig (Källa)

Alltså, det är helt sjukt vad folk är underbara! Titta på recensionen jag fått av Zelly på Zellys bokhylla!

Jag fick ett sånt härligt email av författaren som gjorde min dag. Vilken underbar bok. Jag tycker om att variera min läsning och detta var precis vad jag behövde. Här får man en salig blandning av tomtar, troll, jordvättar och älvor. Just älvor är fascinerande att läsa om.

En väktares bekännelser är en riktigt härlig pärla, otroligt charmigt berättad historia. Man behöver inte tycka om troll, tomtar, väsen osv för att uppskatta och gilla den här boken. Det är en spännande och intressant berättelse och värld som Elin Säfström har skrivit om. Spänningen håller i sig från början till slut. Jag blir aldrig uttråkad för det händer hela tiden något nytt som för historien framåt, utan att det går för fort. Jag förstod ganska snabbt vem den skyldiga var men det gjorde inget för den är så skickligt skriven och det var kul att få lägga ihop pusslet.

Det är även en riktigt rolig bok med stor portion humor och charm, jag skrattade faktiskt högt ett par gånger. Jag charmas av Tilda och alla hennes möten, älven Vide får en liten speciell plats i mitt hjärta och likaså Tilda. Den är även väldigt träffsäker när det kommer till Tildas känslor för Hakim, vilken tonåring har inte haft en crush på en av skolans snyggaste kille. Till det har man också en hemlighet som man inte kan dela med sig, stor börda som ligger på ens axlar.

Genren är 12-15 år men jag rekommenderar den även till vuxna, även vi får behållning av den. Jag ser fram emot att läsa mer av Elin Säfström i framtiden.

Betyg: 4 av 5.

Det enda negativa hon har att säga om boken är att även hon tycker att det är lite väl uppenbart whodunit (och, som jag förklarade i mitt förra inlägg, så beror det på att jag själv är fullständigt aningslös när jag läser). Vad är detta? Alla recensioner hittills har varit genompositiva (med reservation för ovanstående invändning samt i ett fall indignation över att det är Bangatan i Lund som förekommer på omslaget)! Hur kan folk vara så vänliga?! Är inte folk berömda för att vara just ovanligt taskiga på nätet?

Jag är officiellt världens lyckligaste människa. Tack, Zelly!!!

Läs f.ö. Zellys fantastiskt roliga inlägg om Leif GW Persson här.

torsdag 13 oktober 2016

Neonskyltar undanbedes

  Fyra stjärnor, trots skrikande neonskyltar

C.R.M. Nilsson uppmärksammade mig på sin blogg, lacrimamens, redan långt innan min bok blev utgiven (jfr. inlägg 2016-09-10). Hon listade En väktares bekännelser som en av de tio böcker hon såg mest fram emot under andra halvan av 2016. Jag är verkligen glad att jag inte gjorde henne besviken - även om hon upplever själva mysterie-intrig-ledtrådsplanteri-grejen som övertydlig. Själv är jag en oerhört trög läsare, så jag anar att jag gärna brer på en del för att ge läsaren en chans att vara smartare än jag. Typ.

Här är i alla fall hennes recension:

Femtonåriga Tilda är väktare, vilket innebär att hon ser till att Stockholms tomtar, troll och andra sagoväsen uppför sig och inte blir sedda av människorna som bor i staden. I vanliga fall hjälps hon och mormor åt, men en situation i Norrland involverande troll och jättar kräver mormoderns expertis. Tilda får ensam hantera att skolans källare invaderas av jordvättar och rykten om häxor och svart trolldom. Hon får nämligen inte berätta för någon om detta. Inte sin bästis, inte sin mamma (som ärligt talat nog inte skulle bry sig), och särskilt inte för Hakim, som har de mest förödande bruna ögon men knappt vet att hon existerar.

Det faller sig ju ganska naturligt för en bokbloggare att hålla span på intressant utgivning. En av höstens mest intressanta titlar hittade jag inne hos Gilla Böcker, nämligen Elin Säfströms debutroman En väktares bekännelser. När författaren skrev till mig och undrade om jag ville ha ett recensionsexemplar var det självklart att jag tackade ja.

Vad finns nämligen inte att gilla? En väktares bekännelser blandar på ett humoristiskt och fräscht vis in våra nordiska väsen i en modern stadsmiljö. Humorn är befriande. Det är inte helt lätt att ha ett jobb som involverar att prata med väsen som ingen annan kan se. Det är lätt att se ut som en kuf emellanåt och göra bort sig. Samtidigt är det spännande och fartfyllt, vilket gör att jag har svårt att sluta läsa när jag väl har börjat. Det pågår också ett slags deckarintrig där jag som läsare ska försöka lista ut vem som är den skyldiga.

Det kan väl vara min enda invändning mot En väktares bekännelser: att planteringarna blir lite väl uppenbara för mig som läsare. Jag förstår tidigt vad som pågår och vem som är den skyldiga, vilket får mig att vilja ruska om Tilda för att hon är så blind. Men samtidigt så känns det som att tjejen är femton år och har en hel drös andra med problem som gör att det går att förlåta att hon tycks missa skrikande neonskyltar.

Häri ligger nämligen ytterligare en styrkorna i En väktares bekännelser: det känns verkligen som om Tilda är femton år. Hon är olyckligt kär i den snygge och populäre killen, som hon är övertygad om inte ser henne och varje gång de talas vid tycks hon göra bort sig. Eftersom hon måste sticka iväg utan förvarning och inte kan berätta något så uppstår det spänningar mellan henne och bästa vännen Imane. Att mamman är till synes världsfrånvänd och ointresserad av sin dotter gör ju inte situationen lättare. Det är inte lätt att vara femton år i vanliga fall. Att vara femton år och väktare gör situationen långtifrån bättre.

En väktares bekännelser är dråpligt underhållande med ett skönt driv och en oemotståndlig blandning av nordiska folktro, spänning och coming of age.

Tack så hjärtligt, C.R.M. Nilsson!

Hustomte sökes

Prickiga Paula är snäll även mot mig

Nu har - liksom utlovat - Prickiga Paulas recension kommit också. Hon är alltid snäll i sina omdömen och så även i mitt fall. Hon vill gärna ha en hustomte, säger hon. Don't we all, säger jag (som blir trasig om fingrarna när jag diskar och tvättar barn för mycket).

Tilda 15 år, är inte som andra femtonåringar. Hon har en magisk gåva, eller vad man nu ska kalla det. Hon är väktare. Hon och mormor, kvinnor i familjen men gåvan hoppade visst över mamma. I väktare uppdraget gäller att se till så att Stockholms tomtar, troll och andra sagoväsen uppför sig som de ska och INTE blir upptäcka av människor.

Inget lätt uppdrag. Särskilt inte nu när mormor åkt iväg på uppdrag till Norrland för att hjälpa till. Att vara femton år är aldrig lätt. Inte blir det lättare av uppdraget eller av att ha en mamma som mest bara sitter framför teven och äter dumle. Eller att ha en pappa som hoppade framför en tunnelbanevagn redan innan Tilda föddes.

Lägg till att killen man gillar gillar en annan och att ens bästis plötsligt inte tycker man lyssnar eller bry sig. Löpsedlar om försvunna killar börjar dyka upp ... Kan det vara så att någon av de där sagoväsen gått för långt?

Jag gillar verkligen när man gör vår "vanliga" värld övernaturlig och befolkar den med sagoväsen. Lite lite har jag senaste året, kanske senaste två åren lärt känna Stockholm om än pyttelite. Det gör det ännu roligare att läsa böcker som utspelas i vår huvudstad.

Tilda gillar jag massor. En spännande och något oväntad berättelse som berättas. Mest skulle jag vilja ha en hustomte som bor i mitt kök precis som Tilda och hennes mamma har. En hustomte som städar och fixa mat. Det hade varit fint det. Någon som vet var man hittar en?

/Paula

onsdag 12 oktober 2016

Prickiga Paula och Adas mamma har läst

  På Prickiga Paulas stol!

I övrigt har jag fått veta av bloggaren Prickiga Paula att hon har läst boken och att hon tänker recensera den i morgon. Så himla kul! Hon skriver så himla fint och mysigt, och nästan alltid positivt dessutom. &Auml;ven om det skulle visa sig att hon hatar boken så är det ändå ett privilegium att få en recension av en såetablerad bokbloggare.

En annan grej som gjorde mig oproportionerligt glad idag var att min förläggare, Ada Wester, berättade att hennes mamma hade "tokälskat" min bok. Så himla roligt! Tack, Adas mamma!

Recensionen är här!

Rar och vacker

Nu har denna bloggare, Caro Wikbro Carlén, kommit med sin utlovade recension och den är väldigt positiv och rar - vilket man ju kunde ana redan från gårdagens inlägg nedan. Det hindrar mig inte från att bli tårögd av lycka, så klart.

Åh! En väktares bekännelser av Elin Säfström är en riktig pärla! Den ges ut av Lilla Piratförlaget/gilla böcker och jag köpte den på bokmässan. Tanken är att jag, Madde och Ernst ska ha den som bokklubbsbok :)))

Som en kan ana av omslaget handlar den om troll, tomtar och små magiska väsen. Huvudrollsinnehavaren är femtonåriga Tilda som är väktare. Det innebär att hon tillsammans med sin mormor tar hand om främst Stockholm och Sverige, och har som huvuduppgift att dessa varelser inte blir sedda av människor. Eftersom det finns tomtar, troll, älvor, skogsrå och magiska väsen överallt - är det ett arbete som sker regelbundet.

Förutom sin mormor har hon hunden/magiska djuret Dumpe till sin hjälp. Hennes pappa har tagit livet av sig, men förutom mormor finns även en mamma som konstant knaprar tabletter och Dumle samt en bästa kompis. Men varken mamman eller bästisen får veta någonting alls. Jobbet som väktare är något som Tilda och mormor måste sköta med största diskretion. Allt måste ske försiktigt samtidigt som relationerna mellan människor och magiska väsen hålls väl.

Mitt i allt börjar barn och vuxna mystiskt försvinna. Dessutom måste mormor iväg till Norrland för ett uppdrag - så Tilda måste klara av allt själv. Samtidigt som det börjat en ny tjej i klassen, hennes bästa kompis kräver uppmärksamhet och Tilda dessutom är kär i Hakim i klassen. Och saknaden efter pappa har växt till något större och Tilda vill förstå varför han bara tog livet av sig. Ett så kallat "vanligt tonårsliv" mixas samman med uppdrag som innefattar troll, jordvättar, skogsrå, älvor osv.
- och det är bokstavligen helt magiskt! Jag älskar Tilda! Jag älskar att läsa om nordiska väsen i modern Stockholmsmiljö. Det är riktigt riktigt bra att läsa om troll som hänger på Stureplan, älvor som dansar i Vasaparken och jordvättar som flyttar in på skolan.

Jag blev helt fängslad av denna historia! Jag vill läsa mer om Tilda och mer om magiska väsen. En väktares bekännelser får fyra av fem palmer. 

tisdag 11 oktober 2016

Recension utlovas!

Någon läser boken med intentionen att recensera

Tjejen som håller i boken (förutsätter jag) skriver att hon läser ...

En väktares bekännelser av Elin Säfström. Den är så jävla fin och rolig. Och jag hinner nog läsa klart den idag = recension kommer på ons.

Yay! Jag blir så himla glad när någon a) läser och b) gillar. Här är hennes blogg.

lördag 8 oktober 2016

Bangatan i Lund

Bangatan i Lund, uppenbarligen

Det känns helt klart lite segt nu. Min förläggare försäkrar mig om att det är normalt att det dröjer med recensioner, och det må så vara, men det vore roligt om någon läste boken. Fast, som sagt, den är ju uppenbarligen utlånad på ett gäng ställen i landet, så det finns ju faktiskt folk som gör just det. Det är ju på intet sätt deras skyldighet att gå in på närmsta forum/Facebook och berätta om det.

Dessutom hittade jag faktiskt en ny recension igår - även om den mest var som ett referat. Det denna bloggare fäst sig mest vid tycktes vara att omslagsbilden visar en gata i Lund och inte i Stockholm. Hade själv ingen aning om detta. Dessutom kallar hon Dumpe för "Humpe" - det tyckte jag var det bästa med hela recensionen! Nå, det kändes inte som om recensenten var överdrivet impad av boken, men här är i alla fall recensionen:

Tilda försöker vara en vanlig femtonåring med kompisar, skola och allt som hör till. Men hon har det inte lätt. För samtidigt lever hon ett dubbelliv, hon är också Väktare, den som ser till att inga rådare, det vill säga det vi andra kallar sagoväsen, men som faktiskt finns på riktigt, gör några överträdelser utan lever i fredlig samexistrens med människovärlden. Till sin hjälp har hon i vanliga fall sin mormor som också är väktare, men som nu är på uppdrag i Norrland, och djuret Humpe som mestadels är en hund. Humpe kan nosa sig till överträdelser och markerar så att Väktaren kan gripa in och hindra och vid behov bestraffa.

Just den här veckan när mormor är borta, händer en massa saker i Stockholm, som Tilda nu har ensamt ansvar för. Dels flyttar en koloni jordvättar in i skolans källare, ett antal barn och unga män rapporteras försvunna och det rytas i rådarvärlden om att en stor överträdelse ska ha begåtts, men ingen vet vad och Tilda får söka länge efter källan till ryktet. Hela situationen börjar glida henne ur händerna. Ett var barnen återfinns död, mormor svara inte på mobilen, Tildas bästis blir sur eftersom hon är allt för upptagen med sitt hemlighetsfulla väkteri, den efterhängsna klasskamraten Natta förföljer henne och hindrar hennes arbeta och en översocial älva vid namn Vide verkar också hänga efter henne. Att hennes mamma för en skuggtillvaro bedövad av tabletter och alkohol och hennes pappa är död hjälper inte heller precis till.

Det är en spännande berättelse och en intressant värld som Säfström diktat ihop. Den kommer att passa i senare delen av mellanstadiet och på högstadiet och kan också passa som högläsning. Min största invändning är omslaget, som visar en väldigt suggestiv bild frön Bangatan i Lund och jag blev lite besviken när äventyret aldrig tog sig utanför Stockholms tullar.

BokLus

söndag 2 oktober 2016

Stiltje

Stiltje (Källa)

Nu råder total stiltje kring boken. Absolut ingenting händer. Och med det menar jag att det inte skrivs någonting om den. Och det är väl kanske inte så himla konstigt. Massor med böcker i rullning efter bokmässan. MEN ... Jag kan meddela att t.ex. i Växjö, där man har totalt fem exemplar av boken på sina olika bibliotek, är inte mindre än fyra stycken av dessa utlånade! Till okända människor. It boggles the mind. Har också sett lite här och var att folk har reserverat boken på bibliotek där den är under inköp. Två personer står i kö hos Stadsbiblioteket, t.ex., där man håller på att köpa in inte mindre än sexton ex.

Så, okej, stiltjen hade kunnat vara mer omfattande, trots allt.